Finns nått bra med borderline?

Du kanske missat att tråden handlar om det positiva som kan komma med diagnosen? Bara för att man talar om vad som kan vara positivt behöver det inte ses som avsaknad av sjukdomsinsikt. Det finns positiva och negativa sidor av allt.
Du är väldigt känslodriven i dina argument, kallar folk för parasiter och andra nedvärderande ord. Det är för mig inte att vara objektiv.

Jag har aldrig kallat någon för parasit utan kallade diagnosen för parasit och jämförde den med parasitism-förhållande i parasit vs värddjur. Hur fick du för dig något annat? Är detta något taffligt försök till härskarteknik?

Jag är inte det minsta känslodriven utan skriver utifrån en vetenskaplig ståndpunkt.

A
Bara för att illustrera hur sjukt det hela är så har borderline personer ofta en historia av EXAKT SAMMA FÖRHÅLLANDEN. Det är stormigt och härligt, sen visar han sig vara en "skitstövel" och "rövhål" och så måste han bort, bort. Sen kommer näste kille - SAMMA SAK.
Om man då är nummer 3,4,5, eller liknande, och så berättar om om hur synd det är om henne och alla hemska killar hon träffar och hur illa de behandlade henne (hon nämner bara sin egen sida såklart och vinklar den hårt) så KANSKE man ska tänka lite över att det det KAN vara henne det är fel på... ?!?!? Men nej, kille nummer 5 tror att JUST HAN ska rädda henne från alla tidigare skitstövlar.
Det får en att fundera över om killar kanske ändå är lika känslomässiga och irrationella som kvinnor i vissa situationer ???!!

Då ber jag om ursäkt om jag missuppfattat dig. Kallar du partnern för värddjuret så har du nog inte förstått någonting om denna diagnos och det lidande det skapar för den DRABBADE i första hand.

Jag har aldrig kallat någon för parasit utan kallade diagnosen för parasit och jämförde den med parasitism-förhållande i parasit vs värddjur. Hur fick du för dig något annat? Är detta något taffligt försök till härskarteknik?

Jag är inte det minsta känslodriven utan skriver utifrån en vetenskaplig ståndpunkt.

fantastiskt, exakt så var hon! ALLA hennes tidigare ex beskrev hon som psykopater.
Jag tyckte nog det var lite konstigt redan tidigt. Det var så märkligt, att exakt ALLA hon varit ihop med var psykopater som hon klippt kontakten med ..

Ibland är det svårt att höra sanningen, gissningsvis är du van vid att andra dansar efter din pipa. Är knappast förvånad över att du kommer med personangrepp och även falsk ryktesspridning som angrepp mot min person, trots att jag aldrig ens pratat med dig tidigare.

Sluta gärna med detta så slipper jag anmäla fler av dina inlägg.

Som efterfrågades tidigare - Förklaringsmodell till varför BPS'are har nedsatt empatisk förmåga:

https://www.sciencedaily.com/releases/2015/08/150829123819.htm

Studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26168407

Detta kan förklara varför diagnosen delar mycket symtom ihop med narcissistisk- och antisocial personlighetsstörning, som även finns i kluster b-facket.

Av egen erfarenhet kan jag säga att borderline personer kan få en att känna sig oerhört behövd , och de är även väldigt bra på att få en att känna sig som själsfränder, vilket beror på att de själva saknar en stabil personlighet (det är liksom själva grejen med en personlighetsstörning). De är bra på att spegla den andre partnern och få honom att känna "det är vi mot världen".
Tyvärr vänder det där ju till att bli att hon förr eller ser honom som en del av den hotfulla världen , vad han än gör.
Tyvärr tror killarna inte på detta. Man tror in i det sista att det finns något man kan göra för att komma in i den härliga du-och-jag-bubblan igen, medan hon gör allt för att hata en med hela sitt hjärta.

De är som emotionella parasiter som liksom ett HIV virus vet hur de ska bekämpa ens emotionella immunförsvar. Det värsta är att de inte ens kan hjälpa det. Hon spelar svag och hjälplös som en fågel med stukad vinge. Svårt motstå.

Sen är de tveklöst mycket spännande med ständig action i sig. Har man ett tråkigt liv så blir det betydligt mer spännande.

Det enda råd man kan ge är att erkänna sig besegrad och lämna henne bakom sig. Men ja, de flesta vill inte inse det förrän långt senare.

Jag håller inte med om att borderline skulle vara en "superkraft" som jag läste i nån tråd här. Är en personlighetsstörning en superkraft ???
Borderlinepersonen saknar en egen personlighet och blir liksom som en del av sin partner. De flesta har nog aldrig träffat på något så intensivt. Men det är ju liksom för att hon inte har en stabil personlighet själv. Det är som att se en alkoholism som en superkraft.

Bara för att illustrera hur sjukt det hela är så har borderline personer ofta en historia av EXAKT SAMMA FÖRHÅLLANDEN. Det är stormigt och härligt, sen visar han sig vara en "skitstövel" och "rövhål" och så måste han bort, bort. Sen kommer näste kille - SAMMA SAK.
Om man då är nummer 3,4,5, eller liknande, och så berättar om om hur synd det är om henne och alla hemska killar hon träffar och hur illa de behandlade henne (hon nämner bara sin egen sida såklart och vinklar den hårt) så KANSKE man ska tänka lite över att det det KAN vara henne det är fel på... ?!?!? Men nej, kille nummer 5 tror att JUST HAN ska rädda henne från alla tidigare skitstövlar.
Det får en att fundera över om killar kanske ändå är lika känslomässiga och irrationella som kvinnor i vissa situationer ???!!

Självaste diagnosen är väl ungefär med andra ord "känslomässigt instabil" och tråden handlar om det finns en fördel med att vara känslomässigt instabil.
Fördelen med att missbruka och bedra människor, och göra sig själv till sin fiende med självskadebeteende och suicidala tankar. /../ Och så länge de har sin diagnos så försvarar dem diagnosen , de vill inte lämna sin diagnos de vill uppfylla den. /../
Dem skadar sig själva och sen kickar på tröstande och daltande, finner gemenskap i misären.