Kommer det ingen ny generation nyfrälsta ankor?

Nej, jag skulle våga påstå att det är betydligt färre än för tio år sedan.

Det är för den delen inget unikt för L&AK. Forumkulturen är så gott som död hos dagens ungdom och diskursen har istället flyttat över till facebook och twitter. 18-åringar i allmänhet vill inte sitta och klippa och klistra och infoga citattaggar för att författa ett svar till någon på internet. Där Flashbackarna en gång i tiden kunde skryta om att man hade "fler läsare än Aftonbladet" har forumet idag passerats av de flesta rikstäckande dags- och kvällstidningar. Om vänstern och nationalisterna överträffar er är det förmodligen för att de insett att den betydelsefulla debatten inte pågår på ett döende nätforum som knappt ens orkade trycka ut ett mobilgränssnitt 2014.

För att majoriteten i dagens politiska landskap upplever detta som en skarp skiljelinje, och det bevisligen finns människor av båda typerna som vill framställa sig själva som diverse former av frihetlig höger. Du erkänner de mest övertydliga exemplen - "fascistkonvertiterna" - men när jag blickar tillbaka och frågar mig hur det kunde bli så har jag insett att det här alltid varit ett stort problem inom rörelsen, och att vissa (mig själv inkluderat) helt enkelt väljer att inte se eller sopa det under mattan. Amerikanska nationalisters engagemang i Ron Pauls valkampanj är som ovanstående nämner ett utmärkt exempel, men man behöver inte söka sig utanför landets gränser för att dra sig till minnes när forumets egen Khepera bedrev det där bloggkriget mot feminister eller när Mises.se publicerade den där artikelserien om "kulturmarxismen" i fyra delar som blev kanon bland svenska högerextremister. Visst drogs den senare tillbaka men bara det faktum att ingen inom rörelsen verkade diskutera när en sådan framträdande sida predikade högerextrema konspirationsteorier förklarar i sig varför läget ser ut som det gör.

Jag är mindre säker på det här än min första tes, men jag vill också gärna tro att det är så att fler idag ser de här problemen och därför hellre bekänner sig till den "globalistiska kulturmarxistiska neoliberalismen" än att slå sina påsar ihop med ett gäng nazistapologetiker på marginalen.

Ron Paul gick till val på ett budskap om frihet, välstånd och fred. Specifikt kampanjade han för att avbryta krigen i Mellanöstern, att avskaffa centralbanken och att skära ner den amerikanska statsbudgeten med 1 biljon dollar. Detta är libertarianska budskap. I debatterna sjöng hans frihetens lov, inte nationalismens. Kika gärna på den debatt där han förklarade varför heroin borde vara lagligt, till exempel.

Sedan är jag väl medveten om att Ron Paul tog till sig av Rothbards sista omsvängning på 90-talet (som jag beskrev i en uppsats från 2014), vilket du kanske vill hänvisa till som stöd för din sak, men detta var inte något som framträdde särskilt mycket i kampanjen.

Att några av de som var aktiva i Ron Pauls kampanj senare blev althöger stämmer säkert. Något som också stämmer är att några andra aktiva i samma kampanj sedan kampanjade för Bernie Sanders. Det innebär inte att Ron Pauls kampanjer handlade om välståndsfördelning och att förbjuda valfrihet i deodorantbranschen.

Det är vedertaget att det svenska välståndsmiraklet tog sin början under 1800-talet. Kika gärna här eller här. Mellan 1870 och 1970 hade Sverige näst högst tillväxt i världen efter Japan, vilket såklart inte hade varit möjligt om 1870-1930 var en period utan utveckling.

Jag är för ett avskaffande av svenska staten och för en total marknadsekonomi, där ingen herre lägger sig i när människor byter varor och tjänster. Eftersom det inte finns ett enda politiskt parti i Sverige som driver detta är jag inte heller medlem i ett politiskt parti.

Nej, mer om att jag tror att det är lättare att övertyga med en text av Bastiat/Hazlitt/Mises om marknadsekonomi än med en text om kultur.

Ok.

Och likväl har österrikarna en analys av bostadsbristen och en lösning på den.

Kinsella är också Hoppean, men min poäng var att libertarianismen är i gott skick med företrädare av stark intellektuell kaliber. Interna diskussioner och "falanger" är inte allt som är av intresse. Om du tycker att det är skralt rekommenderar jag dig att läsa Murphys Choice eller någon av hans studieguider som är fantastiska verk, eller Kinsellas Against Intellectual Property och särskilt inledningen som på ett koncist sätt beskriver äganderättens bevekelsegrund.

Vet inte vad du menar med "koshercertifierade listan".

Berättigad fråga, jag uppfattade också att den liberala trenden var uppåtgående under det tidiga 2010-talet, och att ni radikaliserade många, men tillväxten verkar ha stannat av eller helt stagnerat i nuläget. Orsakerna är nog flera, en anledning kan vara att ni post-2010-ankor, rent aktivistiskt och argumentatoriskt varit för dåliga helt enkelt och totalt misslyckats med att skapa en ny generation och återaktualisera frihetsfrågan.

Men det viktigaste och mest avgörande som det redan nämnts i tråden är förmodligen att vi idag står inför större predikament än liberalism kontra socialism. Hela den västerländska civilisationen upplever en existentiell kris, och finns kanske inte kvar om 100 år. Därför är det bara logiskt att idealistiska individer ändrar fokus till konflikten mellan nationalism och globalism; d.v.s i en civilisations slutkamp, vad skall prioriteras, intellektuella och utopiska förhoppningar på hur allt borde vara; eller hur vi faktiskt räddar civilisationen som vi lever i från total fysisk undergång.

’Liberala fascists-konvertiter’-tråden är därför intressant, förutom att den spårat ut med käbbel. Ni liberaler har alltid sett eran ideologi lite som en hobby, kämpa lite för frihetliga frågor, klaga på etatister över någon öl, kanske kan vi motverka socialismen lite, men det ser mörkt ut, eh struntsamma, det spelar inte så himla stor roll egentligen, jag fixar jobb och familj — så nu orkar jag inte bry mig om frågorna som engagerade mig som 20-åring längre. — Det är lite den vibben jag får av de liberala aktivister, som lämnade den här forumsdelen att dö.

Objektivt så är det som sagt nu det kommer avgöras, trettioåriga kriget, franska revolutionen, andra världskriget, alla de konflikterna bleknar inför det avgörande sekel som vi står inför. Tidigare ideologisk-politiska konflikter och inomeuropeiska krig har handlat om en nations dominans över en annan, gränsförflyttningar o.s.v. — nu står vi inför ett civilisationsavgörande — ska Europa och européer finnas kvar året 2100. Och av den anledningen nerprioriterar många vita människor (d.v.s de som tidigare uppburit liberalismen som ideologi och drivit på Ron Paul-kampanjen o.s.v) liberalismen och fokuserar på ämnen som faktiskt avgör Europas öde, frågor som: Ska svenskar, tyskar, engelsmän finnas — inte ska vi få röka på krogen eller knarka. Den här videon förklarar fenomenet.

I det inlägg du länkar till så ställer sig daemon3.14 positivt till global handel, jag ser inte hur det är likvärdigt med att försvara en "global institutionell grund". Jag är också en förespråkare för frihandel mellan människor/företag på global skala, av samma anledning som daemon3.14, alltså att det gör oss alla "rikare" (våra resurser räcker längre).

Insiktsfullt, och jag delar många av dina slutsatser.

Den fråga som en gång drog mig till Flashback var frågan om massinvandringen och att medierna och de traditionella partierna - jag var sedan ungdomen moderat, inte förmådde hantera denna fråga. Som så många andra hyste jag under en period en intensiv kärlek till Sverigedemokraterna, men blev med tiden alltmer besviken - både på SD:s ideologiska innehållslöshet men även på den parlamentariska demokratin i sig självt.

Det blev därefter några års sejour i den libertarianska tankevärlden; en tid som gav många nya insikter och ställde gamla sanningar på ända. En idévärld utan statligt tvång och med frihet att själva välja vilka människor man ville bygga ett samhället blev för mig ett attraktivt - och politiskt anständigt - sätt att exkludera mångkultur och kulturmarxism. Med tiden växte insikten om att allt detta bara var eskapism, verklighetsflykt, och att det libertarianska samhället är en teoretisk utopi i paritet med kommunismens klasslösa samhälle.

Men visst. Jag kan fortfarande tycka att klassisk liberalism skulle utgöra en bra grund i ett homogent samhälle bestående av vita, högintelligenta, friska och driftiga människor.

Precis som fintnir och andra redan skrivit så är det inte längre tid för eskapism och teoretiska tankelekar om minimala statsbildningar, markägares rätt att bestämma vem som ska få vandra över hans mark eller att jazztobak ska vara tillåtet. Det pågår en organiserad kamp - globalismen, som arbetar för att ta det självbestämmande vi har inom nationalstaten och ge det till globala politiker, byråkrater och oligarker, och att splittra och försvaga våra europeiska folk genom massinvandring, feminism och annan ondska.

Det handlar om att välja sida; globalismen står mot nationalismen i en konflikt där libertarianismen helt enkelt är irrelevant. Vissa libertarianer väljer en globohomo-kompatibel nyliberalism och andra nationalismen. Jag valde det senare.

För mig som tidigare sympatiserade med AK (inspirerad av Mises institutet, Hoppe, Rothbart) blev jag under mycket kort tid "omvänd" av att läsa Moldbugs blog:

https://www.unqualified-reservations.org/2007/04/formalist-manifesto-originally-posted/

Hans "formalism" var en reality check för mina tidigare libertarianska öskedrömmar. Det är inte som att Moldbugs resonemang är utan hål, den fungerade bara väldigt bra för att se bristerna eller snarare det omöjliga i kampen för libertarianism. När jag var ung egagerade jag mig politiskt för libertarianism. Det känns extremt naivt så här i efterhand.

Även om Moldbug inte är ett stort namn mig veterligen inom alt-r eller nutida libertarianism så tror jag han ändå varit inflytelserik och jag ser en hel del eko av hans argument i olika sammanhang.

Jag ser dock fortfarande "vänsterismen" som huvudproblemet för mänskligheten och invandringen och folkutbytet i västeuropa är bara den senaste manifestation för dess destruktivitet.

Låt oss tala klarspråk. Det är nämligen mycket viktigt att kontextualisera Ron Pauls ställningstaganden och samtidigt betrakta de diskussioner som pågick under denna tid, i miljöer som sträcker sig från libertarianska forum till Stormfront och Infowars.

Motståndet till kriget i Irak måste ses i ljuset av den amerikanska högerns antisionism (No wars for Israel). Lägg därtill deras negativa syn på judiska bankirers makt över ekonomin (End the Fed, End TARP). Reduktionen av statsbudgeten (No gibs for n*****s) och upprivandet av civilrättsligt skydd för minoriteter (Civil Rights Act of 1965) liksom upphävandet av federala lagar gällande homoäktenskap, abort samt ras- och könskvotering följer en reaktionär modell som du inte kan blunda för.

Ron Paul sammanfogade alltså alltifrån libertariansk idealism till konkreta högerfrågor som tog strid mot egalitarism, antirasism, feminism, aborträtt, HBT-aktivism och Israellobbyn (under eufemismen "neocons"). Det var just detta reaktionära underlag som gjorde honom till en folklig kandidat 2008 och 2012.

Vad jag undrar över i sammanhanget är hur du kan kalla dig anarkokapitalist när du tar avstånd från Rothbards insikt om populismen som plattform för politisk agens. Jag får snarare känslan av att du, likt den samlade vänstern, tar ställning för feminism (aborträtt, kvinnlig rösträtt), antirasism, ras- och könskvotering, HBT-rättigheter m.m. Du vill alltså avskaffa staten, formellt, samtidigt som du vill upprätthålla den vänsterextrema institutionalisering och betingning som västerländsk kultur genomgått sedan 1945.

Det där är en halmdocka som inte alls bemöter mitt argument. Det är välkänt att Ron Pauls väljarbas är den grupp som i dag utgör MAGApedes eller althöger, för att inte tala om milisgrupper och conspiratards. Som libertarian utgjorde du rörelsens intellektuella kärna, men du lurar dig själv om du tror att denna heterogena rörelse delade samma ideal som du.

Då rekommenderar jag att du ögnar igenom innehållet i din egen länk. BNP är ett meningsfullt mått i den mån det mäter direkta investeringar i produktionen och konsumenternas köpkraft. Och just konsumtionen mäts bäst genom stegrad löneutveckling, vilken tog fart först på 1940-talet.

Efter andra världskriget blev Sverige industriell massproducent för det sönderbombade Europa, och tog samtidigt emot mest bidrag per kapita som ett led i USA:s stimulanspaket (Marshallhjälpen). På så vis uppgick Sverige i USA:s globala handelsregim och ekonomin följde därefter samma hockeyklubbskurva som den globala ekonomin i övrigt. Kapitalöverskottet medförde samtidigt höjda löner och fortsatta investeringar i den inhemska produktionen. Under 1960-talet tog även arbetskraftsinvandringen fart, vilket avsevärt höjde produktiviteten -- och planade ut löneutvecklingen. Välståndet har således ingenting att göra med ditt påstående om justeringar av näringslivets förutsättningar på 1800-talet. På grund av geopolitikens förutsättningar och Socialdemokraternas dominans var nämligen både näringsfriheten och frihandeln inskränkta under den starkaste tillväxtperioden.

Återigen för du fram principer -- ett tilltalande private law society -- utan att kontextualisera hur det står i förhållande till den globalisering du försvarar. Internationell handel och migration regleras nämligen genom statliga och överstatliga institutioner och myndigheter. De utgör en världsomspännande infrastruktur som du, om du verkligen vore libertarian, hade bekämpat och vägrat finansiera. Hur är det ens möjligt att tala om fri rörlighet över territorier utan att det inskränker på den privata äganderätten?

Bastiat i all ära, men Hazlitt och Mises är obsoleta. Med det sagt är den klassiska liberalismen bara förstadiet på den neoliberalism som nu dominerar världsmarknaden och globaliseringen. The Adam Smith Institute bytte till och med sin officiella självbenämning från klassisk liberal till neoliberal 2016, vilket var spiken i kistan för den gamla idéskolan och dess vanföreställning om limited government.

Det är ingen som bryr sig om deras aprioriska dravel.

Jag betackar mig. NAP-autism och juridiska konstruktioner är inte vettiga grogrunder för någon politisk filosofi.

Det är en metafor för harmlöst och politiskt korrekt innehåll, fam. Jfr PG-13, latte, halalmärkt...

Det finns ingen global handel utan överstatliga institutioner såsom WTO, EEA (EU-kommissionen), NAFTA m.fl. Stater är dessutom en förutsättning för att detaljstyra detta enorma regelverk. Du kan alltså inte, som andra debattörer gör gällande, förespråka ekonomisk globalisering samtidigt som du tar avstånd från kulturell och socialpolitisk globalisering.

Jag har aldrig känt någon White Man's Burden och således är det mig fullständigt likgiltigt huruvida Afrika eller Asien berikas eller förfördelas av frihandeln. Och när denna globalisering samtidigt sker på bekostnad av min egen frihet blir det snarast förolämpande.

Problemet vilar dock annorstädes. Låt oss därför beakta den orsaksgrund som fick Marx att omfamna frihandeln; han insåg nämligen att dess revolutionära kraft är såväl ekonomisk som social. Och det är just denna revolutionära aspekt som gör att neoliberaler och marxister är så intimt förbundna. Neoliberaler accepterar nämligen den (kulturmarxistiska) sociala revolutionen som en naturlig aspekt av den ekonomiska globaliseringen.

Åter ett insiktsfullt inlägg i tråden som jag känner att jag vill kommentera.

Ron Paul är idag den enda libertarianska profil jag fortfarande uppskattar efter att jag i övrigt lämnat den libertarianska tankevärlden bakom mig. Om man är nyfiken på att finna den felande länken mellan libertarianismen och den nationalistiska högern så är det ju Ron Paul. Få har som han rödpillrat unga män i frågor som rör de ändlösa krigen i Mellanöstern, centralbankernas makt och den sionistiska lobbyns inflytande över USAs utrikespolitik. Allt detta passar som hand i handske till det althögern kallar för "JQ".

Det som idag kallas för frihandel har mycket riktigt väldigt lite med fri handel att göra. Dagens frihandel är ett exempel på det man skulle kunna kalla för socialism för storföretag och oligarker.

Tack.

Jag instämmer. Samtidigt byggde Paul vidare på det program som utvecklades av Rothbard 1992.

Det är alltid lika märkligt hur självutnämnda Rothbardanhängare sticker huvudet i sanden så fort man påtalar hans omfamnande av högerpopulism.

Mer än någon annan i vår tid var Ron Paul den som sammanlänkade centralbankernas och de finansiella institutionernas makt, det utrikespolitiska etablissemangets krav på interventioner för "fred och demokrati" samt kontrollen över det massmediala narrativet. Och det är just synliggörandet av denna konvergens som skrämmer systemets försvarare mer än något annat.

Precis. Det är just därför det är så motbjudande att se hur knähundar såsom Mattias Svensson, Johan Norberg eller Fredrik Segerfeldt gång efter annan hyllar det globala ekonomiska systemet och dess institutionella ramverk. Även i sin kritik är de fortfarande systemets främsta försvarare.

För mig tycks din kontextualisering som väldigt långsökt, men så vet jag inte riktigt vad du menar med kontextualisering. Menar du att Ron Pauls ställningstaganden kom av att han är antisemit eller av att han sökte stöd hos antisemiter? I så fall vill jag hävda att du har fel. Ron Paul har varit emot mer än bara kriget i Irak. Han var emot invasionen av Afghanistan, interventionen i Bosnien, han är för ett nedläggande av alla amerikanska militära baser och nu är han emot ett militärt ingripande i Venezuela. Liberalismen har alltid varit en ideologi för fred, vilket hans positioner följer naturligt från.

Pauls kritik av centralbanker är inte lika ytlig som den du beskriver. Han bryr sig inte om vem det är som styr utan går på djupet, mot hela systemet. Enligt honom är hela konjunkturcykeln, boom-bust-cykeln, skapad av centralbanken. Detta är hämtat direkt från den österrikiska konjunkturcykelsteorin, som förövrigt har utvecklats av en jude.

Och om du istället menade att dessa ställningstaganden valdes med avsikt att vinna stöd hos en stor antisemitisk tankeströmning bland amerikanska ungdomar måste du svara på varför Paul alltid i sin retorik använde sig av libertarianska argument och inte antisemitiska sådana. Om målet var att locka antisemiter borde man ju haft större chans att göra detta med antisemitiska argument.

För att jag är för ett avskaffande av staten och för att jag vill få uppleva den dag då marknadsekonomin befriats från maktens bojor. Att jag inte håller med Rothbard om strategi har i detta sammanhang ingen betydelse. Förövrigt är jag ingen anhängare av hans tidigare strategiska idé om att samarbeta med vänsterorganisationer (och kompromissa med motståndet mot hyresreglering), men inte heller detta har någon betydelse i sammanhanget.

Var i länken står det att BNP enbart är meningsfullt på det sätt du beskriver? Att du missade den första länken är synd, för den innehöll ett fint diagram över den minskade spädbarnsdödligheten under 1800-talet.

Ekonomifakta, som jag länkade till tidigare, har även information över skattetillväxten som visar att skatterna nådde sina enorma nivåer först under 70-talet. (Alltså precis efter den period under vilken Sverige hade näst högst tillväxt i världen i 100 år). Vi måste minnas att OMS:en när den infördes 1960 låg på mindre än 5%, eller att Socialdemokraterna förlorade planhushållningsdebatten (med undantag för hyresregleringen).

Vad får dig att ställa Bastiat över Mises? Bastiats texter utgör ett formidabelt försvar av marknadsekonomi och handel, som är snudd på omöjliga att läsa utan att le, men han utvecklade inget integrerat ekonomivetenskapligt system. Det gjorde Mises. Vill man förstå värdeteori, pristeori, konjunkturcykelsteori, teorin om ekonomisk kalkylering, arbetsdelning, monopolteori, ränteteori och penningteori bör man läsa Mises. Om man vill förstå sig på handel och ekonomisk interventionism kan man med fördel läsa Bastiat eftersom han är enklare, men för att vara ärlig är nog Mises analys djupare även i dessa ämnen.

Många människor bryr sig om bostadsbristen. Att libertarianer, med analysen av prisregleringar, kan förklara varför den har uppkommit och föreslå en lösning, är en stor fördel för vår sak.

Du behöver givetvis inte läsa någonting, men om du inte gör det blir det svårare för dig att avfärda den libertarianska idétraditionen som död.

Ett mycket märkligt påstående. Det är nästan som om du helt gått miste om den politiska terräng Ron Paul verkade i, för att inte tala om de attacker han fick utstå.

Det är den kontext jag presenterade ovan. Men eftersom jag vet att du är verksam på Mises.se, där flertalet provokativa artikelserier om bl.a. kulturmarxism publicerats, blir det löjligt när du sticker huvudet i sanden.

I sitt punktprogram för högerpopulism skrev Rothbard:

... we must concentrate strategically on those groups who are most oppressed and who also have the most social leverage.

I praktiken är den mest förtryckta gruppen den amerikanska låg- och medelinkomsttagaren av vit europeisk etnicitet. Det är samtidigt den grupp som har störst inflytande på arbetsplatserna, i det militära, i politiken osv. Det som de alla har gemensamt är att de bär på "berättelser" som de inte kan tala öppet om, såsom att de önskar bo ifred från minoriteter och kriminella eller att utrikespolitiken uteslutande styrs av sionistiska intressen. Med andra ord måste den som vänder sig till denna grupp vara redo att signalera förståelse för dessa undertryckta åsikter. Därför måste retoriken vara tillräckligt skarp för att redovisa delad insikt, men samtidigt så mångtydig att den går under etablissemangets radar.

Om sedan du och andra elitister vill fördöma dessa åsikter som antisemitiska eller rasistiska, som ett led i att inskränka på deras yttrandefrihet, så faller det helt och hållet på dig.

Nu gör du samma fel som Timbro- och Migro-figurerna. Liberalismens förgrundsgestalter, Thomas Hobbes och Adam Smith, satte underkastelse inför staten som ett första villkor för medborgerliga fri- och rättigheter. Det är alltså ett generalfel att likställa liberalism med libertarianism, i synnerhet av det anarkistiska slaget. Det är ingen slump att Smiths magnum opus heter just The Wealth of Nations.

Vid det här laget borde du ha förstått att politiska budskap alltid är såväl förenklade som kondenserade. Det rör sig om populistisk retorik, inte om utbyte av idéer. Och just End the Fed når ut till såväl autistiska libertarianer som högerradikala separatister.

Upphovsmannens etnicitet är ovidkommande. En debattör kan aldrig hänvisa till Norman Finkelstein eller Gilad Atzmon i tron att associationen ger någon slags alibi -- och detta gäller även Mises och Rothbard:

The evidence above shows that Murray Rothbard was indeed a self-loathing, Jew-bashing racist. What's more, the anti-Semitic philosophy he laid out is now being used by the worst enemies of the Jewish people to continue to advance their agenda two decades after his demise.

Den libertarianska idébildningen gav honom så kallad plausible deniability under denna tidsperiod. Det kan dock inte upprepas i dag, och mycket riktigt är Paul portad från USA:s libertarianska parti.

Återigen sticker du huvudet i sanden när frågan lyfts angående globaliseringen, dess revolutionära aspekt (egalitarism, feminism, antirasism) och dess överstatliga institutioner. Ska jag tolka det som att du stödjer detta världsomspännande, socialpolitiska och ekonomiska system -- kulturmarxism plus neoliberalism, alt. globohomo -- förutom på den punkt där staten har beskattnings- och våldsmonopol?

Det är med andra ord viktigare för dig att sitta och dagdrömma på din kammare än att ge dig i kast med den politiska verklighet du lever i. I politisk hänsyn delas nämligen befolkningen i två huvudsakliga läger, de progressiva (etablissemanget och dess lakejer) och populisterna (folket). Detta var Rothbards insikt -- alliera libertarianer och populister för att besegra etablissemanget -- vilket blev Pauls handlingsplan.

Detta avtog i takt med att USA:s nya generation libertarianer var vänsterextremister -- HBT-fanatiker, prostituerade och missbrukare -- som skrämde bort vanligt folk. De fann sin väg till Trumps valkampanj 2016 -- med inslag av både vänster- och högerpopulism -- och såg sig aldrig om.

Nu fabulerar du. Jag skrev att "BNP är ett meningsfullt mått i den mån det mäter direkta investeringar i produktionen och konsumenternas köpkraft. Och just konsumtionen mäts bäst genom stegrad löneutveckling, vilken tog fart först på 1940-talet."

I måttet BNP ingår privat konsumtion (K) plus bruttoinvesteringar (I) plus statliga utgifter (U) plus export (X) minus import (M).

BNP = K + I + U + (X - M)

Och så flyttar du målstolparna igen, om än fatalt denna gång (frågan gällde välstånd). Det är nämligen direkt löjligt att påstå att den minskade spädbarnsdödligheten i Sverige under 1800-talet korrelerar med näringsfriheten (1864) och frihandeln. Slutsatser som dessa gör dig till en karikatyr.

Det är jag fullt medveten om. Det är nämligen den tidsperiod då Palme och den kulturmarxistiska 68-vänstern framgångsrikt tog över Sverige.

Märkligt nog är Palmes social- och kulturpolitiska idéer identiska med de som drivs av dagens neoliberaler och vänsterlibertarianer, så slå dig inte för bröstet bara för att du önskar en lägre skattesats samt utfasning av offentliga utgifter.

Det är just därför Bastiat har staying power, inom politisk filosofi, medan Mises är obsolet. Ekonomi är nämligen inte en vetenskap i ordets rätta bemärkelse.

Det räcker att betrakta trafiken till och från libertarianska hemsidor och forum för att konstatera rörelsens samtida irrelevans.