För några dagar sedan skrev Kristina Lindquist på DN-kultur en krönika om invandringen. https://www.dn.se/kultur-noje/kultur...ga-invandrare/
Fokus låg på bosnier och hur välintegrerade de är. Det föranledde en privatperson (Fredrik Vikström @Vikstrom_Arboga) att kommentera på twitter:
Av någon anledning plockades detta upp av Negra Efendic som arbetar som reporter på SvD med inriktning på migrations- och integrationsfrågor:
Självupptaget och oprofessionellt. Hon hänger ut en privatperson som egentligen gör ett helt legitimt påpekande. Men som jag ser det är frågan är större än så.
Hur kan SvD ha en reporter med så lite distans till sitt eget ämnesområde?
Är det verkligen lämpligt att ha en journalist som tar ifrågasättande av migrationen personligt (hon skickades hit som barn under kriget i det forna Jugoslavien).
Är det i skenet av detta vi ska betrakta Negra Efendics (kritiska) granskningar av åldersbedömningar av ensamkommande - kan vi verkligen lita på att hon skulle skildra något annat än kritik mot metoden?
Till sist kan man fråga sig om Är Negra Efendic kanske bara en av många åsiktspoliser? Hur är arbetsklimatet på svenska redaktioner? Om Negra Efendic och hennes likar uppvisar en så våldsam reaktion på ett tweet från en privatperson hur agerar dessa personer då när kollegor pitchar idéer om ev granskningar av invandringens kostnader?
Fokus låg på bosnier och hur välintegrerade de är. Det föranledde en privatperson (Fredrik Vikström @Vikstrom_Arboga) att kommentera på twitter:
Citat:
https://twitter.com/Vikstrom_Arboga/...86732247490563
En bra text. Det du borde tagit upp är dock att trots att bosnierna anses välintegrerade når heller inte denna grupp upp i arbetssiffror som gör dem närande istället för tärande i Sverige. Värt att tänka på.
Av någon anledning plockades detta upp av Negra Efendic som arbetar som reporter på SvD med inriktning på migrations- och integrationsfrågor:
Citat:
https://twitter.com/NegraE/status/1149761557926162432
Idag blev jag, ännu en gång, ifrågasatt i mitt jobb enbart utifrån min bakgrund. Det kallas rasism. Och nu den här skiten. Dra åt helvete!!!!
Självupptaget och oprofessionellt. Hon hänger ut en privatperson som egentligen gör ett helt legitimt påpekande. Men som jag ser det är frågan är större än så.
Hur kan SvD ha en reporter med så lite distans till sitt eget ämnesområde?
Är det verkligen lämpligt att ha en journalist som tar ifrågasättande av migrationen personligt (hon skickades hit som barn under kriget i det forna Jugoslavien).
Är det i skenet av detta vi ska betrakta Negra Efendics (kritiska) granskningar av åldersbedömningar av ensamkommande - kan vi verkligen lita på att hon skulle skildra något annat än kritik mot metoden?
Till sist kan man fråga sig om Är Negra Efendic kanske bara en av många åsiktspoliser? Hur är arbetsklimatet på svenska redaktioner? Om Negra Efendic och hennes likar uppvisar en så våldsam reaktion på ett tweet från en privatperson hur agerar dessa personer då när kollegor pitchar idéer om ev granskningar av invandringens kostnader?
Men i alla fall, en stor del av problemet är att media idag vill ha färgstarka personer med spännande "livshistorier" (sanningsenliga eller ej), starka tonfall och tydliga slagord. Analys och argument har fått vika för häftiga narrativ och "coola personer" (dessutom ska de passa in med de större narrativ som är inne för tillfället). Att både personerna själva och vi åskådare (eller mindre synliga deltagare i samtalet) ska kunna hålla en rimlig distans till agendor och känsloutbrott, granska argument och analyser - och ha rimliga möjligheter att göra så - faller bort i detta polariserade och narrativiserade medielandskap.