Citat:
Ursprungligen postat av
bradgardsindianen
Du menar det hade varit bättre för barnen, en sundare miljö om deras farsa också knullat runt i smyg och hållt sig till relationer som måste hemlighållas inför barnen?
Kan du utveckla din tankegång för sättet du framställer det på verkar bizarrt för mig. Jag får inte intryck att MH försöker "styra" barnen. Hon klagar dels på barnens morsa är nyckfull, vilket stämmer med vad den före detta arbetskamraten skrev, att LW verkade förvänta sig att hon ofta skulle kunna byta pass i sista stund. MH klagar också på att någon av ungarna har ett destruktivt sätt att försöka driva igenom sin vilja som hon tycker att föräldrarna tar för lätt på. Hon nämner specifikt ett barn som gav sig ut att cykla i motsatta trafikriktningen på bilväg. Men det var ju nu inte MH som styrde ut ungen i trafiken. MH reagerade på att ungen verkar göra detta för att skrämma föräldern som medel att få sin vilja igenom. Lite grann som ett självmordshot, en form av känslomässig utpressning. När vuxna gör så i vissa sammanhang så kan det bli ett polisärende av det. Varför menar ni att det är stört att som vuxen reagera över sådana tendenser hos barn? Ni verkar ju inte hävda att hon nödvändigt hittar på.
Utan argumentet vad jag förstår är att
- det är olämpligt att hänga ut dem (vilket jag i någon mån kan hålla med om),
- att hon inte har något att göra med barnen, att hon inte ska lägga sig i. Det argumentet har jag svårare att köpa, både beträffande om barnen är utagerande, eller om de berättar att de varit ensamma på natten eller makens ex är nyckfull, typ kommer på på torsdagkvällen att hon inte kan ha barnen den helgen.
Min tanke var snarare att barnen var fine innan MH’s förhållande med UW och det kan bli tjafs i förhållanden när nya partnern lägger sig i uppfostran av barnen.
Hon kanske hade andra regler i sitt hem angående läggtider etc.
Detta är inget påstående, snarare en undran om det kan ha varit så.
Jag har ingen aning om hur det såg ut i UW/MH-familjen.
Att hänvisa till Mallans blogg över familjelivet kan ju knappast ge en rättvis bild. Den är allt annat än objektiv.