Incels - ett tecken på en manlighet i kris som ger feministiska idéer rätt?

Jag håller med om att det är förkastligt att skylla grupper för individers handlingar, även om det kan diskuteras på ett konstruktivt sätt vilket inte görs.

Frågan är om du reflekterat över varför kvinnors sexualitet inte svartmålas på samma idiotiska grunder som manlig sexualitet?

Ja, en man som har oskyddat sex riskerar ådra sig sjukdomar. Inte en graviditet... han kan nämligen inte bli gravid.

Generaliseringar är ofta nyttiga, om de faktiskt stämmer. Det är omöjligt att diskutera mänskligt beteende utan generaliseringar.
Problemet är att det anses förkastligt att generalisera över kvinnor som horor därför att ett fåtal kvinnor ligger med allt som rör sig för pengar, men att generalisera över män som våldsamma undermänniskor när en minoritet utövar våld, det går minsann jättebra och är till och med önskvärt samt det enda feminister pysslat med de sista decennierna.

Identitetsideologer glömmer bekvämt nog bort individen, när det kommer till gruppen/grupperna de hatar.

Vi alla vet att mainstreammedia och ideologer i akademin bara söker generalisera mäns beteende som "toxisk maskulinitet" och att det enligt dem inte existerar någon "toxisk feminitet".

Vidare så söker de till och med få otroligt bra manliga dygder som stoicism att nu räknas till "toxisk maskulintet".

Men jag undrar ifall vi bara därför måste sänkas till deras låga nivå? Detta är vad som ofta sker igenom internet, gå till valfri youtube-klipp från MGTOW snubbar, osv. så söker de alltid historier om kvinnor som beter sig som skit och kör en slags narrativ utifrån dessa anekdoter som ska berätta något om hur alla kvinnor är.

Det blir alltså enbart en slags motsatt reflektion till vad vi ser från mainstream-media, lite biblisk" öga för öga och tand för tand", men ifall du slåss på samma sätt som din fiende så blir ju du din fiende, och då har fienden på någon metafysisk dimension egentligen vunnit.

Dessutom har ju denna nya manosfär-rörelsen lika svårt att ens måla upp ett ideal för hur kvinnor idag ska bete sig (en kvinna fastspikat vid spisen räknas lika lite som feminismens psykologiskt kastrerade ja-sägande pudel till man).

Jag förstår orsaken bakom manosfärens bitterhet, men ser inget konstruktivt i hur de söker slå tillbaka med samma mynt.

Det är såklart oönskvärt oavsett vilken sida sexismen kommer från men jag har svårt att förstå allt problematiserande runt "manosfären" och incels, de är så långt ifrån mainstream man kan komma och har inte makt att påverka något alls egentligen. Sexisterna i andra lägret däremot...

Problemet med manosfären är att den har verklig influens i unga mäns liv, inget annat än det.

Det finns unga män som behöver hitta ut till livskällan igen, men istället så dränks de i en bitterhetens narrativ och en evig loop av klagande som de sedan inte kan komma ut ifrån.

Tänk ifall MGTOW VERKLIGEN vore en "men going their own way"-rörelse, vilket skulle innebära att de söker sig bort från den eviga lusten som deras liv kretsar kring. De skulle då prata om allt annat än kvinnor, ungefär som buddistiska munkar i kloster inte går runt och talar om kvinnor.

Ungefär som en sann "kvinnor går sin egen väg" skulle vara en där kvinnor undviker att tala om män.

Men så är ju inte fallet, det ENDA som talas om är kvinnorna som man söker befria sig från.

Det är givetvis problematiskt just för dessa unga mäns psykologiska hälsa att fokusera så mycket på det som har negativ påverkan i deras liv.

Jag ser ju att denna rörelse ständigt kommer växa för varje generation och oroar mig att de aldrig kommer göra något konstruktivt med sitt liv, och likaså vad det skulle innebära för Västerländska civilisationen (som redan är så nära att falla).

Man vill ju att unga män får en konstruktiv väg ut ur "hålet", men det är så otroligt svårt då jag ser det som deterministiskt att det kommer bli fler och fler som blir ensamma vrak, det jag egentligen slåss för i det här forumet, mest av allt, är att finna en väg ut ur hålet för sådana män - jag tror att det blir stora ödesfrågan i framtiden för att någonting ska kunna räddas ur den dekadenta tillstånd Västerländsk Civlisation befinner sig.

Jag skulle vilja påstå att båda sidorna är eller kan bli ett problem.

Nej, det är varken normalt eller vanligt beteende hos kvinnor att dras till grova våldsbrottslingar.

Inte så värst många fler än max 0,5 % av kvinnorna mellan 16 och 50 år ”flockas kring” kändisar, rika och kriminella. Annars skulle man se flera mil långa köer av förväntansfulla och dreglande kvinnor ringla sig till storstädernas inneställen för den unika chansen att gnida sig mot landets mest eftertraktade ungkarlar. Inte heller går det några charterbussar fullastade med hybristofila kvinnor i skytteltrafik till landets ”no-go zoner” där de spännande och sexiga gängligisterna impar på brudarna med skottlossningar, stenkastningar och knarklangningar.

Ja, det är ett randfenomen, men randfenomenen uppstår av kvinnlighetens normer. Det är en kultur att leta karlar som är mer framgångsrika än de själva, för vissa kvinnor ballar det ur.

Kvinnor måste utbildas, helst redan i förskolan, att inte leta brödvinnare och försvarare åt dem.

Här är genuspedagogiken ett viktigt verktyg och det är alla kvinnors ansvar att bortse från lönekuvert och framgång.

Har du sett gamla filmer om Beatles vet du mycket väl att köerna ringlar långa emellanåt.

De unga tjejer som attraheras av gängkriminella i socialt utsatta förorter kommer huvudsakligen från trasiga familjer där fattigdom, missbruk, brist på kärlek, vanvård och övergrepp är vanligt förekommande. De utsatta flickorna ser någon sorts trygghet i att vara tillsammans med en våldsam gangster och lever i illusionen att han ska skydda henne från andra män och erbjuda henne resurser som pengar och smycken. Men den grymma verkligheten kommer snart i fatt henne när det första knytnävsslaget kommer och hon tvingas vakna upp ur sin romantiserade fluffbild av hennes pojkvän.

Smålangare är narkomaner som finansierar sitt beroende genom att sälja droger till sina kompisar och deras kompisar och bekanta som också sitter fast i knarkträsket. Många av dessa drogberoende unga män dör i regel av överdoser i 25-35 årsåldern. Missbrukande män brukar truga på sina naiva flickvänner ett ”spännande liv” med droger genom att bjuda dem på smakprov av amfetamin, kokain, heroin eller annat narkotikaklassat ”godis”. Hur det går sedan vet vi alltför väl.


Hebefili är en sexuell avvikelse. Att sexuellt attraheras av pubertetsbarn i 10-14 årsåldern är en preversion. Tyvärr är det alltför vanligt hos män, vilket man kan se hos s k sexturister som vallfärdar i stora horder till Thailand för att köpa sex av barn i nedre tonåren.

Ur statistisk synpunkt är den manliga sexualiteten ”den stora onda vargen”. 98 procent av sexualbrotten begås av män. Och män köper sex.


Visst är det tur att hybristofili är en ovanlig sexuell perversion. Max 0,5 % av den kvinnliga befolkningen mellan 16 och 50 år. Uppskattningsvis 10 000 kvinnor dras till mer eller mindre våldsamma brottslingar både innanför och utanför fängelsemurarna.


De snyggaste kvinnorna bor inte i ghetton. Du ser inte dem heller i Sveriges socialt mest utsatta förorter. De flickor som bor där, i nerslitna hyreslägenheter, är själva utsatta vilket jag påpekat tidigare i det här inlägget. Många lider av skadebeteenden, är överviktiga eller tatuerade över större delen av kroppen. En del är riktigt söta men inte så mycket mer.

Jag har inte sett ”The Wire” och kan därför inte komma med vare sig synpunkter eller analyser kring handlingen.

Jag har funderat en del på just tatueringskulturen.

Det är en ganska klok observation att de "riktiga" MGTOW gör allt annat än att klaga på kvinnor varje dag. Men de är ytterst få såväl på Youtube (och annan social media) som i verkligheten. Än färre är de som inte har annan typ av missbruk eller psykisk ohälsa i bakgrunden, såsom alkohol, jobb, droger, porr etc. Det lämnar kvar ytterst få individer och "the usual suspects" såsom munkar och annat religiöst folk.

Ytterst tror jag detta "hål" som du nämner är egentligen en motreaktion, kanske något omogen, eller jo, med rätta namnet väldigt omogen. Överlag tror jag inte heller att det är en reaktion man bör fästa så stor möda att oroa sig över. Liksom alla andra reaktioner så växer den och förändras ständigt. Hur många unga män har inte hittat visdom i Jordan Petersons föreläsningar? Hur många andra nya kanaler på sociala media har under de senaste åren börjat inrikta sig mot existentialism, religion, metafysik och allt annat "viktigt" här i livet?

Det sista stycket - vad menar du med "dekadent"? När har den västerländska civilisationen inte varit i detta tillstånd?

Jo, du nämner de positiva krafter som växer ur gödseln, och jag försöker liksom själv vara en del av denna positiva kraft. En återuppvaknande av maskulina dygder ur en kultur som sökte göra sig av med all traditionell maskulinitet. Pojkar som aldrig haft en manlig förebild behöver komma i kontakt med sina förfäders värderingar, och för guds skull sluta lyssna på feminismens eviga attack på maskulinitet, för ifall allt du har är en negation av vad andra säger manlighet bör vara, så kommer du inte ha egna ideal att sträva efter.

Vi måste göra feminismen till något så maktlöst så att vi bara skrattar åt all pladder de har att komma med angående "toxisk maskulinitet" och inte sitter och eldar upp oss för denna dagliga attack som riksmedia, exempelvis, försöker driva mot maskulinitet. Vem bryr sig? Riksmedia är påväg att dö och vi är liksom framtiden, och youtube-personligheter, som just Jordan Peterson, har ju mycket större makt att förändra Världen än valfri feminist.

Det som oroar mig här är ifall bara några fåtal har glöden som krävs för att liksom resa sig, det finns en gravitation mot att ta "the path of least resistence"; tänk dig exempelvis hur internet dels kan få dig att finna NOFAP och sluta se på porr med alla bra konsekvenser det har för mentala hälsan, eller dels grotta ner sig i porr och bli deprimerad och utan energi.

Hedonismen tycks alltid vinna striden om den stora massan. Därmed att jag ändå, främst, är pessimistiskt lagd. Vilket inte betyder att det inte är värd att ta striden.

Dekadent tillstånd återfår vi i tider då det förflutna är bättre än nuet och framtiden tycks inte bli bättre.

Vi har egentligen ett tillstånd där teknologin ständigt utvecklas framåt medan samhället utvecklas bakåt. Därmed att det kan bli lite rörigt att definiera dekadens; exempelvis äter vi mer och mer ohälsosamt (trots hälsotrend som somliga lyckas följa) medan vi lever längre och längre (pga medicins framsteg). Vi får sämre och sämre skolbetyg och IQ-nivå, men vi får mer och mer lättillgänglig information. Vi får lättare att träffa människor genom teknologin, men blir allt ensammare och mer psykiskt sjuka. Våra städer liknar mer och mer enorma ghetton där ingen svensk kan leva, men vi har samtidigt större valmöjligheter att flytta vart vi vill (exempelvis slippa skatt utanför Sverige), etc.

Känslan av dekadens uppkommer ur att våra förfäder tycks ha levt värdigare liv, den stora massan rör sig alltid mot Nietzsches "sista människa" - en varelse som sänkts i banala njutningar och noll förmåga till att heroiskt ta sig an svåra utmaningar.

Den eviga manliga dygden är ju just att heroiskt ta sig an det som är svårt, battaljer som inte är enkla att vinna. Detta är ju vad som saknas bland många unga män, och de kan liksom inte få energi att ta sig an Världen genom att simulera denna "heroiska anda" genom exempelvis spel.

De bör också helt glömma kvinnor ifall de befinner sig i "hålet", de bör fokusera på att utveckla sig själva, steg för steg.