Ni vuxna som bor hos föräldrarna fortfarande se hit!

Snälla förklara vad "göra rätt för sig" är för något.
Du vet inte själv vad det är, utan du tror att det är det sossarna menar, nämligen att jobba och betala skatt.
Pajas, stäng tråden.

Städa och diska och sköta hemmet för att avlasta sina 80-åriga föräldrar som man bor hos utan att betala ett öre eller hjälpa till med någonting!

Det är ett bra exempel, eller är man sosse då?

Du är helt ute o cyklar.

Som tidigare konstaterats i tråden så kan psykisk sjukdom vara en bidragande orsak till detta, så även i mitt eget fall. Flyttade hemifrån tidigare i år som 31-åring, däremot var jag ingen som parasiterade på mina föräldrar som denna 45-åring TS nämner, betalade min beskärda del av hyran, bredband och köpte min egen mat trots att jag då hade en inkomst kring 7000kr i månaden. Känns som det minsta man kan göra för sina föräldrar är att bidra och göra rätt för sig.

Så det är ok att han driver runt hemma fullt frisk utan att hjälpa till eller betala något eller ens söka ett jobb för att han "faktiskt inte vill arbeta med vad som helst"?

Uppfyller han din bild av att göra rätt för sig?

De flyttar oftast tack vare hjälp från soc eller får hjälp med lånet från föräldrarna.
Det finns inte direkt några mängder med jobb heller. De flesta enklare jobb går till mångkulturen via förtursbaserade system.

Det är inte alls konstigt när nyanlända ges företräde. Det nytt som byggs är oftast bostadsrätter, det kräver en del sparat kapital och stadig inkomst. Det är med allt rätt att man skyller på staten som använder pengarna för att motarbeta vissa och prioritera andra grupper. FÖRMINSKA STATEN FÖR FAN, SÄNK SKATTERNA. Mestadels vidriga medelsvenssons som glider runt på administrativa offentliga jobb och inte gör ett dugg vettigt. Dom jävlarna är ett stort problem i det globala och kapitalistiska systemet, medelklassen gör allt för att parasitera på fattiga och rika. Det är deras fel att segregationen och kriminaliteten breder ut sig.

Jag bor själv så inget kort jag drar

Däremot har jag vänners barn som sitter i den situationen så jag vet vad jag talar om, har även undersökt saken lite självt.

Så ligger det till just nu

Ses senare, vänstertomte

Jag tror att vissa föredrar föräldrahemmets lugna vrå beror på att det helt enkelt inte finns plats i det svenska samhället för alla. Människor som bedöms vara defekta stängs ute. Samtidigt hetsas det mot de utestängda för att de ska ändra på sig. De sägs vara lata, omogna, bokstavsdiagnosticerade, osv. De ska medicineras, utförsäkras, motiveras och hjälpas till att i sin person och leverne manifestera de av samhället önskade kvalitéerna av anpasslighet, ödmjukhet, konformism, osv. Men alla är inte stöpta i samma form eftersom evolution givit oss olika styrkor och svagheter och därför är samhällets ansträngningar med de "defekta" inte så framgångsrika. Jag tycker mig se en trend att de defekta och utestängda blir fler iom att kraven höjs i samhället, att det blir svårare att leva helt enkelt. Arbetsmarknaden blir sämre med fler som konkurrerar om jobben och bemanning istället för fasta anställningar. Bostadsmarknaden har blivit sämre p.g.a. befolkningsökning, utförsäljning och vinstkrav i allmännyttan, bristande nybyggande för att upprätthålla en hög efterfrågan, osv. Jag tror också kraven höjts för att passa in och bedömas som en fullvärdig medlem av samhället på ett kulturellt plan. Detta kan man nog tacka media för som påverkar människor till att hata sig själva (och varandra) för att kunna erbjuda produkter som lösningar.

Intressant att du vänder dig specifikt mot män som bor hemma. Vuxna kvinnor som bor hemma ska tydligen inte misstänkliggöras som potentiella psykopater?

Jag håller med dig i din syn på medelsvenssons med offentliga jobb. Men din analys att allt skulle bli bättre av att man sänkte skatten och förminskade staten är nog felaktig. Staten och skatter har en förmögenhetsredistrubuerande effekt. Tar man bort den så blir de rika rikare och de fattiga fattigare mycket snabbare. Då står deflationen för dörren och det enda sättet man kan mota bort den är olika lån- och prisbubblor som enbart är temporära lösningar.

Vet en kille i övre 30 års åldern som jag inte direkt känner men som jag via en bekant fått reda på har flyttat hem till föräldrarna. Han säger sig ha fått nog av dejtingmarknaden och är trött på att bo ensam, själv tror jag något annat ligger bakom men hursomhelst är han ofta ledig, reser, sparar mycket och hans föräldrar har inget emot att han bor hemma.

Själv kan jag tycka att det är avstressande och smart att bo hemma. Man behöver ju inte vara en kuf bara för att man bor hemma. Det blir vad man gör det till och har man vänner som har förståelse för att man bor hemma så är det hur lugnt som helst. Det är mest det sociala stigmat som ganger de flesta skulle jag tro.

Håller med nedanstående talare.

Jag anser inte att det är fel att bo hemma per se. Om man arbetar, betalar för sig och hjälper till med vardagssysslor så funkar det egentligen oavsett ålder.

Dessutom så ser jag det som det kanske mest naturliga. Kärnfamiljen är grundbulten i varje sunt samhälle och generationsboende är något vi haft ända fram till relativt nyligen. Det är först de senaste 100 åren, i samband med individualismens framväxt, som det blivit något man höjer på ögonbrynen åt.

Med detta sagt så handlar det om hur man bor hemma. Att i fyrtioårsåldern sitta hemma och spela tv-spel, äta ostbågar och klia sig under mjukisarna är naturligtvis inte godkänt.

Sedan kan det finnas kulturella skillnader, jag hade en kollega från en nation nära ekvatorn som bodde hemma tills för något år sedan. Hon var då runt 30 år gammal. Hon gifte sig då med en man som släkten trollade fram. Då köpte hon en bostad som de skulle bo i efter giftermålets ingående.

Personligen så var jag redo att lämna boet efter studenten, vilket jag också gjorde. Jag kan dock se en viss poäng i att bo hemma under universitetstiden för att ackumulera tillräckligt med kapital för att kunna köpa en bostad efter examen och första "riktiga" arbetet erhålles.