Erfarenheter vid sen abort?

Jag är oplanerat gravid i vecka 13 och funderar på abort. Under sommaren är väntetiderna lite längre än vanligt och jag tror att det kommer vara försent med en kirurgisk abort. Jag ska göra en undersökning nästa vecka och då får jag förhoppningsvis mer information. Jag har tidigare gjort en tidig medicinsk abort, utan några problem.

Jag har sökt efter erfarenheter av aborter som är gjorda sent, dvs mellan vecka 13-18 men har bara hittat ett fåtal berättelser. Jag har tusen funderingar och frågor som jag skulle uppskatta om någon kunde svara på:

Ni som har gjort/varit med om en sen abort, hur upplevde ni det?
Finns det något som ni önskade att ni visste innan aborten?
Hur ont gjorde det?
Hur var bemötandet i vården?
Var det lättare eller svårare än vad ni hade förväntat er?
Upplevde ni några medicinska komplikationer efter/under aborten?
Hur lång tid tog det innan fostret var ute?
Valde du att se fostret efteråt?
Hur länge var ni kvar på sjukhuset?
Var du och din partner överens om beslutet?
Har ni ångrat aborten efteråt?
Hur var relationen med er partner efteråt?

Tack på förhand!

Har inte personlig erfarenhet av sen abort men ville ändå tipsa om tidigare trådar på t.ex. familjeliv. Du kanske redan läst i dem men annars är t.ex. här en och de är lätta att hitta om man söker på Google på ”abort vecka 13” eller liknande.

https://www.familjeliv.se/forum/thre...-i-vecka-13-15

Vad tror du ? Eftersom du frågar så får du svar utifrån - från mig och mitt perspektiv.

När jag, en gång i tiden, väntade min ena dotter gick jag på ultraljud i v 12, eftersom jag gjorde ett KUB-test. Då såg vi en liten söt krabat som "glatt" sprattlade runt. En liten "människa" på G helt klart. Efter den synen skulle jag aldrig någonsin kunna göra abort. Om inte allvarliga missbildningar och kromosomavvikelser visar sig.

Några år tidigare gjorde jag en abort i vecka 6. Jag förstod då att jag var tvungen att ta ett väldigt snabbt beslut och jag velade inte. Men usch - vilken upplevelse. Bland värsta jag varit med om. Kroppen var mitt uppe i en graviditet, jag tog ett par tabletter, sen stannade liksom kroppen av, som om en motor stannade, sen gjorde det otroligt ont i magen, gulkroppen kom ut, och jag blödde mängder efteråt. I vecka 6 ! Jag är inte abortmotståndare, men att jag faktiskt orsakade att mitt barn inte fick leva vidare lämnar inte mig. Inte för att jag medvetet går runt och tänker på det - men det ligger någonstans i bakhuvudet.

Har svårt att föreställa mig hur det skulle kännas att göra abort i vecka 13-18 om det inte var svårt handikappat barn. Det är nämligen redan då ett barn man kan se på ultraljudet. Det är inte som att dra ut en visdomstand.

I vecka 18 får du föda ut barnet.

Eftersom du inte har någon erfarenhet av sena aborter, så är hela ditt inlägg irrelevant. Men ja, aborter är påfrestande och jobbiga men är ibland nödvändiga.

Hur menar du? Vet inte riktigt vilken fråga du syftar till?

Hur tänker du själv ? Att det är som att göra en tidig abort ?

Har en väninna som gjorde abort omkring i v 20 efter att ett allvarligt fel upptäckts. Hon fick föda fram barnet. Sen gick kroppen de processer som sker efter att man fött barn. Hon blev sjukskriven ett tag efter det då hon inte alls mådde bra. Men det var ju ett planerat barn från början. Hon gjorde säkert rätt beslut. Hon och hennes man lever ihop än idag och har fått fler barn.

Jag vet även en kille som var med när hans tjej gjorde sen abort och även han mådde dåligt av det och fick en depression. De var inte tillsammans efteråt och det var väl därför de gjorde abort också.

Du får boka tid för aborten och samtidigt läsa på nätet vad som gäller kring aborter i olika veckor. Borde stå en hel del.

Hur lyckas man bli ofrivilligt gravid en andra gång? har du funderat på att kanske sterilisera dig bara?

Ja, exakt. Hur många barn ska förlora sin chans till liv bara för att TS särar på benen när hon inte borde/är för korkad för att använda skydd. Sterilisering låter vettigt här.

Skäll inte på TS. Vi vet inget om hennes situation.

Däremot tycker jag det är viktigt att prata om graviditeter och aborter för åtminstone unga människor.

Graviditeter är något abstrakt som de inte upplevt ännu. Det kan vara svårt att inse hur lätt det faktiskt är att bli gravid - om man inte skyddar sig korrekt.

Jag hoppas TS får bra hjälp nu.

Ok jag ber om ursäkt! Men kontentan är att det är för normaliserat och bara det får folk att blunda för konsekvenserna, för varje tjej som måste genomgå en abort så borde killen bli fistad i röven.

Vi vet inget om hur lång tid det gått emellan.
Ts skulle kunna gjort den första aborten när hon var 15 och nu vara 25, då känns läget lite annorlunda mot om det var förr året hon gjorde abort.

Jag har haft sex . Om du känner dig osäker på blommor och bin, fråga en vuxen eller kontakta en ungdomsmottagning.

Ja, det har jag faktiskt men det är inget som är aktuellt just nu. Kanske när jag närmar mig klimakteriet eller när jag känner mig klar med barnalstrandet. Du verkar inte ha så bra koll på preventivmedel och Pearl-index men det enda som skyddar 100% mot graviditeter är avhållsamhet eller möjligtvis ta den i tvåan. Det finns alltså en risk för graviditet oavsett vilket skydd man använder, det gäller även vid sterilisering. På läkemedelsverkets hemsida kan du läsa mer

(Nu använde jag spiral som skydd, vilket ska vara den säkraste metoden, säkrare än kvinnlig sterilisering.)

Har du någon erfarenhet av sena aborter? Om inte så kommenterar du i fel tråd.

Nu har jag faktiskt använt skydd men blev gravid ändå. Det verkar vara vanligt med låg kunskap när det gäller antikonception, var du för korkad för att hänga med i sexualundervisningen? Hormonspiral är säkrare än kvinnlig sterilisering enligt Pearl Index. Rekommenderar dig att läsa på läkemedelsverkets hemsida eller kontakta en ungdomsmottagning för mer information