Finns nått bra med borderline?

Finns det något bra med Cancer eller Alzheimer? typ så ser jag Borderline.

Som efterfrågades tidigare - Förklaringsmodell till varför BPS'are har nedsatt empatisk förmåga:

https://www.sciencedaily.com/releases/2015/08/150829123819.htm

Studien: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26168407

Detta kan förklara varför diagnosen delar mycket symtom ihop med narcissistisk- och antisocial personlighetsstörning, som även finns i kluster b-facket.

Av egen erfarenhet kan jag säga att borderline personer kan få en att känna sig oerhört behövd , och de är även väldigt bra på att få en att känna sig som själsfränder, vilket beror på att de själva saknar en stabil personlighet (det är liksom själva grejen med en personlighetsstörning). De är bra på att spegla den andre partnern och få honom att känna "det är vi mot världen".
Tyvärr vänder det där ju till att bli att hon förr eller ser honom som en del av den hotfulla världen , vad han än gör.
Tyvärr tror killarna inte på detta. Man tror in i det sista att det finns något man kan göra för att komma in i den härliga du-och-jag-bubblan igen, medan hon gör allt för att hata en med hela sitt hjärta.

De är som emotionella parasiter som liksom ett HIV virus vet hur de ska bekämpa ens emotionella immunförsvar. Det värsta är att de inte ens kan hjälpa det. Hon spelar svag och hjälplös som en fågel med stukad vinge. Svårt motstå.

Sen är de tveklöst mycket spännande med ständig action i sig. Har man ett tråkigt liv så blir det betydligt mer spännande.

Det enda råd man kan ge är att erkänna sig besegrad och lämna henne bakom sig. Men ja, de flesta vill inte inse det förrän långt senare.

Jag håller inte med om att borderline skulle vara en "superkraft" som jag läste i nån tråd här. Är en personlighetsstörning en superkraft ???
Borderlinepersonen saknar en egen personlighet och blir liksom som en del av sin partner. De flesta har nog aldrig träffat på något så intensivt. Men det är ju liksom för att hon inte har en stabil personlighet själv. Det är som att se en alkoholism som en superkraft.

Bara för att illustrera hur sjukt det hela är så har borderline personer ofta en historia av EXAKT SAMMA FÖRHÅLLANDEN. Det är stormigt och härligt, sen visar han sig vara en "skitstövel" och "rövhål" och så måste han bort, bort. Sen kommer näste kille - SAMMA SAK.
Om man då är nummer 3,4,5, eller liknande, och så berättar om om hur synd det är om henne och alla hemska killar hon träffar och hur illa de behandlade henne (hon nämner bara sin egen sida såklart och vinklar den hårt) så KANSKE man ska tänka lite över att det det KAN vara henne det är fel på... ?!?!? Men nej, kille nummer 5 tror att JUST HAN ska rädda henne från alla tidigare skitstövlar.
Det får en att fundera över om killar kanske ändå är lika känslomässiga och irrationella som kvinnor i vissa situationer ???!!

Jag tror faktiskt att borderline personer som är medvetna om sitt problem kan fungera som partners. Men de flesta har inte den självinsikten.

Nej .. Alla kriterier är negativa.

Sen kan personer med diagnosen ha bra egenskaper utanför sin diagnos eller vara felaktigt diagnostiserade.
Säkert är det många som vill känna tillhörighet/identitet och en förklaring på varför de känner sig så annorlunda, och så sätt binder sig till sin diagnos på ett osunt sätt.

Det efterfrågades visst inte. Vad som efterfrågades var källa på att personer med EIPS är oförmögna att älska andra.

Att kunna älska och att känna empati korrelerar starkt med varandra. Utan empati, kan en inte älska. Detta är själva definitionen, ur en högre filosofisk ståndpunkt.

Kika gärna in Simon Baron-Cohens skrifter. Boken "The Science of Evil: On Empathy and the Origins of Cruelty" är intressant.

Fler går off topic. Borde svarat med ett Nej, enbart, för att vara On topic.
Men lite för emotionella för det?😇
Lekt med elden och inte klarat av det?

Och för att själv återgå till TS fråga!

Klart BP kan älska. Klart BP kan känna empati.
Om dom vill. När dom vill. Om dom känner för det.

Men om du letar efter den där jämna pålitliga kärleken och empatin som du fått av mamma, så har du kommit fel.

Jag kan bara tala för mig själv. Jag debunkar bara de glorifierade personlighetsdragen personer utan sjukdomsinsikt stoltserar med här som något positivt. Det finns psykologiska försvarsmekanismer bakom som genererar detta beteende. Mitt inlägg kan läsas ett par sidor bak.

Men ska man svara på frågan så nej, det är väl klart som korvspad att det inte finns ett endaste dyft som är positivt med BPS. BPS är en form av parasit, och partnern är värddjuret.

Ja, det finns såklart undantagsfall. Likt en narcissist eller psykopat, ett fåtal kanske kan älska och känna empati. Rent generellt, knappast. Baron-Cohen har mätt empati inom BPS, så det finns vetenskapligt fog för påståendet.

Simon Baron-Cohen forskar ju främst om autism.
EIPS är en diagnos som visar sig väldigt olika för de drabbade, det finns 256 olika kombinationer av symptom och empatins vara eller icke vara finns inte med som kriterium. Det finns väldigt många överempatiska EIPS-patienter som känner av andra människors känslor före de själva gjort det. Däremot är diagnosen väldigt missförstådd, även av överläkare, professorer o dyl.
Bara för att man läst eller studerat något betyder inte att man har förstått. Jag ser dagligen en stor oförståelse för denna patientgrupp, man drar sina egna slutsatser som ofta är felaktiga.
Ta som exempel Marsha Linehan, EIPS-patient och professor som ägnat hela sin yrkeskarriär åt att hjälpa andra med diagnosen och utveckla en väldigt bra terapi. Marsha skulle inte hålla med om att EIPS-patienter saknar empati och det är väl hon ett bra bevis på. Hon är ändå får man väl säga den ledande forskaren inom just EIPS.
Som flera skrivit om i tråden, vissa personer med EIPS har även förmåga att älska andra väldigt starkt, tom starkare än normalpopulationen. Det kan både patienter och anhöriga vittna om. Som sagt, EIPS kan yttra sig på väldigt många sätt så jag vill inte generalisera, därav skriver jag vissa.

Du kanske missat att tråden handlar om det positiva som kan komma med diagnosen? Bara för att man talar om vad som kan vara positivt behöver det inte ses som avsaknad av sjukdomsinsikt. Det finns positiva och negativa sidor av allt.
Du är väldigt känslodriven i dina argument, kallar folk för parasiter och andra nedvärderande ord. Det är för mig inte att vara objektiv.

Om herrarna? här kunde tya sig vore det bra. Frågan lyder nämligen:
Finns det något bra med borderline?

Inte: Berätta om allt fanskap du upplevt med borderline!
Eller: Finns det något dåligt med borderline?

Tänk: Finns det något bra med Volvo?
Då svara man efter förmåga på den frågan.
Om man inte är starkt negativ till Volvo och är en person vars känslor tar överhand över förnuftet förstås.
Men är inte det en definition för borderline? Kanske vi alla är lite borderline? Bara några lite mer än andra?
Och ni här som skriver off topic, är antagligen bra människor ändå, fast lite känslomässigt styrda.