Bostadsbubbla i Sverige?

Har du belägg för att de flesta som i dag har bostadsrätter och hus köpt under en period där priserna var höga?

Att ha lån med 1.2% ränta på sitt boende är absolut inget fel. Att dö med ett lån är absolut inget problem.

I mitt fall är problemet att jag snart inte kan belåna min lägenhet då jag snart endast har pension. Jag skulle gärna låna upp ett par miljoner, det skulle inte drabba någon.

Jag förstår inte varför du säger att hyrestagare har bättre koll på sin ekonomi än de med bostadsrätt eller hus.

Du får ta fram belägg för det.

Tar det igen: Vad gör det att man har en skuld för sitt boende?

Om jag betalar 5.000:- för min bostadsrätt, och sedan 5.000:- för lån, på vilket sätt skiljer det sig mot att jag betalar 10.000:- i hyra?

Förklara för mig som att jag är ett barn, berätta varför lån till en bostad är sämre än att betala till den som hyr ut.

Tänker du att bostadsbolaget du hyr från inte har några lån, att du inte betalar för dem? Jag förstår inte, så snälla, förklara för mig varför en hyresrätt är bättre än en bostadsrätt med lån som inte betalas tillbaka.

Ptjah, med denna kalkyl är det ju givetvis bättre (ekonomiskt) med hyresrätten. Det är lite oklart vad du har missat, så låter användaren du svarade till prova först.

I verkligheten skulle du i princip alltid (utan subventioner) just därför betala mer för hyresrätten, inte lika mycket. För annars är hyresrätten en rejäl ekonomisk vinst.

Ja jävlar, givet att själva bygget (och inte bara Oscars latte) är av hög kvalitet börjar det rent av likna något..

... men då ska man våga köpa en förvaltnings-tung tillgång i lyxklassen av ett konkande bolag också. Måste finnas en del juridiska ansvar som kan komma att "falla mellan stolarna"?

Hur får du ihop det att en hyresrätt är billigare med mitt exempel?

Och du glömde att påvisa att de med hyresrätter har bättre ekonomi.

Här ovan har du svaret och anledningen till oro, svensken är ett barn i vuxen kropp. Svensken är ett barn som springer efter glassbilen bara för alla andra gör det. Den fokuserar bara på det som är på tapeten för stunden. Den står likt ett barn utan möjlighet till konsekvenstänkande längre än nästa vecka.

Av denna anledning har vi framröstade vuxna människor som ska ta ansvar för detta arma svenska folk. Nu visade de sig att dessa politiker är lika mycket barn som resten av befolkningen och dessutom är de korrupta och springer bankernas ärenden. Dessutom har de en agenda där folket ska vara tysta och inte ifrågasätta, de ska så småningom inte fundera på nånting annat än ränta och amorteringar, det innebär att svensken kommer behöva ta ännu mer av sin frihet till att arbeta för att betala av sin skuld, de blir så kallade boskap till 67 istället för 65.

Våra framröstade barn ska finnas där som föräldrar och leda befolkningen till ett tryggare och bätttre samhälle. Dom ska likt en förälder sätta gränser och regler för att inte riskera systemet. Detta har inte skett, dom har tagit en liten del idag och en stor del imorgon av svenskens veckopeng till banker som de kommer få arbeta hos i framtiden.

Dom tidigare barnen tog väldigt mycket risker på 90talet, något som med facit i hand var aja baja. Det innebar en tuff vardag för många andra vuxna, något som påverkar många än idag. Nu har vi liknande läge men tänk att de tidigare läget var bara lite harkluttar i din blöja, men jämfört med idag så är de ungefär 20 ggr mer skit i blöjan. Den blöjan mamma satt på dig kommer inte räcka för att skydda dig.

Vi har ett läge där hela systemet är oerhört skört, och dom som tar 100% av risken är privatpersoner. Statsskulden har flyttats från stat till privat för svensken har gladeligen betalat 22% i vinstskatt trots att det blir ett ännu större fett minus i handboken för deras nya köp är så mycket högre än deras tidigare. Och vi levande individer som står bredvid och tittar på förstår att det här kalaset kommer kosta väldigt mycket av människors frihet i slutändan vi bryr oss. Vi lägger inte våra liv i någon annans händer, vi vill kontrollera och bestämma det själva.

Glassbilen spelar en trudelutt som kickar igång barnens sockersug, liknelsen är att glassbilen låter från början alla köpa, men efter ett tag ändrar den sig. Bara vissa får köpa och glassen blir väldigt mycket dyrare, detta har stat och bank gjort. Likt glassbilen har den lett folk in i en fälla.

Samhället är skört, oerhört skört. Den balanserar med stundande problem i kommun och stat på en förbaskat smal tråd. Detta är problemet, egenintressen har målat in oss i ett litet hörn. Det är problemet. Sen struntar vi fullständigt i vart dina 10 000 kr hamnar någonstans. Det är helt orelevent i diskussionen. Du fortsätter skriva i "jag" form.
Anser du dig lyckats, bra jobb, låg belåning, bostadspengar på kontot, applåd, men i helikopterperspektiv hör vi från alla håll just nu, att svenskens skuldsättning är ett jätteproblem, det går inte att förneka.

Många inlägg från dig med samma budskap - dö med skulder, det är rationellt, det är bra!

Ja, på ett individuellt plan så kan man ju naturligtvis se det så. Det här med att "den som har mest tillgångar i dödsboet vinner" är lite tråkigt. Jag vill också sätta sprätt på kapitalet innan jag ska upp till Sankte Per.

Men man lever också i en omvärld. Har man arvingar kanske man också vill att de ska ärva lite av tillgångarna. Är bostadens värde nettopositiv så blir det självklart ett arv, men du vill ju låna upp ett par miljoner till, så det kanske inte är ditt mål? Du vill gärna ha bostadens värde "under vatten" när du kolar?

Andra aktörer i omvärlden är t ex banken. Svårt att låna ett par miljoner nämner du. Ja, det är det som kallas "risk". Banken gör en riskbedömning av dig, och om du har för mycket skulder när du är pensionär så får du högre ränta eller t.o.m. inget lån alls. Banken är inte alls intresserad av att administrera tvångsförsäljningar och annat merarbete när du kolar, eller att du sitter med negativt värde när du inte längre orkar underhålla bostaden pga åldern.

Och sedan har vi på aggregerad samhällsnivå ett problem med för mycket utestående krediter. "Skuldmättnad". Samhället och kreditgivande institut har helt enkelt inte resurser att ge ut hur mycket lån som helst. Skulder låsta i bostadssektorn kommer att konkurrera ut nya krediter till mer produktiva investeringar. Och detta drabbar också de yngre som vill låna till bostäder - det är chokat med lån på bankernas balansräkningar, så det blir inget till de yngre.

Men självklart, funkar maxbelåning för dig personligen så är det väl bra. Vi andra som diskuterar i tråden ser det dock ur ett större perspektiv. Att amortera ner skulder är bra ur samhällets synvinkel.

Om personen i Hr har sålt våren 2017 och nu sitter och väntar på läge att kliva in igen eller lever loppan för sin vinst. Har du fortfarande bättre koll enligt dig själv?
Om du köpt 2017 och drabbats av en värdeminskning, har du fortfarande bättre koll?
Om du sitter med 4 miljoner i lån, sitter du då på en möjlig mina om något får räntorna att rusa eller är det lugn segling för alltid framöver?

Det handlar inte så mycket om att de i hyresrätt har bättre ekonomi, som att de som bor i hyresrätt inte utsätter sin ekonomi för den risk det innebär att äga en bostadsrätt på kredit.

Om de kostar exakt samma i månadskostnad så har du med hyresrätten inte ställt in några pengar för att gambla på att priserna ska gå uppåt. Istället kan du välja en lägre risk för dina pengar och till exempel ha ett sparkonto eller korträntefonder. För bostadspriser _kan_ sjunka. Detta _kan_ och brukar sammanfalla med en lågkonjunktur. Vilket gör att med tillräckligt mycket otur blir man arbetslös, då kan man ha hamnat i en svår ekonomisk situation där lösningen blir att sälja på botten och sitta kvar med lånet.

Detta är inte hittepå, detta har hänt, det är glest mellan, men senast i Sverige hände det under 90-talskrisen. Det finns en grupp som fortfarande sitter på mer skulder än tillgångar sen dess.

Så 10 000:- och risk är sämre än bara 10 000:-. Hur många tusen kronor risken är värd vet jag inte, men det är mer än noll.

Först o främst ser jag det som modernt slaveri att bolånetorskar slavar in resurser åt banken för något som banken skapar ur tomma intet.


För det andra kan man fråga sig om det är bra säkerhet att bedriva policy som pumpar upp kreditbubblor vilket i längden eventuellt minskar förtroendet och solidariteten i allmänheten och från omvärlden.

Vi kan ta 07/08 som konkret exempel. Jättebra säkerheter triple AAA finansinstrument härledda ur mortgage-lån i skuggbanksystemet (”shadow banks”). Finansinstrument som pensionsfonder etc köpte. Kraschade det ändå? Ja.

Att banksystemet har sina säkerheter i fastighetens värde och framtida ekonomisk aktivitet är att syssla med cirkelresonemang. Säkerheten finns beroende av banksystemets egna välmående i framtiden - pengarna är backade i förmågan att banksystemet även i framtiden kan skapa krediter som allmänheten har förtroende i.

Sådana cirkelresonemang där man förlitar sig på framtiden är inte robusta naturlagar. Sådana upplägg är pyramidspel som med hög sannolikt kollapsar.
Så, vart är säkerheten?

Jag sålde hösten -15, hade då ägt min lght sedan -97! Jag var med på hela den galna uppgången, inte för att jag kunde förutse uppgången, utan för att jag och min familj behövde större boende -97.

Sålde som sagt -15, inte för att säkra en vinst utan för att min familj hade krympt, i ärlighetens namn var det bara jag kvar! Tänkte mig att stå utanför marknaden till ”det oundvikliga raset” hade halverat priserna. Av olika skäl så köpte jag hösten -16, helt enkelt för att ha ett vettigt boende (hade kunnat bo ovettigt, men det är inte min grej) köpte på toppen, köpte centralt (dyrt) har varit med på hela resan ner eller rättare sagt sidledes, i dagsläget kan jag gå härifrån utan förlust eller tom med en liten vinst. Jag ser framför mig att de närmsta åren kommer gå sidledes, bostadsbyggare som trodde att endast himlen är gränsen (OP) kommer att försvinna och med det deras svindyra lyxlägenheter.

Sensmoral: det är livet som styr när och var man köper!

Vad är det som talar för att det kommer att fortsätta sidledes? Jag är nyfiken.