Varför vill många med psykisk sjukdom inte medicinera och bli friska?

Att medicinera emot biverkningar sänker individens självkänsla och livkvalité.

Det finns ett väldigt litet fönster att få hjälp igenom - att inte ta sin medicin (inget jag egentligen förespråkar) innebär att man får fortsätta tänka och vara som en själv egentligen är, och försöka hitta medel och metoder på egen hand som hjälper en själv ifrån det elände individen upplever. Det finns en storhet och vördnad hos alla individer i att vara "sig själv" istället för att vara "någon annan", d.v.s. medicinerad. Comprende?

Om du talar om andra/tredje generationens atypisk neuroleptika, så är det modifierad sanning. De balanserar ut, inte minskar mängden. Dessutom så har ju kliniskt (neurologiskt betingat) schizofrena personer en extremt hög dopamin produktion, således är det inte i gemene ögon att minska, utan att reglera. Detsamma gäller för autistiska personer med aggressionsproblem, visst blir de rastlösa (och hur mycket påverkar detta dem, egentligen?), men de jag träffat tror jag föredrar rastlösheten framför att spontant göra utfall på omgivningen.

Marginell större risk att ngn med psykos sjukdom begår brott. Störst chans är det om en person är påverkad av droger och alkohol.
Många får t ex bara en psykos och blir sedan friska av sig själva. Stor överbehandlingen inom detta område. T ex så minskar läkemedel endast risken att få ny psykos med 50%. Om ens det... Neuroleptika hjälper inte i många fall, utan förvärrar t om symtomen. Tråkigt att det är på detta sätt.

Öhm - va? Menar du att en hel läkemedelskategori är hokuspokus?

Yes! Se tidigare inlägg.

Om du googlar t ex "fallskador pga läkemedel", S19, socialstyrelsen.se, kan du läsa att t ex SSRI inte ger bättre effekt än placebo och dessutom ökar risk för fallskador mm.

SSRI skrivs ut Väldigt ofta till äldre (ökar statistiken nämnvärt)!

Sedan när började man medicinera mot psykoser med SSRI? Ursäkta mig om jag är tråkig nu, men ta din medicin. Vi inledde samtalet med dopamin-antagonister, varpå du källhänvisar till en översikt av sos för fallskador hos äldre.
Kvalitét före kvantitet, hört talas om det?

Som jag skrev, se tidigare inlägg.

Håller med om att alla har olika problem och dessa bör hanteras individuellt.
Vill man som vuxen, frivilligt, testa t ex SSRI eller neuroleptika så kan man göra det. Men läkaren bör informera om risken för biverkningar och att studier visar att dessa mediciner har liten eller ingen effekt.
Läkemedlen kan t om förvärra tillståndet.

Förmodligen pga utebliven effekt. Provat SSRI utan effekt, gav bara biverkningar.

Hög överförskrivning av psykofarmaka i Sverige trots studier som visar på utebliven effekt.

Hemskt att dessa läkemedel förskrivs till så många barn, äldre, och under tvång.

Relevans?

Läkare måste ha ett informerat samtycke - http://www.smer.se/etik/informerat-samtycke/
Jag är ingen läkare men som jag förstår så skall de informera på en nivå som man förstår, att farmaka "reglerar" en signalsubstans eller en receptors mottaglighet, ifall man inte lider av en obalans så är det som du säger, utebliven terapeutisk effekt samt påtagliga biverkningar. Då skall man helt enkelt inte äta medicinen.

Vart är dessa studier? SoS har inte publicerat några studier på att substanserna har låg verkan på tänka områden, tvärs om så finns studier på att SSRI har hög specificitet på att nedreglera seratonin-upptag. vilket i sig inte är optimalt hos vissa individer, således bör läkare som skriver ut sånt skit beakta sitt ansvar gällande förskrivningsrätt, men att de är dåliga eller har kass verkan är osanning.

Nu har jag svarat på dina inlägg om SSRI, jag förstår fortfarande inte vad du vill framföra för relevans.

Googla på "fallskador pga läkemedel" pdf, kan inte länka den sidan. Läs nu på sidan 19 och återkom sedan med ett svar.

Därför att det finns inga mediciner som fungerar mot psykisk ohälsa, däremot finns det utmärkta mediciner för fysiska sjukdomar, tex blodtryckssänkande mediciner och antibiotika för att nämna ett par.

Lider man däremot av depression, borderline eller manodepressiv sjukdom så finns det inget som hjälper mer än mycket marginellt, de flesta mediciner ger dessutom en uppsjö av biverkningar som gör att det inte är värt att ta medicinen i förhållande till den lilla positiva effekt det ger.

Anti-depressiva tex är fullständigt verkningslösa, det enda som sker är att du blir avtrubbad, mindre kåt och torrare i käften, om nu någon blir hjälpt så är det till 100% en placebo-effekt. Dessa "mediciner" är populära av två orsaker: 1. Det genererar enorma intäkter till läkemedels-tillverkarna. 2. Det är bekvämt för en läkare att skicka hem en patient med en påse lycko-piller och ett "lycka till".

Anledningen är att psyket är långt mer komplicerat och mer outforskat än vad kroppen är, det går liksom inte att reparera en trasig barndom 30 år senare med ett mirakelpiller, det säger sig självt.

Är det: https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20284/2016-6-60.pdf - du tänker på?Förstår fortfarande inte relevans.

Aha, det kanske är källa #6 du dillar om: Länk till SBU Men, vet du vad? Det handlar fortfarande om SSRI, relevansen är alltså fortfarande otydlig. Dessutom saknar översiktsstudien av SBU en definitiv slutsats. Så, nu får du ta och förklara dig vad din relevans kring detta är!