Hela den gruppen, HBTQetc, kallades tidigare "avvikare". Dit hörde också en massa andra grupper: pedofiler, nekrofiler, tidelagare, blottare, sadister, masochister, voyeurer, stalkers och andra som HBTQ-rörelsen inte vill kännas vid (och som har "fel" sorts böjelser).
Det fanns andra grupper som också var obekväma med vem dom var: folk som trodde dom var Jesus, Napoleon, Guds sändebud och en massa annat.
Alla dessa erbjöd man vård i den mån man hade någon att ge, och man försökte hindra dem från att skada sig eller skada andra.
Idag får vissa av ovanstående ingen vård, utan uppmuntras istället i sitt avvikande beteende.
Det är såklart rätt ifall det är bästa vården och ifall det inte ställer till skada för någon. Varför skulle till exempel två killar som gillar varandra inte få leva ihop eller leva ut sina känslor?
Men när samhället
uppmuntrar unga tjejer som mår allmänt dåligt att börja ta hormoner och byta kön så är det förstås en annan femma. Dom har det jobbigt ändå, och dom letar efter ett sätt att må bättre. Dom skulle skära armarna av sig om samhället sade att dom var duktiga då.
Så vi har en väldigt grym värld där ute nu. Gay-rörelsen hade mycket pengar och mycket makt, och dom piskade upp en stämning där varje avvikare var bättre än alla normala. Se bara på vilken film eller TV-serie som helst i dessa dagar. Alltid är det någon som kastar trånande blickar på någon av samma kön, och en homo- eller lesbisk nakenscen är mer eller mindre obligatorisk.
På det sättet växer dagens unga upp med uppfattningen att alla varianter är lika bra, eller ju mer chockerande desto bättre! Och det är precis som med rökningen: Lyckas man värva dom medan dom är tonåringar så är det svårt att sluta.
För det är väl inte så att vi de senaste 50 åren haft en våldsam mängd genetisk mutation som gör att alla unga plötsligt vill vara något som naturen inte avsåg dem att vara: HBTQ, eller åtminstone ADHD.
