Incels - ett tecken på en manlighet i kris som ger feministiska idéer rätt?

Människor i allmänhet saknar vettiga sysselsättningar. Vi har alldeles för mycket tid till att fundera över skit som egentligen inte spelar någon roll.

Jag vet och vilken ångest det skapar. Vi skulle varit mer som hundar.

Definitivt ett randfenomen, jag tänker att ifall det finsn en naturlig sexuell attraktion för kvinnor till manlig dominans och tufft beteende, så saknar dessa kvinnor några som helst gränser för denna naturliga instinkt.

Tänk dig mäns attraktion till det oskuldsaktiga och ungdomliga i kvinnor som liknande fenomen, de flesta män är extremt attraherade av kvinnlig ungdomlighet det är dock få män vill ha sex med 12-åringar, men är det något som är lite "off" i naturliga instinkten till att attraheras av fertilitet/ungdomlighet så blir män hebefila eller pedofila, ett randfenomen som ändå säger något om manlig sexualitet enligt min uppfattning (manlig sexualitet gone wrong).

Finns ju knappast många kvinnor som försöker ha sex med 13-åriga gossar eller å andra sidan män som står i kö för att ha sex med kvinnliga massmördare.

Ja, att vi är för civiliserade är nog inte helt otänkbart.

Eller. "För civiliserade" är ju fel ord egentligen. Människan är en ytterst anpassningsbar varelse och survival of the fittest betyder "den bäst anpassade överlever". Mänskligheten kan säkert anpassa sig till den i dagsläget rådande ordningen också. Eller så blir den bara en parentes i mänsklighetens historia.

Men vi kan börja med att titta på oss själva och se vad vi faktiskt har istället för att titta på andra och se vad dom har som man själv saknar.

Fast det här är ju faktiskt en intressant fråga. Finns det några undersökningar på hur mycket kontaktförsök kända kvinnliga mördare får från män? Spontant kan jag visst föreställa mig att det skulle kunna finnas män som tycker sådana är intressanta.

Sen tror jag ju att det här med att skriva till någon som sitter på livstid har en annan aspekt, som handlar om att man liksom vill ha en omöjlig relation/en som aldrig kan bli en riktig relation. Du lär inte bli utnyttjad för sex av någon du bara kan ha brevkontakt med och som sitter inne resten av livet liksom...

Det sistnämnda finns säkert, dock ovanligare... men så finns det ju butchiga kvinnor och feminina män så det är kanske inte så konstigt.

Den kvinnliga "ondskan" är intressant, kanske för att vi i vanligt tal inte accepterar kvinnor som ondskefulla. Synen på kvinnan som omhändertagande moder är urgammal, men feministerna har svårt att göra sig av med den, utan utnyttjar snarare stereotypen i sin argumentation.

Det är ju lätt att se dessa kvinnor som dras till våldsamma män som offer för deras patriarkala våld, istället för att de faktiskt göder och uppmuntrar den.

Vi dras till kvinnliga ljuset och kvinnor dras till manligt mörker. Darwinistiskt lär instinkterna ha uppkommit då män historiskt behövde vara beredda att mörda för att skydda familjen i tider då vi alla var ursinningslösa krigare, medan kvinnan självfallet behövde skänka kärlek till mannens barn för att de ska få en chans att växa sig starka. En vek man med en hänsynslös kvinna skulle inte skydda barnen från att slaktas av andra krigare och barnen kanske skulle bli mördade av den empatilösa kvinnan själv för att ge henne chans att hitta starkare män (vanligt bland exempelvis indianer).

Det intressanta blir då att kvinnliga psykopater inte anspelar på sitt mörker överhuvudtaget utan nästan överdriver skådespelandet av det "änglalika" för att attrahera män (måltavlor) och sedan sticka kniven bakom ryggen på dem.

Manliga psykopater å andra sidan använder sin psykopati som del av sin charm (dominerar omgivningen, leker med kvinnans känslor, etc.), alla tecken finns ofta där (och omgivningen påpekar ofta det) långt innan de blir mer brutala mot kvinnan. Psykopatin och det hänsynslösa i sig är det attraktiva så det krävs inget skådespel.

Givet att några kvinnor är med att uppmuntra det och födda vidare hemska gener. Sex är en drivkraft för både skapandet av normer i samhället (sociologiskt) eller selektion av framtidens gener (biologiskt). Jag blir därför lite skeptisk när Jordan Peterson exempelvis pratar om hur kvinnor historiskt vald fram hjälten genom sexuell selektion, när det motsatta troligen är lika sant.

Nej. Celibatet är en gåva från gud som ska förvaltas som sådan och inte vinklas, analyseras och projiceras i vareviga uppkomling till ideologi.

Och hör sen!

Det konstiga är att vi verkar inte ha krigat med neandertalarna. Kanske för att de var mycket starkare, eller så var det gott om föda och konflikter sällan bröt ut.


Yes kolla på Jodi Arias, ett klassiskt exempel på en kvinnlig psykopat eller borderline personlighet som amerikanarna verkar kalla det när det är en kvinna, i mina ögon en tvättäkta psykopat.

Vad han menar är väl att det är i slutändan kvinnor som "väljer" vilka gener som ska premieras?

Jo, men han menar att det är kvinnor som valt ut män som gått igenom the hero´s journey, men det är ytterst en överdrivet rosafärgad vinkling av den brutala historien där hierarkier krävde rent psykopatiska/machiavelliska drag för att klättra.

Machiavelli skrev ju sin "Fursten" för att han studerade historia och kom underfund att snälla furstar ofta blev mördade, lurade och avsatta och att det är skurken som egentligen har det som krävs för att klättra till toppen.

Därmed var boken egentligen ämnad lite för att alla "nice furstar" ska bli medvetna om vad spelet handlar om, men...när de vet, blir de inte som ormen de söker bekämpa?

Hero´s journey är annars en dröm om vårat förflutna snarare än vår riktiga förflutna, men genom att ha denna mytologiska dröm kanske vi omvandlar framtiden till något vackrare. Eftersom Jordan Peterson tror på "sanningen som resulterar i något bra" snarare än objektiva sanningar (som att vi lär ut sagor med högre mening) så är det egentligen i linje med hans William James pragmatism.

Jag är skeptisk till att psykologiska sjukdomar/tillstånd förs över sådär tydligt till nästa generation via generna.

Om jag får använda James Holmes igen så har han ju fullt anpassade och framgångsrika föräldrar.

Likaså Jodi Arias föräldrar.

Barn till seriemördare blir sällan själva seriemördare eller ens psykopater.

Men visst kan man spåra tex depression långt tillbaka i generationerna hos vissa. Kemisk sammansättning och att ha blivit präglad av en eller två deprimerade föräldrar. Eller deprimerad pga andra psykiska sjukdomar i familjen som präglat en.