Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Igår hade jag besök av en gammal god vän, numera pensionär, som på 70-80 och 90-talet, var verksam i US Special Forces i Berlin, en av hans huvuduppgifter var att kartlägga STASIS samarbeten med bland andra Nordkorea.

Hans insyn i hur DDR hjälpte NK att bygga upp sin säkerhetstjänst och framförallt ministeriets specialister och avdelningar som ansvarar för ALL övervakning av individer, medborgare samt ackrediterade - av olika slag - affärsmän och turister mfl. var synnerligen god.

Hans första kommentar, när jag frågade honom om Sigley var, hela Sigleys liv var kartlagt, innan han satte sin fot för studier och som näringsidkare (turistbyrån) i Nordkorea, likaså 24/7 vid hans liv som student.

Allt annat eller skumna förklaringar från regimen, är bara desinformation.

Ju mer jag läser om Sigleys öde ju mer övertygad blir jag om att allting handlar om hans artiklar i NK-News (och The Gardian)

Jag tror, precis som Leonid Petrov, att andemeningen med artiklarna var en slags marknadsföring av hans resebyrå.
Naturligtvis var hans enda chans att erkänna spioneri, annars hade han aldrig blivit släppt ut ur landet.

Georgy Toloraya är en rysk diplomat, förmodligen med genuin lång erfarenhet av Nordkorea. Han skall nu bli den på FN som ansvarar för sanktionerna, om jag förstått det rätt, gentemot Nordkorea. Vet vi något om honom? Är han gammal studiepolare till Lankov?

Georgy Toloraya är en rysk diplomat, förmodligen med genuin lång erfarenhet av Nordkorea. Han skall nu bli den på FN som ansvarar för sanktionerna, om jag förstått det rätt, gentemot Nordkorea. Vet vi något om honom? Är han gammal studiepolare till Lankov?

Georgy Toloraya är en rysk diplomat, förmodligen med genuin lång erfarenhet av Nordkorea. Han skall nu bli den på FN som ansvarar för sanktionerna, om jag förstått det rätt, gentemot Nordkorea. Vet vi något om honom? Är han gammal studiepolare till Lankov?

Tveksamt med tanke på åldersskillnaden, men med tanke på att han har skrivit en artikel i NK-News och att båda har ett starkt intresse för Koreahalvön kan man nog anta att de känner varandra.

Tolorayas artikel i NK-News
https://www.nknews.org/2019/02/like-father-like-son-a-train-journey-across-siberia-with-kim-jong-il/

Vi har tidigare i denna tråd behandlat frågan och förutsättningarna kring en eventuell återförening respektive olika former av samarbete/existens.

Jag vet inte hur långt tillbaka i tråden Ni tagit del, men utsikterna för ett giftermål eller allians mellan NK och SK har inte förbättrats på något sätt, de senaste åren.

Faktum är, att både den allmänna opinionen och den professionella, läs, industrin - handeln - politiska och återföreningsexperter, i SK, som är FÖR en återförening, minskar konstant, år för år.

Baserat på en median, av så gott som alla mätningar i olika frågor, kring återförening och eventuell samexistens/samarbete respektive den ständigt återkommande frågan rörande försvaret och samarbetet med USA och dess styrkor på SK:as territorium så ser det inte ljust ut för Kim och NK.

Opinionen i Syd:

1. En återförening till 100% minskar och framstår som alltmer orealistisk.

Framförallt vill inte den yngre generationen belastas med den enorma ekonomiska bördan som en återfförening skulle innebära.

2.Opinionen för, en fredlig samexistens - samarbete under strikta former med fri, rörlighet för Syd resp Nordkoreaner ökar.

3. Opinionen för, ett bibehållande av samarbetet ROK-USA och USFK i Sydkorea ökar och är som högst 82% för. Bibehållandet av de ROK-USA befintliga relationerna och USFK:as närvaro i SK verkar vara en remarkabel och mycket viktig och avgörande säkerhetsfaktor för Sydkoreanen.

4. Den största säkerthetsrisken i regionen, upplever Sydkoreanen att Kina är.

———

Angående DDR återföreningen med väst, bör vi hålla följande fakta i minnet:

1. Före WW 2 och delningen av Tyskland, var den östra delen, ett av de mest framstående områdena i Europa.
Kulturellt och agrikulturellt - teknologiskt - industriellt - grundforskningsmässigt etc.
kunde inte många mäta sig med denna del av Tyskland inom vissa områden.

Detta kunnande och arv, kom i Ryska händer och konsoliderades dessvärre, vilket alla mycket väl känner till idag, på ett förkastligt - planekonomiskt sätt, mestadels under organisationsformen VEB = Volkseigener Betrieb.

Idag kan man se att många av dessa företag och dess specialisters yrkesstolthet och kunnande återhämtat sig inom många branscher, exempelvis:

Grafisk - Tryckeri - Teknik och maskintillverknig
Finmekanik inom många områden, såsom den lilla Staden Glashutte i S/A, där världens absolut finaste urmanufakturer och tillverkning av mekaniska klockor blomstrar.
Porslinstillverkning i Meissen.
Metallurgi och framställning av specialmettaller.
Optisk industri - specialglas.

Detta för att nämna några exempel.

Nordkorea kan inte jämföras med östra Tyskland före delningen, det vore bara befängt, eller med DDR under kommunistiskt styre, trots att ett samarbete med bistånd från DDR förekom, vilket DDR:s företrädare inte alltid gillade, då man varken litade på Kimmarna och såg dom som primitiva barbarer i avsaknad av raffinemang.

Snarare kommer nordkoreanerna under kanske ett par decennier framåt ha ett särskilt medborgarskap, utan rätt till samma förmåner som sydkoreanerna, och utan rätt att flytta till södra Korea. Under den här tiden sker en viss ekonomisk tillväxt i de fd nordkoreanska områdena, och samhället kan anpassas till att bli del av ett enat Korea.

Ja, något sådant kanske skulle kunna fungera. Då kan utländska (sydkoreanska) företag lägga produktionsenheter i Nordkorea och bistå med produktionsmedel, varvid BNP/Capita kan ökas i Nordkorea i ganska rask takt. Efter några decennier kan Nordkorea ha närmat sig ekonomiskt så pass att restriktionerna kan släppas.