Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Paul Close hade rätt, det var inget bra att förhöra i UK. Det obstruerades i flera år från JA/Ecuadors håll innan det blev av och allt tyder på att det var av usel kvalitet med frågor man fått på förhand och ingen möjlighet att ställa kompletterande frågor baserat på svaren. Om det ens blev några svar, det vi hört är att JA läste upp en eller lämnade fram en partsinlaga.
Dina epitet om apa visar ånyo att du delar JA:s unkna kvinnosyn.
Unken apa kan du va själv. Du tycks mena att så fort någon framför någon form av befogad kritik mot en kvinna så fördömer man hela kvinnosläktet? Då har du knasig kvinnosyn eftersom du drar alla över en kam, vilket är typiskt för ett fördomsfullt förhållningssätt. Finné hade rätt, och hon var kvinna, så ingen påstår att kvinnor kategoriskt gör fel. Däremot kan övervikten av manshatande kvinnor i fallet vara ett problem.
Paul Close hade fel och respekterade inte Mariannes neutrala roll som förundersökningsledare i det skedet. Hans argument mot att förhöra i London var nämligen att JAs advokater skulle kunna vända det mot henne som tecken på att hon hade ett svagt case. Ett argument som verkar underligt, och dessutom respekterade han som sagt inte hennes neutrala roll som förundersökningsledare.
Det var ohyggligt svagt av Marianne att följa hans hans råd. Vägran att förhöra i UK var alltså för att Marianne i ett senare skede skulle få ett övertag? Marianne brast i förundersökningsneutralitet när hon lydde hans råd, och Paul Close la sig på ett otillbörligt sätt i ett svenskt rättsfall. Bara det borde räcka för att diskvalificera Marianne. Och apan Paul har dessutom förstört en massa dokumentation kring hans inblandning i fallet!
Varför är det inte Paul och Marianne som sitter långvarigt frihetsberövade i väntan på rättegång? Det finns säkert någon trevlig bur på London Zoo i Regents Park där de kan få plats, allt för att spara in lite av de pengar de slösat på att hålla offret JA godtyckligt frihetsberövad så länge att till och med FN reagerat.
Pauls uppmaning kom i ett tidigt skede, långt innan JA sökte asyl. Pauls uppmaning kom medan UK fortfarande höll JA i husarrest med fotboja och daglig anmälningsplikti på den lokala polisstationen. Det var alltså till UK som en MLA-ansökan skulle ha riktats när Paul gav sig manipulativa råd till Marianne som fegt lydde utan att avslöja att det var Paul som sagt åt henne att göra så. Mygel och mörkning och bristande neutralitet, och allt detta kostade alltså i slutändan hundratals miljoner, bara för att Marianne fegt lydde Paul, medan svensk polis och åklagare gladeligen förhörde andra vittnen och misstänkta i UK utan problem.
Marianne till och ned ljög och sa att det var olagligt att förhöra i London! Men vad hon inte sa var sanningen, att Paul sagt åt henne att vägra förhör. Fattar du vilka lögnaktiga mygelmänniskor det är man har att göra med? In i apburen med dem, där känner de sig nog som hemma.