Citat:
Ursprungligen postat av
Grollaren
Hej du.
Denna hära grabben är på väg att lämna dig.
Han har redan träffat en ny.
Jag önskar att jag hade något mer positivt att skriva, men det har jag inte.
Eftersom han dessutom är ett fegt kräk, och attackerar dig istället för att tala om sanningen, kanske du bara ska vara glad över att det blev som det blev.
Denna grabben är ingenting att ha.
Gör slut själv istället, och skaffa en man som älskar dig, kommunicerar och lägger ner tid på att du ska ha det bra.
Massor av kramar från mig

Oj vilka brutala råd du kommer med utan att veta så mycket mer än att mannen onanerar.
Varför inte fråga om dom verkligen älskar varandra först? I din värld verkar sex vara det som bekräftar kärlek. Det är många som tycker det numera och då håller sällan ett förhållande mer än några år.
Det är kul med sex, skönt, behagligt eller vad man nu vill kalla det. Den första tiden kör man på med allt som går och utforskar den andres kropp men efter ett tag har man sett och gjort allt och man kan inte pippa varje dag. Här är läge att fråga vad som återstår av "kärlek" för den blir förändrad utan närvaro av stark åtrå, finns den kvar? kan båda leva med förändringen långsiktigt? Vänskap? Gemenskap? Roligt tillsammans? Trygghet? Vad finns kvar för att behålla kärlek även utan sex så ofta?
Nu lever vi ju alla i en fantasivärld där sex är fantastisk varje dag och alla hål sätts i arbete. Det blir för mycket och vi slits snabbt ner mentalt av det, blir snabbt uttråkade.
Jag skulle tro att det bästa för två människor som älskar varandra är att inte ha sex mer en en gång i veckan för att behålla åtrå och lite mystik. Det även i början av förhållandet, nåja, det brukar vara svårt så efter ett par månader då. När vardagen kommer med städ och disk, att plocka skitiga kalsonger och trosor, fula myskläder, vikten går uppåt och mycket blir slappt så är det svårt att få igång åtrå och fantasi för sin partner varje dag. Lägg till vardagens stress så blir det extra svårt med intresset.
Sex har en viktig funktion då det gäller stresshantering, sex kan också bli ett missbruk. Sen tycker jag att man inte behöver samlag hela tiden för att få något ut av ett förhållande utan det kan ofta räcka med att vara sensuell, att kyssas och kramas, att få känna verklig närhet till en annan människa.
Själv är jag nog ofta likadan som denna man, de flesta män är nog det. Kvinnor verkar ta det annorlunda, sex är bekräftelse av kärlek, att dom duger som partner. Det kan vara svårt för en man som älskar sin kvinna att prata om det för det blir ju i sig ofta ett angrepp på kvinnan. Det kan vara att hon gått upp i vikt, är fantasilös eller osmidig i sängen, inte vill göra nya spännande saker på nya platser, är för vardaglig med osexiga kläder och utan smink, luktar illa eller en massa andra saker. Kommunikation är ju viktigt men jag undrar om alltför ärlig kommunikation hjälper här, vad vill vi egentligen veta? Svamp mellan benen och ont? För liten kuk eller för stor vagina, för fet eller osexig? Det gäller nog att ta upp detta om sex på ett bra och smidigt sätt så man inte förstör något hos partnern.
Bäst är väl att själv komma på vad som kan tänkas vara fel, som övervikt, smärta, lukt eller stress i vardagen och själv göra något åt det. Att prata om sex generellt utan att påpeka direkta brister hos den andra kanske är bra. Sen ska man prata om sex direkt innan man har sex då man känner åtrå, vad man vill göra och vilka fantasier man har och inte i någon annan tråkig eller konstig miljö som gör det hela vardagligt och till en uppgift, ett arbete.
Svårt som man att komma med råd, jag är ju som de flesta andra och vill knulla varje vacker kvinna jag ser. Det är ju biologiskt kopplat i mäns primitiva hjärna. Den smarte och starke hanen får sin plats i toppen och alla honor under som imponeras. Nu är det få män som har den möjligheten att vara extremt snygg och miljardär (dagens kamp) så för att fungera socialt är de flesta trogna en kvinna och tänker bort det primitiva problemet och att onanera med fantasier är en lösning. Man tänker på en kvinna med en annan kropp att utforka där man inget vet om flytningar, lukt, menstuationer, fula kläder eller fetma.
Vad ska man ändå ge för råd till denna kvinna som tydligen vill ha kvar sin man eftersom hon frågar om råd här. Hon verkar ju älska honom på något vis eftersom hon stannar och detsamma gäller väl mannen. Är det bara av bekvämlighet eller av ekonomiska skäl så blir lösningen enkel för utan någon form av kärlek fungerar inget förhållande.
Kanske hon skulle säga detta till honom direkt, det att hon vet att han tillfredställer sig själv men vill att han ska åtrå henne mer och ha sex oftare. Hon kan ju säga att det är ok för honom att onanera och fantisera för det gör ju hon också ibland (även om hon inte gör det ska det sägas för det är det psygologiska funktionen av det här). Han ska bara inte göra det för ofta utan vara med henne i stället för det är viktigt att känna närhet tillsammans. Man ska nog inte utkräva vad den andra fantiserar om utan det sägs om det känns bra ändå. Vad båda kan bestämma är kanske en eller flera dagar i veckan då dom borde ha sex. För att inte göra detta till en uppgift som måste göras så kan man ju vara lekfull istället. En middag ute eller en mysig hemma då man är uppklädd och ser snygg ut, man är sensuell med kramar och kyssar, talar om roliga saker som resor eller drömmar och avslutar medan man är pigg och inte allt för full. Detta ger ett avbrott i den tråkiga verkligheten för båda och leder troligen till åtrå och bättre sex, kanske inte varje dag men åtminstone med mycket bättre kvalitet. Annat kan ju vara att prova spänningen och ha sex i hissar, trädgårdar, badhus (man behöver inte knulla där), i bilen eller vad som helst som ger det lilla extra, det där bara två vet om och har gemensamt, äventyr. Övervikt är för mig extremt avtändande, även dålig lukt (vilken kvinnor sällan lider av), trista slitna tråkiga kläder, fula tatueringer, vetskapen om menstruationer och flytningar och en del annat. Jag försöker undvika att ge denna bild av mig själv till min partner eller mina barn, jag försöker hålla mig snygg, välvårdad och ren även om det är en förbannat stressig värld. Jag vet, en del säger att man ska vara öppen med allt och bli älskad för den man är men som jag ser det kan det ge problem, inte minst i sexlivet. Kvinnor och män kan ibland göra det bäst med att prata med vänner om smutsiga eller kränkande detaljer. Har man sen levt med en partner i 20 år så bryr dom sig inte längre utan kärleken är bevarad, man har växt ihop men de "dåliga" detaljerna har kommit långsamt i dagen så att säga.
Sex och kärlek, vilket ämne och man kunde skriva ett par sidor till men dags att avsluta nu. Prata på ett smart sätt om ert sexliv med varandra och inse att sex inte är kärlek, var lekfulla och dra inte den grå vardagen över allt.