Religiös etik är oförnuftig och farlig?

Om en heterosexuell person utnyttjar ett barn, betyder det att heterosexualitet är fel?

Om en grupp människor är olycklig för att det finns muslimer, ska då islam förbjudas?
Vilka ska ge vika?

Men snälla, ansträng hjärnan nån gång.

Det är inte jag som är utilitaristen här, eller hur?
Jag försökte påvisa absurditeten i ts etiska ställningstagande. Hur kan du ha missat det?

Varför sitter du och gör onödiga kommentarer för?
Man behöver ju inte skriva kommentarer bara för att skriva nånting...

Är det jobbigt att få sina egna argument mot sig?

1) Därför att religiös etik vilar på irrationell grund. Att så är fallet har du själv påvisat eftersom du ännu inte levererat några hållbara motargument.

2) Huruvida jag vill vara en auktoritet är irrelevant till frågan. Typiskt argument av misstänkliggörande. Istället för att kritisera argumentet kritiserar du eventuell intention av personen som formulerat argumentet istället för att kritisera argumentet. Det enda som är relevant är om mina argument är hållbara.

3) Din brist på sakliga argument visar varför din religion är underlägsen sekulär etik.



Jag har redan gett svar på frågan: muslimer bör acceptera homosexuella i samhället. Däremot är det upp till varje muslim om de själva vill ingå i samkönade relationer eller dylikt. Det är inte upp till staten att bestämma.


1) ’No true scotsman’ felslut därmed ogiltigt argument.
2) Lyckoforskning är snarare ett sätt att faktiskt mäta lycka till skillnad från att göra vilda gissningar (som du gör) till vad som gör människor lyckliga.
3) Det finns inget belägg för att muslimer – eller för den delen någon annan – blir olyckliga av att leva i ett samhälle med homosexuella. Om det var sant skulle muslimer inte flytta till sverige som är ett av världens mest öppna länder för homosexualitet.




1) Därför att det saknas belägg för att muslimer blir olyckliga av att homosexualitet accepteras i samhället.

2) Att muslimer påstår att homofili ger dåliga konsekvenser måste med nödvändighet uppföljas av fakta – vilket saknas.

3) Den lycka som muslimer eventuellt skulle förlora om homosexualitet accepteras i samhälle måste sättas i kontrast till den olycka som orsakas gentemot homosexuella om de inte accepteras i samhället. En utilitarist mäter inte enbart uppgången av lycka i en handling; utan lika väl lidande som uppstår i en handling.

4) Det saknas evidens för att homosexuella generellt har blivit utnyttjande. Din referens till Aftonbladet håller inte. Det är anekdotisk bevisföring. Sådan bevisföring kan inte ligga till grund för att dra slutsatser om populationen. Det är ett statistiskt felslut.


Två frågor till dig:

1.) Vilken metaetisk grund vilar din etik på? Hur avgör du vad som är moraliskt och omoraliskt? Inom utilitarism är det lycka respektive olycka som ligger till grund för att avgöra om en handling är omoralisk eller omoralisk. Hur ser din ut gällande din tolkning av Islam?

2.) Vilket är ditt argument till att homosexualitet är omoraliskt, utöver att Gud säger det (logiskt felslut) och att det är onaturligt (logiskt felslut)?

Jag tror inte att logik är ett tillräckligt villkor för sanning. Logiska utsagor kan som exempel ibland motsättas av fakta. Se mitt svar nedan gällande diskussionen om homosexualitet. Även definitionen av begrepp vi använder påverkar sanningshalten.




Jag skulle nog säga att den är förnuftig.

De flesta av oss använder etik på en intuitiv nivå. De flesta av oss tenderar att följa den etik som för tillfället gäller i samhället. Det finns säkerligen kognitiva skäl till detta. Men också ett praktiskt skäl: det tar mycket tid om vi skall överväga varje litet beslut vi gör i vardagen genom långa kalkyler. Om jag skulle göra en utilitaristisk kalkyl för varje beslut i mitt liv skulle jag inte göra annat. Däremot är det ingen tvekan om att människor också använder den kritiska nivån; ibland kan vår intuition säga att något verkar vara fel med en uppfattning och då undersöker vi den kritiskt istället för att enbart godta den.

Min uppfattning är att vardagsetiken förvisso skulle kunna bestå av utilitaristiska kalkyler, men att vi till stor del måste förhålla oss till enklare regler. Dessa regler bör enligt mig vara lagar och förordningar (baserade på utilitarism kalkyler) samt enklare regler, som att vi icke skall ljuga, etc. Där har deontologisk etik en fördel i vardagen: den är enklare att tillämpa i vardagen men däremot är den inte bra på att anpassas till olika situationer - vilket jag skulle hävda utilitarism är - men då är uppkommer problemet även om utilitairsm är anpassningbar kräver det enormt mycket tid och tanke av oss för att kunna tillämpas.



Ja, för och nackdelar med alla. För mig förefaller utilitarism ha minst nackdelar. En generell nackdel med icke-konsekvensetiska system är att de inte tar hänsyn till hur människor faktiskt påverkas av beslut.



Jag accepterar premiss (1), (2) förhåller mig tveksam till premiss (3) och förkastar premiss (4).
Skälet till detta är:
Premiss (3) verkar förutsätta att sex alltid bör ske i reproduktivt syfte vilket jag inte är enig om.
Premiss (4) är induktivt falsk. Studier påvisar att homosexuella utgör 3-10% av befolkningen men för att erhålla en medelmåttlig hållning låt oss anta 5%. Om alla homosexuella upphöjde det till allmän lag att ingå i en samkönad relation (som därmed inte alstrar barn), är det en statistisk omöjlighet att denna futtiga procentuella andel skulle ta död på mänskligheten. Om alla heterosexuella upphöjde det till allmän lag att ingå i samkönade relationer uppkommer direkta motsägelser vilket jag tror diskvalificerar tesen. Det andra skälet till att premissen är falsk är att det i nuläget är möjligt att alstra barn oberoende av sexuell läggning. Som även om premiss (4) var sann skulle provrörsbefruktning vara möjlig för i syfte att rädda mänskligheten.

Kort och gott, tvivlar jag på att acceptans av homosexualitet kommer att döda mänskligheten. Speciellt i åtanke att jorden just nu är överbefolkad.

Du har däremot rätt om att enbart logik kan rättfärdiga absurda slutsatser. Tag följande:

P1 Gud har endast en son.
P2 Guds son är odödlig.
P3 Arepo är Guds son.
Alltså, är Arepo odödlig.

Om P1, P2, och P3, är sanna, följer slutsatsen logiskt. Frågan är hur vi vet att de är sanna. Vi kan argumentera med ytterligare logiska argument. Eller kan vi omkullkasta slutsatsen med ett, enda simpelt argument: ett induktivt argument, nämligen: vi kan testa om Arepa är odödlig. Om inte, faller i vart fall premiss P2.

även utalitaristisk etik ger väl utrymme för att straffa oskyldiga om det gagnar majoriteten..?

varför inte?
härör den då från något som är mer upphöjt och överordnat en maximalt upphöjd, allsmäktig normgivare/myndighet/person (=gud),
eller något underordnat denne?

Hälsa, välmående, lycka. Detta står över de gudar jag fått presenterad för mig.

men vad är det som legitimerar och karaktäriserar upphöjdhet/överordnande?

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Men när jag pratar om moral så är det hälsa, välmående, lycka, och liknande saker jag menar. Dessa mål avgör mina moraliska beslut. Ibland är det lätt, ibland är det svårt.

frågan är om det du (eller vemsomhelst) framhåller som något upphöjt och värt att eftersträva,
själv har tillskrivit detta dess legitimitet eller giltighet,
eller om den är självständig och oberoende av dig eller någon människa öht,

isf är denna etik/moral inte upphöjt, inte ens jämlik, utan i själva verket underordnad din vilja,
och "god" om och när du anser det..

Olika påstådda gudars moral är i samma sits tills respektive gud bevisas existera. Det finns mycket mer belägg för att människor existerar än att gudar existerar. Något som inte existerar kan inte vara upphöjt eller normen.