Är jag, eller håller jag på att bli deprimerad?

Är en man mellan 23-28 år och som ung har jag alltid haft många vänner och lätt att få vänner men på senare tid har jag nästan aktivt minskat på antalet ”vänner”. Känner mig typ mer och mer ointresserad av att hänga med folk. Och detta ger mig i sin tur dåligt samvete och skuldkänslor för att jag distanserar mig. Tror att ointresset kan bero på ångest med en del social ångest som har gett mig en mer pessimistisk syn på omgivningen som egentligen inte är sann. Har alltid haft väldigt höga krav på mig själv hur jag ska vara för att folk ska tycka om mig vilket gör mig så trött...

Jag känner mig så less på all ytlighet på sociala medier, att människor är elaka mot varandra för att höja sig själva och hela den här fejka bubblan folk lever i. Vet att det låter deppigt och det låter nog som att jag höjer mig själv över alla andra men det är så jag känner. Jag kanske är för känslig för den här världen. Är övertygad om att jag skulle må bättre förr i tiden då samhället såg annorlunda ut, då man enbart jobbade för att överleva dagen.

Problemet är också att det känns som om det bara blir värre och värre. Möjligtvis inte ångesten jag känner men ointresset av att vara social (typ gå ut och hitta på saker med vänner osv). Håller jag på att bli galen/deprimerad?

Har än så länge hållt mig på banan, och gjort ”rätt” för mig.

Lägg ner sociala medier, det bästa tipset jag kan ge!

Exakt! Det borde vara första åtgärden att testa när folk undrar varför de mår dåligt.

Gillar era idéer. Har försökt begränsa sociala medier något och lägger aldrig upp längre. Men tyvärr så klassas man som outsider om man tar bort det helt. Men jag bör nog börja begränsa det till att bara använda messenger på Facebook. Tveksam om det är lösningen på problemet, men förmodligen en bra början.

Vad spelar det för roll? Klassar du själv personer som outsiders som inte håller på med facebook?

Om du är orolig över att ses som en kuf för att du inte finns på Fejjan, behåll kontot men sluta logga in. Det är inte den egna wallen som är problemet, utan vänlistans tvångsmässiga överdrifter gällandet det egna livets gilla gång. Om man inte är medveten om att alla mer eller mindre ljuger kan det kännas som att man själv sitter fast medan livet leker för alla andra.

Personligen fick jag nog när alla dessa jävla IQ-tester med full pott florerade i flödet när jag visste att personerna som postade dem är mer eller mindre efterblivna irl. Och alla dessa jävla peppcitat som delas av såna vars liv i verkligheten går ut på att röka cigg under spisfläkten. Varför tar de aldrig till sig av sina jävla carpe diems?

Fuck it, du kommer inte att ångra dig. 😂

Liten identitetskris kanske som förvisso kan utlösa en depression. Någon omedveten känsla av att du vill ändra något i ditt liv men vet inte varför eller vad. Hade precis sådär kring 25 år. Jag började med en extremsport där man verkligen kände sig levande plus fick många nya bekantskaper. Självförtroende växer också när man besegrar sin rädsla.

Ditt problem grundar sig i något så enkelt som.... tadadaaahdahadaaaa: SOCIALA MEDIER. Stäng ner ditt FB-konto ett tag, var med din familj å dina vänner och strunta i Facebook ett tag. Det är en tidsbov och en energibov

Depression är en sjukdom och jag tror, utifrån din text, inte att det är det du drabbats av. Men du bör förändra något för att det inte ska sluta i en klinisk depression.

Umgås med dem som känns bra för dig. Logga ut från sociala medier då det är väldigt, som du skrivet, ytligt. Det är rätt stor skillnad på 23 och 28 år. Om du är 23 så sker ofta en stor förändring. Bekanta blir klara med skolan, andra reser, en del kanske får barn osv. Vid 28 kanske det är paniken över att inte ha barn eller paniken över att inte ha ett hus eller liknade. Men gemensamt är att det är förändringar och det kan sätta sig i hur man ser på världen och vad som är viktigt.

Du borde försöka att vara mer här och nu eftersom du skriver att du kanske hade mått bättre förr i tiden. Vad skulle du behöva för att kunna närma dig nuet?

Jag använde mig av ett enkelt resonemang när jag slutade med Facebook (använder fortfarande Messenger) - jag frågade mig om personen jag övervägde att ta bort som vän var någon jag skulle prata med om jag stötte på denna på stan. Om svaret var nej, eller om jag på höjd skulle hälsa på dem, tänkte jag "skit samma", och tog bort dem. Gick från 75 s.k. vänner ned till 21, och av dessa har jag slutat följa samtliga. Att slippa ta del av folks vardag, även om det är människor jag i någon mån har begränsad kontakt med fortfarande, är befriande - speciellt när jag som person är likgiltig inför vad andra sysslar med.

Sluta jämföra dig med andra. Sluta med sociala medier. Gör ditt facebook-konto inaktivt till att börja med, messenger fungerar ändå. Sluta att kolla instagram, snap och liknande, använd bara för konversationer. 9gag, imgur och liknande appar likaså. Sluta läs vardagstidningar för du vill veta saker.

Gör det du vill på din fritid till att börja med. Du lever bara ett liv. Läs det du är intresserad av. Bli kritisk och behåll ett tänkande. Behåll nära vänner, ignorera resten tills de undrar var du är. Ingen kommer sakna någon de inte hänger med. Lev ditt liv, inte andras.

Instämmer helt, och nej det gör jag inte. Tycker bara det är synd rätt många verkar göra det och det kan jag inte riktigt komma ifrån. Som sagt så är jag inte alls aktiv på det sättet att jag postar saker. Men jag scrollar och kollar runt, det gör jag. Börjar undra om jag skyller lite på sociala medier när det egentligen är nåt djupare som spökar..