Citat:
Detta är bland det mest friska och ärligaste som postats i denna tråd.
En eloge till den för barnen empatiska visselblåsaren, M*llan.
M*llans blogg.
Att läsa eller inte läsa
Publicerad 2018-07-15 00:38:42 i Allmänt,
Tragedin i U och barnens värld har ingenting med mig att göra men ändå dras jag in i deras spindelväv, vare sig jag vill eller inte. Numera har jag fina vänner som läser på undergroundforum och meddelar mig om något kan vara av vikt för mig att läsa.
Idag försökte jag själv att skumma genom allt som skrivits och bitvis rös jag i den tropiska sommarvärmen... det finns så oerhört många inlägg som faktiskt stämmer med sanningen och som majoriteten av skribenterna avfärdar som rent nonsen. Jag hoppas och ber att utredningsteamet vänder på varje sten och inte bara följer den breda stigen mot enkel lösning.
Det fanns en tid i slutet av mitt äktenskap med U då barnen mådde allt annat än bra. Jag har funderat mycket på vad som hände sen. Vem eller vilka såg till barnens bästa? Många är de tillfällen då jag talade med U om BBiC men jag förmodar att jag talade för för döva öron.
Mina ord hade nog ingen mottagare eftersom det skulle kräva något av honom, något som var obehagligt och skavigt i hans skäl. Barnens uttryck tog så oerhört märkliga vägar.
Ett barn drog igång en enorm kalabalik på skolan genom att posta hotbrev till sig själv, ett annat cyklade på motorvägen när denne inte fick sin vilja igenom och ett tredje gjorde sig liten för att slippa allt ansvar som växande innebär (och behandlades också som en baby av båda föräldrarna kontinuerligt).
Däremellan var det knivar i skolan, hot om självmord, stölder och jag minns inte allt. Det var helt enkelt så mycket stökigare än familjens fasad ville påskina. Dessa barn, som jag älskar högt, hade en på många sätt snurrig tillvaro. En mamma som inte var närvarande och en pappa som kvävde dem i ett försök att vara den "perfekta föräldern". Det var så mycket knas att jag blir matt när jag tänker på det.
När nu tragedin har drabbat dem så måste jag uppbåda mycket kraft för att vända allt det där ryggen.
Det är svårt.
Det är oerhört svårt.
...och så använder jag en varm julinatt, flera år efteråt, till att tänka på U igen.
Ett särskilt ärligt och ocensurerat vittnesmål.
En eloge till den för barnen empatiska visselblåsaren, M*llan.
M*llans blogg.
Att läsa eller inte läsa
Publicerad 2018-07-15 00:38:42 i Allmänt,
Tragedin i U och barnens värld har ingenting med mig att göra men ändå dras jag in i deras spindelväv, vare sig jag vill eller inte. Numera har jag fina vänner som läser på undergroundforum och meddelar mig om något kan vara av vikt för mig att läsa.
Idag försökte jag själv att skumma genom allt som skrivits och bitvis rös jag i den tropiska sommarvärmen... det finns så oerhört många inlägg som faktiskt stämmer med sanningen och som majoriteten av skribenterna avfärdar som rent nonsen. Jag hoppas och ber att utredningsteamet vänder på varje sten och inte bara följer den breda stigen mot enkel lösning.
Det fanns en tid i slutet av mitt äktenskap med U då barnen mådde allt annat än bra. Jag har funderat mycket på vad som hände sen. Vem eller vilka såg till barnens bästa? Många är de tillfällen då jag talade med U om BBiC men jag förmodar att jag talade för för döva öron.
Mina ord hade nog ingen mottagare eftersom det skulle kräva något av honom, något som var obehagligt och skavigt i hans skäl. Barnens uttryck tog så oerhört märkliga vägar.
Ett barn drog igång en enorm kalabalik på skolan genom att posta hotbrev till sig själv, ett annat cyklade på motorvägen när denne inte fick sin vilja igenom och ett tredje gjorde sig liten för att slippa allt ansvar som växande innebär (och behandlades också som en baby av båda föräldrarna kontinuerligt).
Däremellan var det knivar i skolan, hot om självmord, stölder och jag minns inte allt. Det var helt enkelt så mycket stökigare än familjens fasad ville påskina. Dessa barn, som jag älskar högt, hade en på många sätt snurrig tillvaro. En mamma som inte var närvarande och en pappa som kvävde dem i ett försök att vara den "perfekta föräldern". Det var så mycket knas att jag blir matt när jag tänker på det.
När nu tragedin har drabbat dem så måste jag uppbåda mycket kraft för att vända allt det där ryggen.
Det är svårt.
Det är oerhört svårt.
...och så använder jag en varm julinatt, flera år efteråt, till att tänka på U igen.
Ett särskilt ärligt och ocensurerat vittnesmål.
Ser dock att du censurerat den sista svordomen från pastor M. Varför?
