Jag tror det finns en del användare som känner som mig, att de inte riktigt passar in i vår samtid, i det samhälle som finns. Det talas mycket om ''socialt utanförskap'' i media och inom politiken, det talas även om den ökande psykiska ohälsan (speciellt bland unga) samt att vi är så pass ensamma här i Sverige.
Det finns de som menar att sociala medier och/eller den konsensuskultur som råder i Sverige har inverkan på det läge vi infinner oss i, status, att man ska marknadsföra sig själv på internet tillika i verkligheten. Just internet är väldigt intressant då det är tämligen nytt då detta inte går att jämföra med hur det var för 15-20 år sedan.
När det gäller frågan om att passa in eller inte, att vara ''normal'' eller annorlunda märker jag (dels från mycket läsning på internet och observationer i verkligheten) att människor vill försöka passa in. Om den sociala cirkeln består av människor som gillar alkohol och festande försöker många passa in i detta, och få väljer att gå sin egen väg.
Jag är en sådan person som i mångt och mycket går min egen väg. Jag känner mig inte direkt helt hemma någonstans, vare sig det gäller de stora sociala koderna och nätverken som finns i samhället eller när det gäller den sociala delen av arbetskulturen som råder på olika typer av arbetsplatser.
Min ålder är ung, och jag passar inte in i min åldersdemografi. Jag är den typen av person som är väldigt lugn och sparsam. Jag tycker om att lyssna på poddar, se föredrag på internet av det lite mer konservativa och/eller ibland akademiska slaget och långa utläggningar intresserar mig. Jag är mer konservativ än snittet för min ungdom, dels när det gäller sexualitet, familj och moral. Jag dricker inte, röker inte, tar inga droger, går knappt på fester (frivilligt)
Min position infinner sig i att jag inte känner att jag passar in i den ytliga konsumtionskultur vi har där man hela tiden måste ha nytt nytt nytt, den kultur av snabba nyheter, av materialism och ytlighet i sociala medier. Just det gör att man går in i sig själv och till en stor grad isolerar sig från omvärlden.
När människor sitter och talar hur redlösa de ska supa sig och hur de princip baserar stora delar av sitt liv på att dricka sig så fulla att de spyr så tänker jag inom mig ''Vad är det vi egentligen lever i?''
Vad gick egentligen fel? Är det någon här som kan beskriva den verklighet ni infinner er i?? Känner ni också att ni inte riktigt passar in i dagens samhälle??
Själv känner jag att principer som att man inte tar en massa konsumtionslån, måttfullheten, tålmodigheten, moral (inom sex, familj etc) är allt taget svårt att finna idag, även det genuina intresset för det djupa till skillnad till dagens ytlighet.
Det finns de som menar att sociala medier och/eller den konsensuskultur som råder i Sverige har inverkan på det läge vi infinner oss i, status, att man ska marknadsföra sig själv på internet tillika i verkligheten. Just internet är väldigt intressant då det är tämligen nytt då detta inte går att jämföra med hur det var för 15-20 år sedan.
När det gäller frågan om att passa in eller inte, att vara ''normal'' eller annorlunda märker jag (dels från mycket läsning på internet och observationer i verkligheten) att människor vill försöka passa in. Om den sociala cirkeln består av människor som gillar alkohol och festande försöker många passa in i detta, och få väljer att gå sin egen väg.
Jag är en sådan person som i mångt och mycket går min egen väg. Jag känner mig inte direkt helt hemma någonstans, vare sig det gäller de stora sociala koderna och nätverken som finns i samhället eller när det gäller den sociala delen av arbetskulturen som råder på olika typer av arbetsplatser.
Min ålder är ung, och jag passar inte in i min åldersdemografi. Jag är den typen av person som är väldigt lugn och sparsam. Jag tycker om att lyssna på poddar, se föredrag på internet av det lite mer konservativa och/eller ibland akademiska slaget och långa utläggningar intresserar mig. Jag är mer konservativ än snittet för min ungdom, dels när det gäller sexualitet, familj och moral. Jag dricker inte, röker inte, tar inga droger, går knappt på fester (frivilligt)
Min position infinner sig i att jag inte känner att jag passar in i den ytliga konsumtionskultur vi har där man hela tiden måste ha nytt nytt nytt, den kultur av snabba nyheter, av materialism och ytlighet i sociala medier. Just det gör att man går in i sig själv och till en stor grad isolerar sig från omvärlden.
När människor sitter och talar hur redlösa de ska supa sig och hur de princip baserar stora delar av sitt liv på att dricka sig så fulla att de spyr så tänker jag inom mig ''Vad är det vi egentligen lever i?''
Vad gick egentligen fel? Är det någon här som kan beskriva den verklighet ni infinner er i?? Känner ni också att ni inte riktigt passar in i dagens samhälle??
Själv känner jag att principer som att man inte tar en massa konsumtionslån, måttfullheten, tålmodigheten, moral (inom sex, familj etc) är allt taget svårt att finna idag, även det genuina intresset för det djupa till skillnad till dagens ytlighet.