Om universum är oändligt, var finns de andra universa som strängteorin stipulerar?

Vi har ju två alternativ:

1 varje universum har en egen rumtid; där de olika universumena fölaktligen aldrig kan integrera med varandra. Även om varje universumena har oändlig utsträckning i alla riktningar så kommer deras rumtider aldrig snudda vid varandra då dom inte befinner sig i samma dimension/ värld.

2 alla universum delar samma rumtid och kan alltså integrera med varandra. Detta tror jag inte på för då hade det kunnat poppa upp universum i vårt universum vilket vi förmodligen hade kunnat observera. Att big bangs och rumutvidgning sker lokalt i det specifika universummet låter inte rimligt. Sker det big bang och rumsutvidngning så sker det i hela rumsutsträckningen. Därför lutar det mot punkt 1.

Personligen tror jag att naturlagar som tex kvantlagar fullständigt sprutar ut partiklar i ett oändligt flöde likt kvantfluktationer och för varje liten partikel skapas det universum och en rumtid m då en fysisk manifestation som en partikel erfordrar ett tidrum för att kunna existera.

Vi har vetenskapligen observerat att Big bang innebär en inflatering av rumtiden. Gissningsvis är rumtiden noll när partikeln precis skapas av kvantlagarna, och partikeln har ju en massa med gravitation; kanske blir gravitionen oändigt stor när rumtiden är noll, och det resulterar i en big bang, där en rumtid tvingas fram av den oändliga energin som skapas. I svarta hål evaporerar massan i form av hawking strålning men om det inte finns någon rumtid , men ändå en oändlig gravition så kan ju inte massan evaporera bort; så vart ska den oändliga energin ta vägen? Enda utvägen är att ett tidrum och en ny big bang skapas. Det som talar för att universum är sprunget från en liten partikel är ju att rummet var noll i bigbangs inledande skede.

Obs detta är högst spekulativt, men ack så underhållande.

Det är den gängse uppfattningen: Antingen har universum i någon form alltid funnits och då kommer den alltid att finnas. Eller: har den skapats, och då kommer den också att förintas.
Men det finns ju två alternativ till som vi aldrig hör och lyder så här: Universum kan mycket väl ha funnits alltid, men ändå gå mot sin hädangång. Universum kan också ha skapats, för att sedan alltid finnas till. Vår ständiga jakt på symmetri i tillvaron förbjuder oss dock till dessa hädiska alternativ, men dessa struntar givetvis jag i.

Jag tror bilden som brukar ritas upp är att det är flera lakan som flyger runt och kan glida genom/krocka med varandra. Sen finns det strängar som flyter runt fritt eller har en eller flera ändar fast på ett eller flera lakan.

Ett lakan = ett universum med sin uppsättning fysiska lagar. Vi ser en liten bit av vårt lakan.

Sen är det upp till experiment att se vilka av grejerna som matematiska verktygen kan rita upp som gäller.

Eventuellt kan lakanen ha alla möjliga konstiga former på sig. Ihopknutna, handtag/ öron osv.

Visst, det finns delade meningar och olika teorier. Men han skrev att han inte ens hört talas om att universum kan vara ändligt och jag tyckte det var märkligt.
Och visst, om universum hade en början så blir ju frågan vad fanns innan tid och rum. Då blir ideén om ett oändligt universum inte längre så otroligt.

Ibland är det lite frustrerande när man har bra koll på forskningsläget i en fråga, men lite för mycket att göra på jobbet för att ta tag i det.

Men läs Tegmarks bok, Vårt matematiska universum. Det är iaf en bra början. Finns t ex en bild där med en massa Un som förklarar en del.

Om det finns andra universa så förhåller de sig troligen till varandra som bubblor i Intets hav, om du förstår liknelsen. De kan givetvis inte uppta samma rum.

Jo... Eller rättare sagt, samma rumtid. Men dessa delar hänger inte ihop kausalt längre. Dvs ingenting som händer i ett universum kan påverka något i ett annat, ungefär i samma sorts mening som att ingenting som händer innanför ett svart håls händelsehorisont kan påverka något på utsidan. Allting innanför den främre ljuskonen är en del i ens eget universum.

= ganska obegripligt..

Läs Tegmark. En hel bok är inte för mycket för att öht få lite grepp.

Nej. Min fundering från början var att om universum är oändligt så kan det inte finnas andra universa bortom detta eftersom det har en oändlig utsträckning. Finns de andra universa då så att säga "här" fast i andra "dimensioner"? Och om det finns ett oändligt antal universa måste det ju finnas ett oändligt antal olika dimensioner. Eller?

4 dimensioner räcker. Dvs rumtid. Se mitt förra inlägg + förrförra.

Läs boken?

Om universum skulle ha en oändlig utsträckning i tiden så blir det dock svårt att förklara varför vi lever alldeles i början strax efter Big Bang. Kvantfluktuationer skulle skapa oerhört många gånger fler beboeliga planeter som inte ligger i närheten av ett global entropiminimum och den kosmologiska princip säger att vi borde leva på en beboelig planet av den typ som det finns flest av.

Grejen är att jag kan det här ned till de matematiska detaljerna men har för tajt med tid för att skriva om det på ett sätt som jag är nöjd med själv. Så jag gör det näst bästa, imho, och rekommenderar en bok som reder ut iaf en hel del om frågan i Topic. Att den dessutom ger en massa annat bra är bonus.

Dvs läs Vårt matematiska universum av Max Tegmark.