Z
Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
Noterade att ju längre ned i åldrarna du kommer i hos sydkoreanerna desto mindre intresse för en återförening. Bland de under 20 år kommer siffran, säkert beroende på opinionsinstitut, inte ens upp i tio procent. Eller annorlunda uttryckt, Nordkorea har nu blivit en sån stor börda att inte ens deras eget folk vill ha dem. I början av 1800-talet invaderade tsaren norra Sverige, tänk om han ockuperat det och svenskarna sagt att de inte ville ha norrlänningarna när Sovjetunionen kollapsade?
Ja, det är ingen positiv prognos FÖR, en återförening, och den kommer, som Du nämner i inlägget bli ännu sämre, framgent.
Enligt den allra senaste undersökningen, gjord av Institutet för Nationell återförening i Seoul, vid början av 2019, är siffran emot en återförening, nu så hög som drygt 73.2%, bland den yngre befolkningen (20-30 åringar).
Och man betraktar verkligen Nordkorea som den ”Börda” Du nämner, av flera skäl, dock inte med focus på kärnvapenfrågan, vilket man förmodligen tar för givet utanför Sydkorea utan av andra skäl.
Kärnvapenfrågan är inte den avgörande frågan för den Sydkoreanska befolkningen.
Man är historiskt sett van, att ständigt leva med hotet från Nordkorea, och det nytillkomna kärnvapenhotet de senaste åren, ser Sydkoreanen mer cyniskt på än övriga världen, ”Vi kan ändå inte förbereda oss på ett kärnvapenkrig”.
Nej, det är först och främst en ekonomisk fråga som oroar den unga Sydkoreanen, eller rättare sagt, en socio-ekonomisk fråga, som man ser ur ett mycket brett spektrum.
1. Kostnaderna - Ekonomin
De ofattbara kostnaderna. LÅGT räknat, skulle kostnaderna hamna i storleken $600 miljarder dollar -
sexhundra miljarder över en 10 års period.
2. Extra föreslagen Återföreningsskatt
Den föreslagna återföreningsskatten har inte fallit i god jord. Ett försök gjordes tidigare, genom att inrätta en fond för bidrag till återföreng, den lyckades endast samla in $700.000, vilket är ett bevis på både ovilja och pessimism.
3. Ekonomiska utvecklingen - arbetsmarknaden
Osäkerheten i Sydkoreas ekonomiska utveckling (eventuell stagnation) samt risken för ökad arbetslöshet. Karriärmöjligheterna, som begränsas av konglomeraterns oförändrade management tradition, vilket hitills varit till fördel för den äldre generationen, dvs att ”Lojalitet går före kunskap”, är saker som den yngre befolkningen oroas över.
4. Kina - USKF
Oron över hotet från Kina är massiv bland den yngre befolkningen. Det hotet upplevs faktiskt som det största i regionen.
Dessutom anser den klart övervägande delen av befolkningen att USFK = de gemensamma militära styrkorna som USA och Sydkorea har, är mycket viktiga och bör behållas och utvecklas, inte minska.
5. Ideologiska - kulturella skillnader
Den yngre befolkningen anser att de kulturella differenserna är så stora att många de facto betraktar Nordkorea som ett helt annat land.
Systemet med förtryck och diktatur i Nordkorea, är något som den mycket USA - västvänliga ungdomen, har ett kraftigt förhatligt förhållande till, man ser det som fullkomligt omöjligt att integrera länderna så länge den nuvarabde regimen under Kim består.
—————
Din liknelse med Norrland - Norränningarna, är synnerligen tänkvärd!
