Varför vill många med psykisk sjukdom inte medicinera och bli friska?

Nej har inte emot att de skriver personliga erfarenheter så länge dom är korrekta, ifall påståendena är inte korrekta blir det succesivt svårt med källkritik och trovärdigheten. Think about how dumb the average american is and more then half of the population is dumber then that... Det jag vill säga med detta är att folk blir vilseleda lätt especiellt dumma människor... Och dessa smartisar som får det att hända så gynnar inte folket. Men det bryr sig ju ingen om?

Jag blev ju lite svindlad av misinformation från olika medel som sägs ska increasa din kognitiva power fast inception point var att jag fick cisordinol som fick mig ur balans 100% som seedan fick mej att gå in i denna self enhancing väg. annars hade jag varit glad

lite svårt när 80% av inlägg från alla meds forums är lögner... Man blir typ conditioned på något sätt.

Nu är det ju svårt att kolla personliga erfarenheter, så du får väl lyssna på ditt sunda förnuft när du hänger här. Precis som vi andra.

Mina erfarenheter, säger mig att antidepp skrivs ut alldeles för lättvindigt och ibland gör mer skada än nytta. DET är något som bör uppmärksammas bland både läkemedelsbolag, läkare och patienter. Vid depp. kan du få prova ett otal olika medikamenter innan/om du hittar något som funkar. JAG tycker inte att det verkar rimligt, när det skapar så mycket lidande, för både patienten och dess anhöriga/familj/omgivning.

Det kan det även göra om man fortsätter gå med sin depression, och den är svår och långvarig.
Men jag tycker att de bör utveckla ett bättre system för hur de avgör vem som behöver dessa piller, än bara ett formulär med 10 frågor som fylls i på 5 min.

I övrigt tycker jag det är trevligare om du håller dig till svenska i dina inlägg. Det är trots allt i Sverige vi befinner oss (i alla fall jag).

Man blir inte frisk bara för att man käkar antidepressiva läkemedel. Man får ett falskt leende och mår oftast skit igen när man slutar.

Naturligtvis blir man inte frisk av antidepressiva eftersom de inte "botar" någon/något. Vetenskapen har mig veterligen inte funnit något som botar sedan penicillium notatum upptäcktes. Allt de senare medicinerna gör är att undertrycka symptom.

Läkemedelsindustrin är i huvudsak styrd av giriga psykopater, som mutar läkare och förvanskar forskning för att sälja sin skit och göra folk beroende.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/farlig-antidepressiv-medicin-skriv-ut-till-unga
https://www.youtube.com/watch?v=XRj9CxkVrz0

Som andra har skrivit;

Medicin har hjälpt mig mkt mot min GAD. 30 nu, började när jag var 22, men hade tidigare i livet verkligen försökt med terapi. Fungerade till viss del. I slutändan var ändå känslan att nån kemisk balans inte stod rätt till. När jag började med ett SSRI så var det som dag och natt.

Får dock fortfarande arbeta ganska mkt med mig själv för att må som bäst. Måste träna och äta rätt, idka god sömnhygien och tvinga mig själv att umgås med folk osv. Ibland känns det orättvist att jag måste arbeta så mkt för att bara få vara en lugn person utan brutalångest. Kan för fasiken inte dricka två koppar kaffe utan att den tunna balansen i huvet slås ut och jag mår skit.

Så som lite svar på din fråga, som i mitt fall blir modifierad, varför jag inte söker en kanske ännu mer potent medicin, blir;

Egentligen tror jag lyrica eller någon svag benzo vore det optimala för mig i medicinväg, men eftersom toleransutvecklingen på kanske framförallt förstnämnda tycks vara så oundvikliga vet jag inte hur jag ska göra. Medicinerad mot min ångestproblematik måste jag vara livet ut. SSRI är inte tänkt fungera så; men som jag förstått så ärdefinitivt inte benzo och Lyrica det.

Du har rätt!detta är den värsta fällan dom kör med som gör en till vad dom vill att man ska vara-ett medicinsk försöksdjur.

Genom att få en att tro att något preparat ska vara magiskt och fungera så skapas polyfarmaci och iatrogenisk sjukdom och den enda vägen genom detta är att plåga sig igenom abstinens och man får dra med utsättningsbesvär och funktionsnedsättning flera år..vilket lidande och skada under namnet medicin!

Läkare i sverige följer inte den hippokratiska eden och deras huvuduppgift att inte skada sin patient,en läkares uppgift är att bota,lindra och förebygga.

Det går inte nå geniun och djup själslig läkning när man väl blivit själslig död av dessa själsdödande medel men dessa medel konserverar och skapar en grå likgiltighet där man stagnerar på alla plan utan att nå en positiv utveckling.

Med hjälp av psykofarmaka skapar man en kroniker som årligen bryts ner mer och mer från sitt ursprung tills den inte orkar mer..

Jag kan inte se hur dessa bedövande nervgifter kan ha något med sjukvård och läkarvetenskap att göra mer än påhittade teorier för att kunna säälja mer av detta nervgift som skapar mer ohälsa och dysfunktion.

Nu faller psykiatrins teori om den ”kemiska obalansen”.

- Teorin om ”den biokemiska obalansen” – att brister och överskott av signalsubstanser i hjärnan orsakar psykiska problem – är troligen psykiatrins största bluff. Det är denna pseudovetenskapliga teori som banat väg för massiv utskrivning av toxiska ämnen, i namn av medicin. Men nu rämnar fasaden...

http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/nu-faller-psykiatrins-teori-om-den-kemiska-obalansen-1161650

Hej
Jag har läst dina olika inlägg och förstår att du lider av att se personer i sin omgivning/familj mår dåligt.
Hur gammal är du och har du egen familj? barn?
Jag har liksom du personer som vägrar psykiatrisk vård, medicin osv.
Det är frustrerande.
Man vill att de ska inse att det finns hjälp att få, så att de kan börja må mindre dåligt.
Vad ska man göra? Innan personen skadar sig själv eller någon annan?

Har en kompis som har depression som tar sig uttryck i frustration och ilska. Lite jobbigt att alltid ta mentala smällar av det. Så jag föreslog antidep till den. Det var inte så populärt. Hen måste ta medicin för en annan sjukdom och det är motvilligt men livsnödvändigt och dessa mediciner ger svåra biverkningar. Kan då förstå att man är skraj att ta mer medicin.

Sedan är det inte bara att ta en medicin så blir man bra. Ofta blir man bättre, men att bli bra kan man nog glömma. Sedan ska medicinen både hjälpa och inte ge för mycket biverkningar. En del mediciner kan man bli tvärtomsjuk av. Så det krävs tålamod. Har testat 22 (tror jag) olika mediciner. Under vissa medicinförsök kan man inte göra så mycket mer eftersom man mår tvärdåligt. Och det finns inte stöd inom vården att hjälpa en om man får panikångest eller självmordstankar av medicinen.

Så, vissa har tur och hittar något de kan ta som funkar ganska lätt. Vissa får sätta livet på sparlåga medan de går igenom det som finns.

Skulle önska att psykofarmaka funkade för alla och funkade skitbra utan biverkningar, men så ser det inte ut. Ibland får man ingen effekt alls och då kanske man testat under ett halvår till ingen nytta. Tänkte säga att psykmediciner borde vara lika enkla att tåla som omeprazol eller hostdämpande, men så tål jag inte ens dem...

Mediciner mot psykisk ohälsa är inga mirakel medel och dessutom pseudovetenskap eftersom en läkare eller snarare femton olika med varierande utbildningar och benämningar hittar på resultat efter vad Fass säger och inte patienternas upplevelser. De förnekar individuella variationer osv. Utan att känna patienten har de otroligt mycket förutfattade meningar och kan börja bråka om att andra läkares ordination är felaktiga, att du behöver högre doser av vissa mediciner, lägre av andra och givetvis så vägrar de patienten de mediciner de själva upplever som optimala eftersom det då är missbruk.

Majoriteten av de riktigt vårdkrävande äter mängder av mediciner dagligen utan att bli friska. Tvärtom så vittnar majoriteten om att deras problem utvecklats inom psykiatrin och dess vårdande utrymmen. Detta eftersom de patienter som fungerar med psykiatrin tas ifrån vuxenrollen och den psykiska problematiken uppmuntras genom att de lyder personalen som kan bestraffas dem när de ogillar dem och pjoska med dem när de uppvisar andra beteenden. De får en omvårdnad och bekräftelse som stärker självdestruktivt och självskadebeteende och lär samtidigt av andra patienter. Om de "gör på rätt sätt" möter vården dem som pedagogiska föräldrar och förstärker deras reaktioner på kriser genom att de lär sig upprepa detta skälvhat i miljöer där man inte får krisa som människa med känslor vården inte gillar. Klart att det skrämmer tillräckligt friska från att dras in i den karusellen av några idioter som börjar truga på att du ska äta piller som om det vore sockerbitar. En normal reaktion är att INTE acceptera psykiatrins spelregler och bli deras patient med klippkort.

Ska man behandlas som människa inom psykiatrin ska man äta fem-åtta olika mediciner och lyda deras idéer och skada sig själv när man mår dåligt och behöver bemötas, om inte som en jämlik så åtminstone som fullvärdig där de skador som uppkommer tas om hand av och känslor bromsas genom att den enda giltiga reaktionen, självskadandet, skett. Gråter man blir man säkert klappad på huvudet också. Men regel nummer 1 är att patienten alltid har fel. Sedan inte förstår något, inte kan något och spelar för att få uppmärksamhet eftersom patienten ändå är störd och vårdaren frisk och betydelsefull. Det är en slags misshandelsrelation.

Vissa mediciner ger biverkningar som är särskilt jobbiga för patienter som inte vill äta mediciner och må dåligt på dem. Läkare etc arbetar inte för patienternas skull även om de intalar dem själva det.

Medhåll. Hade ett tag samtalskontakt vid sidan av medicinering, och en dag kände jag bara att nä nu säger jag ifrån och slutar gå dit. Först kändes det lite skumt för kände först att vem ska kolla till mig nu? Men sedan insåg jag att det stöd jag fick var på bekostnad av min egen känsla av att jag var en ansvarstagande människa, istället är det lätt att man ser sig som en andra klassens medborgare. Man kan tappa bort saker som man faktiskt kan. Känslan att klara sig själv är enormt viktig och plötsligt så hade jag själv största ansvaret vilket var enormt skönt.

Går på årskoll hos doktorn, för det måste man om man tar medicin. Annars ingen psykiatrisk behandling.

Förmodligen pga utebliven effekt. Provat SSRI utan effekt, gav bara biverkningar.

Hög överförskrivning av psykofarmaka i Sverige trots studier som visar på utebliven effekt.

Hemskt att dessa läkemedel förskrivs till så många barn, äldre, och under tvång.