Citat:
Ursprungligen postat av
EnLitenFrys
Niva nämner i dagens sommarprat en arbetsplatskonflikt där en kollega försökt sänka honom. Snackat skit på twitter om hans texter, försökt snacka med chefen om att Niva inte duger. Kollegan ska ha haft problem med spriten och drömt om att köra över Niva med sin bil.
Laul?
Visst är det det. Han talade om det i en intervju med Café för ett par år sen:
Citat:
Din kollega Robert Laul var väldigt modig och ärlig när han för ett år sedan berättade om sin alkoholism. Ni två har ju jobbat väldigt tätt genom åren. Spillde det där någonsin över på dig?
Erik lägger ifrån sig besticken.
– Det här kan jag prata om. Men jag känner att om jag ska prata om det så måste jag cleara det med Laul. Och om han säger ja så vill jag gärna att det står i texten just att jag har kollat med Laul.
Högst rimligt.
– Bra. Det är nämligen speciellt såtillvida att det är en av få personer i mitt liv som jag tvingats omvärdera längs vägen. Jag var bra kompis med honom, trivdes jävligt bra med honom och hade alltid ganska lätt att försvara honom: ”Bufflig typ, dåligt omdöme ibland, men ändå ett gott hjärta.” Sedan blev en av konsekvenserna av hans eskalerande sjukdomstillstånd att han byggde upp mig till någon form av jävla nemesis. Han vände sig aktivt emot mig på ett väldigt påtagligt och påfrestande sätt.
Hur, exakt?
– Han uttryckte i flera olika sammanhang, både externt och internt, att han helt enkelt tyckte att jag var överskattad och oförtjänt av min position. Byggde upp en bild av att jag aktivt stod ovanför honom och bromsade hans karriär. Och det innebar att jag där och då upplevde att det här inte alls var en person som i grunden hade ett gott hjärta, utan en person som aktivt och genuint tycktes vilja mig illa. Och det var jävligt, jävligt svårt att förhålla sig till.
Erik tystnar.
– Men vi är inte ovänner på något sätt längre. Han har hört av sig till mig och bett om ursäkt och den har jag accepterat. Jag har förståelse för att destruktiva livsmönster kan ta en till platser i livet där man inte tänker klart. Så även om vi inte har den relation vi en gång hade finns det inga problem mellan oss. (Robert Laul till Café: ”Det är en viktig del av mitt tillfrisknande att konfronteras med den skada jag har orsakat andra människor. Det fungerar som en påminnelse om destruktiviteten i en sjukdom som ställer till med så mycket elände för så många människor.”)
https://www.cafe.se/erik-niva-stor-intervju/
