Varför vill många med psykisk sjukdom inte medicinera och bli friska?

Det har jag redan redovisat varför det står, det är på grund av att SSRI har en biokemisk effekt som motverkar en biologisk insufficiens kring serotonin-dopamin balansen.

"Effekten av den vanligaste typen av
antidepressiva läkemedel (SSRI) var inte påtagligt bättre än placebo [6]."

Psykoser kan resultera i bestående skador. Effekten och biverkningarna är dock ännu inte optimala, nej.

Jag är allergisk eller något liknande, vilket kvittar. Bryter inte ner nästan något optimalt.

En dålig omgivning ger mer problem än en bra. Det ska man komma ihåg.

"Liten effekt av antidepressiva läkemedel till unga
Publicerat 2017-10-03
Antidepressiva läkemedel gav endast en liten effekt på depression hos unga under 18 år. Behandlingen innebar också en större risk för allvarliga biverkningar."

Källa: Janusinfo

Stämmer säkerligen inte heller...
Många får bara endast en (eller några) psykoser.

Finns även studier som visar att neuroleptika motverkar tillfrisknande.

Det stämmer definitivt men den psykotiska märker knappast av det då det är verkligheten med verkliga minnen. Jag har inte någon påverkan på minnet men kan absolut inte längre använda hjärnan med ursprunglig kapacitet. Jag var mycket smart som ung och känner definitivt skillnaden. Eftersom jag inte haft riktiga psykoser hade jag tur (provade antipsykotika ändå utan effekt).

Jag tror att du har väldigt fel eftersom antipsykotika är grunden i att många inte längre tvingas sitta inlåsta för resten av deras liv. Många studier visar snarare på tillfrisknande i hjärnan. Man kan liksom scanna hjärnan numera och avgöra skillnader som sker.

Du har alltså inte haft ngn psykos, och du har provat antipsykotika som inte gav ngn effekt?
Vad menar du?

Haldol ger biverkningar som rastlöshet, oro och sömnsvårigheter... Man förstår ju direkt att det inte är ett bra läkemedel att ge till ngn som är orolig och mår dåligt.

Jag har haft dåliga timmar jag absolut vill kalla gränspsykotiska men Jo, jag underhöll genom att fixera mig, vara isolerad osv. Provade enbart zyprexa någon månad utan resultat förutom tröghet och språkförlust och problem med närminne. Var lika galen med som utan medicin o sket i dem sedan. Lämnade medicinerna till grannarna och packade ihop o stack från min stad med omedelbar förbättring.

Sedan så har jag provat lamotrigin med hyfsad effekt en vända men vägrar att äta eftersom jag inte är instabil eller vårdbelastande och den gör mig foglig inför våldsbenägna män/parasiter och slår ut mitt närminne plus att jag blöder en del näsblod och är yr på medicinen. Gillar inte sådant som påverkar min känsla av verkligheten och det finns absolut inte någon som helst giltig orsak för psykiatrin att tvinga mig till medicinsk behandling. Eftersom de hotar mig med lpt går jag inte dit istället. Jag fungerar i livet, hur mycket de än påstår att jag inte gör det. Jag är frisk.

Så vad är din slutsats?

Jag tycker att man ska arbeta för minskat tvång inom vården.

Det var fortfarande atypisk neuroleptika vi diskuterade. Dessutom har jag redan redogjort för dig vad källa sex innebär och vad SBU (källa sex) säger om evidensen i deras rapport (tvetydig), därtill har jag förklarat ytligt vad den farmakologiska effekten av SSRI innebär och varför det förefaller sig att SoS skriver så - vad vill du få sagt? Det är en skit-källa du kommer med. Dessutom tagen ur kontext i vår diskussion.

Jag vet inte riktigt. Jag skulle önska att psykiatrin arbetade mer vetenskapligt gällande medicinering för att hjälpa forskningen att kunna ta fram mer optimala medel. Man kan inte styra resultat då och i slutet förlorar patienten på sådant.

Svårare fråga. Ingen av oss vill inskränkas av tvångsvård men ibland ser vi inte våra egna bästa. Jag och en annan skrattar en hel del åt våra psykoser/gränspsykoser vi haft eller idéer. Det är ett privilegium av att tillfrisknat utan hjälp. Att jag går ur balans vissa dagar har mer med ilska inför livet att göra. Jag har gjort en lärdom som gör mig mer ödmjuk inför människor med psykisk sjukdom och särskilt psykoser och vill se en medicinsk forskning kring hjärnan eftersom ingen ska behöva lida av smärtan bara för att den sitter i hjärnan. I en annan miljö, hade jag själv sannolikt dock inte utvecklat psykisk ohälsa. Tvångsvården var som att gå in i artonhundratalet även om jag inte själv behandlades illa men kan garantera att jag var försiktig. Dock så är jag otroligt tacksam för att en sköterska som var mindre omtyckt fanns på avdelningen och den omsorg jag fick av henne. Gissningsvis passar inte alla, alla och en lugn men barsk kvinna som även var väl införstådd med vem jag var innebar faktiskt en av mina finaste stunder när jag brakade ihop i tårar istället för vrede. Jag anser dock att det är fullständigt fel att medicinera en mycket onykter person som kommer in och tyckte hallucinationerna var extremt obehagliga. Det jag såg av de manliga vårdarna upplever jag absolut inte som okej och som kvinna vill jag aldrig mer vara inlagd även om de inte gjorde mig något.

Vård ska vara främst frivillig fram till att man är en fara för sig själv eller andra. Men de hittar ju på och förvränger en hel del "analyser". Långt svar 🙈