Att inte passa in i dagens samhälle!?!

Jag tror det finns en del användare som känner som mig, att de inte riktigt passar in i vår samtid, i det samhälle som finns. Det talas mycket om ''socialt utanförskap'' i media och inom politiken, det talas även om den ökande psykiska ohälsan (speciellt bland unga) samt att vi är så pass ensamma här i Sverige.

Det finns de som menar att sociala medier och/eller den konsensuskultur som råder i Sverige har inverkan på det läge vi infinner oss i, status, att man ska marknadsföra sig själv på internet tillika i verkligheten. Just internet är väldigt intressant då det är tämligen nytt då detta inte går att jämföra med hur det var för 15-20 år sedan.

När det gäller frågan om att passa in eller inte, att vara ''normal'' eller annorlunda märker jag (dels från mycket läsning på internet och observationer i verkligheten) att människor vill försöka passa in. Om den sociala cirkeln består av människor som gillar alkohol och festande försöker många passa in i detta, och få väljer att gå sin egen väg.

Jag är en sådan person som i mångt och mycket går min egen väg. Jag känner mig inte direkt helt hemma någonstans, vare sig det gäller de stora sociala koderna och nätverken som finns i samhället eller när det gäller den sociala delen av arbetskulturen som råder på olika typer av arbetsplatser.

Min ålder är ung, och jag passar inte in i min åldersdemografi. Jag är den typen av person som är väldigt lugn och sparsam. Jag tycker om att lyssna på poddar, se föredrag på internet av det lite mer konservativa och/eller ibland akademiska slaget och långa utläggningar intresserar mig. Jag är mer konservativ än snittet för min ungdom, dels när det gäller sexualitet, familj och moral. Jag dricker inte, röker inte, tar inga droger, går knappt på fester (frivilligt)

Min position infinner sig i att jag inte känner att jag passar in i den ytliga konsumtionskultur vi har där man hela tiden måste ha nytt nytt nytt, den kultur av snabba nyheter, av materialism och ytlighet i sociala medier. Just det gör att man går in i sig själv och till en stor grad isolerar sig från omvärlden.

När människor sitter och talar hur redlösa de ska supa sig och hur de princip baserar stora delar av sitt liv på att dricka sig så fulla att de spyr så tänker jag inom mig ''Vad är det vi egentligen lever i?''

Vad gick egentligen fel? Är det någon här som kan beskriva den verklighet ni infinner er i?? Känner ni också att ni inte riktigt passar in i dagens samhälle??

Själv känner jag att principer som att man inte tar en massa konsumtionslån, måttfullheten, tålmodigheten, moral (inom sex, familj etc) är allt taget svårt att finna idag, även det genuina intresset för det djupa till skillnad till dagens ytlighet.

Kör på, inget fel att vara annorlunda och det är också av annorlunda människor samhället och tidsandan utvecklas. Se dig själv som före din tid istället för utanför den.

Men jag måste göra dig besviken om du tror att du står i total motsatsställning till tidsandan och därmed har den högsta potentialen att förändra den.

Detta beror på att din position greppar samtiden från sned ingångsvinkel och du håller utifrån denna på att skaffa dig en konservativ identitet politiskt och socialt, tillsammans med människor som tänker och lever som du.

Detta kan göra att du känner dig tryggare och passar in bättre i tiden.

Men du förlorar samtidigt den 100% otidsenliga positionens positiva sprängkraft, som aldrig kan nås via ideologier och världsbilder.

Du verkar intressant. Passar du själv in i tidsandan? Är du månne en tollean?

Haha, nej är ingen tollean!

Mina inspirationskällor är breda såväl historiska som i presens. Men visst är Tolle en av samtidens mest intressanta, tillsammans med ett 20-tal andra.

Jag har inga problem med tidsandan, men upplever mig heller inte vara en del av den, mer än i undantagsfall.

Det otidsenliga har för mig en långt större lockelse än det samtidsenliga, men observera då att jag använder ordet otidsenlig i den stränga filosofiska betydelsen av att ha relativiserat samtidens position utifrån både det förflutna och framtiden.

Så det finns ingen konservatism och nostalgi hos mig.

Intressant resonemang, skulle du möjligtvis kunna utveckla och konkretisera det? Precis som du nämner är det inget fel på att vara annorlunda, samtidigt som jag tror starkt på att vi lever i en sådan tidsanda som jag beskriver.

Om man ska försöka se vart vindarna går så förlorar den vänsterliberala sidan mer och på senaste år har jag sett att fler poddar som är mer konservativt lagda startats upp. Dels beror det väl på den digitalisering som pågår inom de flesta led i samhället, samtidigt kan vi se att detta är ett globalt fenomen.

Man kan ha blandade åsikter om politik och politiska partier och rörelser, men att folk röstar mer på populistiska partier är ett uttryck på att det finns de som är trötta på den rådande sociala ordningen och vill ändra den, däremot är det många som gillar Sverigedemokraterna som är white trash personifierad, super, osv (inget ont mot politiken i sig, men en hel del av väljarna är så)

Kristdemokraterna har växt ganska kraftigt på senare tid och en allt större del av väljarkåren (enligt undersökningar) anser att kristna värderingar är viktiga i det svenska samhället, däribland åsyftas förmodligen de kristna dygderna till viss grad.

Det talas om det konservativa blocket, däremot är det trots detta vanskligt att analysera hur dessa trender utkristalliseras i det svenska samhällsklimatet och de sociala uttryck som finns ute i samhället människor emellan. Jag har en tvådelad bild om detta och det gör mig lite förvirrad.

Av ren nyfikenhet, som ändå är relevant för ämnet, vilket tjugotal av samtida tänkare anser du vara de mest intressanta?

Jag håller med om det otidsenliga, men hur relativiserar man utifrån framtiden?

Jag uppfattar dig tvärtom som väldigt konformistisk, eftersom du köpt etablissemangets förklaringsmodell till varför du känner dig utanför - ytlighet och konsumtion. Jag tror inte alls du skulle känna dig mer inkluderad om du bodde i Venezuela eller Nordkorea där konsumtion motarbetas hårt.

Människan ÄR så funtad att den uppskattar ytliga styrkor såväl som inre. Vi blir glada när andra uppfattar oss som smarta, såväl som när andra uppfattar oss som vackra. Vi mår bra när vi känner att vi kan hjälpa till, såväl som när vi känner att vi kan förmå andra till erektion. So what? Etablissemanget (vars ord du följer) har ända sedan profeternas tid sagt att vi ska skämmas för det - men varför det?

Jag känner inte att jag vill kapa tråden helt och breda ut mig så att andra inte får chansen att komma in och säga sitt. Men läs min posthistorik om du vill veta mer så klarnar bilden av vad jag menar.

Några ledtrådar:

För mig är alla politiska ideologier samtidsenliga i högre eller mindre grad, inte otidsenliga.

För mig är politiska ideologier därför också med nödvändighet en långsiktig återvändsgränd i så motto att de alla bidrar med varsin pusselbit till nihilismen, som är historiens lag om civilisationers död och kravet på återfödelse.

För mig ligger det otidsenligas potential i att förskjuta sig i förhållande till samtiden med avstamp i forna och kommande ideal. Men inte för att till sist fly nu:et i världsfrånvändhet och passivitet, utan för att maximalt fördjupa det och i den egna tiden kunna ingjuta ny kraft. Vilket är något annat än utopier och ren idealitet.

Jag tycker inte att Venezuela och Nordkorea är några idealsamhällen, snarare raka motsatsen! Vad jag kritiserar är främst den brist på djup som infinner sig i vår samtid. Jag kritiserar ytligheten, det signalerande som råder i sociala medier där människor upprätthåller en ytlig fasad.

Om man köper samhället som det är idag, om man ''är som alla andra'' kritiserar man inte det jag kritiserar, utan följer med strömmen och har de vanliga beteenden som i mångt och mycket präglar våran samtid.

Det unika med vår västerländska civilisation är individualismen - alla kan vara på sitt sätt samtidigt. Idag finns extremt djupa professorer, och extremt ytliga porrstjärnor som lever för ytliga nöjen. Båda blir lyckliga på sitt, och båda respekterar varandras livsval (förhoppningsvis). Kan det bli bättre? För första gången i världshistorien måste inte folk passa in i en mall för att vara okej! Visst, kollektivister finns än idag, men de är inte alls lika dominerande som förr.

Hoppas utvecklingen fortsätter så världen är ännu mer individualistisk och mångfaldig nästa århundrade! Jag älskar människor som är udda, även när de är tvärtemot mig själv.

Du har rätt i att man lätt kan känna sig udda eller utanför om man inte hoppar på det gängse konsumtionståget. Men samtidigt är det som Skattebrott skriver lättare än någonsin att leva sitt eget liv än tidigare.

Din livsstil hör inte hemma i en kapitalistisk värld: "Jag är mer konservativ än snittet för min ungdom, dels när det gäller sexualitet, familj och moral. Jag dricker inte, röker inte, tar inga droger, går knappt på fester (frivilligt)". Bland det bästa vi har för att få hjulen att snurra är skilsmässorna/ separationerna. Plötsligt behövs det dubbla boenden, som ska fyllas med nytt skit, dubbla bilar osv.

Om du inte finner intressanta människor i din omgivning, föreningar mm mm har du alla möjligheter att komma i kontakt med intressanta människor via sociala medier. Vad gjorde en person i din situation för t.ex. 30 år sedan?

Vi klarar av att max ha några hundra individer kring oss (den gamla byn, gruppen som bodde i grottorna). Alltså folk som vi skulle se som närstående, vänner, bekanta. Bygg upp den gruppen och skit i resten.

Jag tänkte nåt liknande. Hen verkar köpt bilden förmedlad av krönikor etablissemanget skrivit ut om hur man får ångest av att inte passa in. Jag har aldrig haft några facebookvänner eller läst uppdateringar heller och det har känts bra hela vägen även om jag faktiskt fick höra en gång att jag var socialt handikappad eftersom så mycket sker på Facebook. Det fick han tycka såklart, men så har jag aldrig känt. Jag visste ju att Facebook mest var en marknadsföringsplattform av folks liv men Jag hade ingen lust att följa någon annan och jag ville heller inte ha några följare. Det finns dock organisatoriska fördelar med Facebook, det medger jag.