Lenas nära och kära erhåller information från polisen som inte vi i tråden har tillgång till, så det är lite märkligt att du nästan börjar tro att familjen inte bryr sig. Hur har du fått den uppfattningen - direkt insyn, eller?
Citat:
Ursprungligen postat av Rosamund
Som ett exempel, UW som arbetar inom militären har kanske vän/bekant/kollega därifrån som är general. Dessa har nära samarbete med försvarsdepartementet.
UW kan då genom sin vän be någon med inflytande därifrån ringa Örebropolisen och be dem högprioritera detta mål.
Dina förslag lämpar sig nog bättre i Somalia eller Afghanistan. Så fungerar det inte i Sverige.
Citat:
Ursprungligen postat av Rosamund
Varför skulle man dra in halva släkten? Det är bara arbetarklassen som med ineffektiva medel försöker få till en förändring. Det är kontraproduktivt. Har själv haft klienter som kommit dragandes med halva släkten för att förändra den felaktiga diagnos jag satt på deras anhöriga.
De gör som du rekommenderar. Vad är problemet om du tycker att familj/bekanta ska blanda sig i?
Citat:
Ursprungligen postat av bradgardsindianen
Det du föreskriver kännetecknar det vi brukar kalla bananrepubliker.
Exakt, men Rosamund förstår inte att vi inte särbehandlar folk beroende på hur inflytelserika vänner de har.
Citat:
Ursprungligen postat av Elsa2018
Vi kanske är naiva i Sverige men vi har tack och lov varit oerhört förskonade från svågerpolitik och annan korruption. För jag kan inte se att det du frågar efter är ngt sunt.
Citat:
Ursprungligen postat av Rosamund
Det är nog snarare du som är naiv i så fall som inte vet hur långt man kommer i livet med inflytelserika kontakter.
Det är inte korruption heller att man ber om hjälp från sin släkt, vänner och bekanta.
Kina och Ryssland? Nej, det är så i hela världen även i USA och i Sverige.
Du har fått svar från många personer och ändå verkar du inte ha förstått att det är inte så det fungerar i Sverige.
__________________
Senast redigerad av hoppsann 2019-05-12 kl. 10:15.
Det var tänkvärda ord från modern. Vad kan skillnaden mellan hanteringen kring dotterns död bero på i de olika städerna?
Att Örebro verkar ha ett starkare religiöst fäste där man "hellre hanterar" sådana händelser privat? Att LW fortfarande ses som en norrköpingstjej, men att hon kanske sågs mer som "utomsocknes" i den nyblivna hemstaden Örebro? Annat?
Det är väldigt starkt av modern att uttala detta. Undrar om föräldrarna har känt att tystnaden även kommer från UW? Det har väl tidigare i tråden antytts att han är en person som hellre undviker svåra samtal och kan vara konflikträdd. Eller kan det finnas andra orsaker att han till synes inte vill prata öppet om LW's död? För det kan ju inte enbart bero på förundersökningssekretess att han (och övriga örebroare) inte får LW's föräldrar att känna att hon är värd att pratas om och sörjas tillsammans
Citat:
Ursprungligen postat av GilGrissom82
Eftersom LW's föräldrar ju sannolikt inte har någon större nära bekantskapskrets i Örebro, borde det egentligen i första hand kunna röra sig om ex-svärsonen.
Supersaxat från artikeln i NA:
(därmed risk för att det blir min egen tolkning av texten naturligtvis)
"Ett år efter Hjärstamordet – Lena Wesströms föräldrar i stor intervju: ”Det måste finnas fler som vet något”"
[...]
"Lars-Åke och Gun vill inte spekulera i vem som kan ha mördat deras dotter. Men de önskar att de som vet något, för de måste finnas, det är de övertygade om, ska ta kontakt med polisen.
– Alla ledtrådar måste komma fram, säger Lars-Åke. Folk måste berätta det de vet."
[...] "– Det skulle vara så skönt om det här blev löst, säger Gun.
Båda tycker att tystnaden kring mordet har varit svår. Hemma i Norrköping pratar de med vänner och bekanta om det som hänt. De har fått mycket stöd. Många hör av sig, kommer fram och ger en kram när det behövs. Men det är svårare i Örebro. Där är det tystare."
"Jag tycker faktiskt det är lite orättvist mot Lena. Hon var så öppen själv. Det har känts fegt att ingen vill prata om det här
Föräldrarna vill att det ska pratas om Lena. De förklarar att det inte river upp några sår. Tvärtom, det är värre när folk vänder bort blicken.
– Jag tycker faktiskt det är lite orättvist mot Lena. Hon var så öppen själv. Det har känts fegt att ingen vill prata om det här, säger Gun bestämt."
[...]
Föräldrarna berättar också att L*ena flyttade till Örebro år 2000, ett år efter att hon gift sig. Det år de skilde sig, 2010 började hon sitt arbete med ensamkommande ungdomar, vilket innebar många kvällspass. L*enas föräldrar åkte då ofta till Örebro för att hjälpa till med barnen.
Från artikeln: "– Vi var där ett par dagar, varannan vecka i åtta år, säger Gun."
-----------------------------------------------------------------
Min tanke blir lite annorlunda än din.
Det är en mycket instämd artikel som ger en bild av starkt troende föräldrar som har fått mycket stöd ur sin tro och de församlingar de ingår i (både frikyrkan och svenska kyrkan). Det nämns Dagsbergskyrkan och Centrumkyrkan inne i Norrköping som de ofta besöker.
Bilden jag får är att de ställer upp i reportaget för att inte bara berätta om sin sorg, men framförallt för att de tror att det finns fler där ute som vet något.
Det verkar inte som att föräldrarna varit involverade i geocachingen, utan berättar om att det blev en hobby som L*ena började med de senaste åren och passade henne bra, särskilt att det "skulle vara tufft" och att "det satte sig nästan på hjärnan" säger de och skrattar lite oförstående.
Med morföräldrar som tar hand om barnen, borde det bli en del kontakter på den vägen. Nu orkar jag inte räkna ut hur gamla barnen var då, men det borde innebära hämta från dagis, skola, kompisar osv. Kanske kontakter med grannar i området då de kanske går på samma dagis/skola eller helt enkelt känner varandra för att de är just grannar.
Hur var det nu, hade inte SDs och LWs barn lekt? Hade de några barn som var jämnåriga?
Sedan vet jag inget om de kyrkor som L*enas föräldrar och L*ena var involverade i, om de ingår i samma frikyrka? Kan morföräldrana haft någon kontakt med kyrkan i Örebro? Har barnen gått på något som kyrkan ordnat på vardagarna?
Jag tänker att om det i första hand var L*enas ex UW de syfte på, är det ett underligt sätt att gå ut i pressen om det? Det lämpar sig bättre att prata med polis/UW själv i första hand, istället för att vända sig till pressen.
Jag tror helt enkelt att de vänder sig till den stora umgängeskrets som L*ena ingick i av olika anledningar. Det kan vara vilken pusselbit som helst som kan vara till hjälp. När man ser detta fina par, som helt uppenbarligen lider all helvetes kval, då går det till hjärtat.
Det är viktigt att som de gör i reportaget visa att det finns riktiga människor bakom, det finns en barndom, det finns en ungdom, det fanns ett riktigt liv och en levande härlig person som har sörjande föräldrar som ett år efter den absolut ofattbara händelsen tycker att: "– Men det känns nästan jobbigare nu än för ett tag sedan, säger Lars-Åke.".
De vädjar till alla där ute.
Någon som ser och känner.
Lägg ner din pusselbit till pusslet.
"– Det måste finnas fler som vet något. Jag skulle önska att de träder fram, säger hennes mamma Gun Johansson."
"– Hon var sån, om något var fel så tog hon upp det. Hon var speciell, det var hon faktiskt, säger Lars-Åke."
Om geocachingen:
"– Det satte sig nästan på hjärnan, säger föräldrarna och skrattar lite.
De ruskar oförstående på huvudet åt intresset att leta efter koordinater, en slags skattjakt, i oländig terräng.
– Men det skulle vara tufft. Det gillade hon. Det var hennes grej, säger Lars-Åke."
Om anmälningarna:
"Hon ville nog inte oroa oss. Hon beklagade sig aldrig över något."
För 362 dagar sen släcktes hennes liv av någon som är ytterst farlig.
De som är tysta måste tala nu - för sin och andras säkerhets skull.
Det är ganska ruskigt att hon inte berättade för föräldrarna om anmälningarna.
Jag kan förstå det också. De är troende, hon har inlett ett förhållande med en gift man som hon har vigt. Nu har hon hamnat i en svår sits.
Från NA:
"Hon hade också anmält honom för olaga hot, men den anmälan hade hon själv tagit tillbaka.
Kände ni till det här?
– Nej, vi visste inte ett dugg. Det fick vi läsa om efteråt, i tidningsartiklarna, säger Lars-Åke. Men hon ville nog inte oroa oss. Hon beklagade sig aldrig över något."
"– Det satte sig nästan på hjärnan, säger föräldrarna och skrattar lite.
De ruskar oförstående på huvudet åt intresset att leta efter koordinater, en slags skattjakt, i oländig terräng.
– Men det skulle vara tufft. Det gillade hon. Det var hennes grej, säger Lars-Åke."[/I
/../
En kort tid före mordet besökte LW, tillsammans med yngste sonen, sina föräldrar utanför Norrköping under en-två dagar. Om man läser hennes loggar därifrån framgår att hon verkar ha varit ute och geocachat ganska omfattande medan sonen spelade Othello med morfar.
Citat:
S*ftp*cah*ntas found Rockband #6
Saturday, 28 April 2018 Östergötland, Sweden
Dagstur med M*nim*nnen06 till Norrköping där min mamma fyllt år. Knatten är på gott humör och välkomnar förslaget att ta vägen över Kv*rsebo och åka gul färja. Vi förhandlar en smula och kommer överens om att jag kan logga fem av de lösta mystar jag har i trakten som ligger längst bort och så blir det. Mellan mat och tårta råkar jag upptäcka att serien Rockband verkar ligga precis i föräldrarnas område (där jag vuxit upp) och löser ett antal av dem som sedan kan loggas innan hemresa. En alldeles lagom tur där en mormor och morfar får efterlängtat besök, tårta äts och Kinaschack spelas och som bonus loggas dessutom ett femtontal mystar innan hemresan till Örebro i kvällningen.
Nu satt vi mätta och nöjda efter maten och jag såg på kartan att det fanns några lösta mystar som blivit kvar på bekvämt promenadavstånd från föräldrahemmet. Öppnade livekartan och såg en hel sträng med frågetecken och insåg att det fanns chans att det fanns flera i närområdet. En bunt till fick sin lösning innan efterrätten. Den här var ju egentligen lättlöst, men jag kände inte alls till bandet. Tog bilen en egen liten runda för att logga några till innan vi skulle åka hem så kunde knatten spöa morfar i Othello istället. På plats hittar jag en perfekt sten att kliva på. Fler som är korta tydligen. Tftc
Eftersom LW's föräldrar ju sannolikt inte har någon större nära bekantskapskrets i Örebro, borde det egentligen i första hand kunna röra sig om ex-svärsonen.
Supersaxat från artikeln i NA:
(därmed risk för att det blir min egen tolkning av texten naturligtvis)
"Ett år efter Hjärstamordet – Lena Wesströms föräldrar i stor intervju: ”Det måste finnas fler som vet något”"
[...]
"Lars-Åke och Gun vill inte spekulera i vem som kan ha mördat deras dotter. Men de önskar att de som vet något, för de måste finnas, det är de övertygade om, ska ta kontakt med polisen.
– Alla ledtrådar måste komma fram, säger Lars-Åke. Folk måste berätta det de vet."
[...] "– Det skulle vara så skönt om det här blev löst, säger Gun.
Båda tycker att tystnaden kring mordet har varit svår. Hemma i Norrköping pratar de med vänner och bekanta om det som hänt. De har fått mycket stöd. Många hör av sig, kommer fram och ger en kram när det behövs. Men det är svårare i Örebro. Där är det tystare."
"Jag tycker faktiskt det är lite orättvist mot Lena. Hon var så öppen själv. Det har känts fegt att ingen vill prata om det här
Föräldrarna vill att det ska pratas om Lena. De förklarar att det inte river upp några sår. Tvärtom, det är värre när folk vänder bort blicken.
– Jag tycker faktiskt det är lite orättvist mot Lena. Hon var så öppen själv. Det har känts fegt att ingen vill prata om det här, säger Gun bestämt."
[...]
Föräldrarna berättar också att L*ena flyttade till Örebro år 2000, ett år efter att hon gift sig. Det år de skilde sig, 2010 började hon sitt arbete med ensamkommande ungdomar, vilket innebar många kvällspass. L*enas föräldrar åkte då ofta till Örebro för att hjälpa till med barnen.
Från artikeln: "– Vi var där ett par dagar, varannan vecka i åtta år, säger Gun."
-----------------------------------------------------------------
Min tanke blir lite annorlunda än din.
Det är en mycket instämd artikel som ger en bild av starkt troende föräldrar som har fått mycket stöd ur sin tro och de församlingar de ingår i (både frikyrkan och svenska kyrkan). Det nämns Dagsbergskyrkan och Centrumkyrkan inne i Norrköping som de ofta besöker.
Bilden jag får är att de ställer upp i reportaget för att inte bara berätta om sin sorg, men framförallt för att de tror att det finns fler där ute som vet något.
Det verkar inte som att föräldrarna varit involverade i geocachingen, utan berättar om att det blev en hobby som L*ena började med de senaste åren och passade henne bra, särskilt att det "skulle vara tufft" och att "det satte sig nästan på hjärnan" säger de och skrattar lite oförstående.
Med morföräldrar som tar hand om barnen, borde det bli en del kontakter på den vägen. Nu orkar jag inte räkna ut hur gamla barnen var då, men det borde innebära hämta från dagis, skola, kompisar osv. Kanske kontakter med grannar i området då de kanske går på samma dagis/skola eller helt enkelt känner varandra för att de är just grannar.
Hur var det nu, hade inte SDs och LWs barn lekt? Hade de några barn som var jämnåriga?
Sedan vet jag inget om de kyrkor som L*enas föräldrar och L*ena var involverade i, om de ingår i samma frikyrka? Kan morföräldrana haft någon kontakt med kyrkan i Örebro? Har barnen gått på något som kyrkan ordnat på vardagarna?
Jag tänker att om det i första hand var L*enas ex UW de syfte på, är det ett underligt sätt att gå ut i pressen om det? Det lämpar sig bättre att prata med polis/UW själv i första hand, istället för att vända sig till pressen.
Jag tror helt enkelt att de vänder sig till den stora umgängeskrets som L*ena ingick i av olika anledningar. Det kan vara vilken pusselbit som helst som kan vara till hjälp. När man ser detta fina par, som helt uppenbarligen lider all helvetes kval, då går det till hjärtat.
Det är viktigt att som de gör i reportaget visa att det finns riktiga människor bakom, det finns en barndom, det finns en ungdom, det fanns ett riktigt liv och en levande härlig person som har sörjande föräldrar som ett år efter den absolut ofattbara händelsen tycker att:[i] "– Men det känns nästan jobbigare nu än för ett tag sedan, säger Lars-Åke."[/I].
De vädjar till alla där ute.
Någon som ser och känner.
Lägg ner din pusselbit till pusslet.
Den äldsta runt 9 år, yngsta ca:3 år.
Om dom tycker att dom inte har fått den förväntade responsen från varken UW eller polis så är det
inte så konstigt att dom surnar till å pratar när dom får chansen, dom kanske
inte alls är så glada i UW, jag bara gissar.
Japp, kan inte se någon som helst nackdel med att media skriver om fallet.
Det gör att folk pratar mer om fallet och kanske som du skriver, att det ramlar in
något tips.
Tiga ihjäl fallet är väl det sämsta som kan ske, ungefär som polis/åklagare tycks göra.
Deras rapportering avtog drastiskt när det inte längre va "bra tryck i utredningen".
Just denna lågmälda sorgsenhet som föräldrarna uttrycker i dagens artikel kanske går in i hjärtat hos någon i Örebro som vet mer.
Eftersom detta faktiskt är första gången som man får höra om föräldrarnas känslor, så ger det verkligen en bild på den förtvivlan som de känner över tystnaden. Förhoppningsvis är det någon som nu tar mod till sig och står upp för dem.
__________________
Senast redigerad av GilGrissom82 2019-05-12 kl. 11:17.
Det är ganska ruskigt att hon inte berättade för föräldrarna om anmälningarna.
Jag kan förstå det också. De är troende, hon har inlett ett förhållande med en gift man som hon har vigt. Nu har hon hamnat i en svår sits.
Från NA:
"Hon hade också anmält honom för olaga hot, men den anmälan hade hon själv tagit tillbaka.
Kände ni till det här?
– Nej, vi visste inte ett dugg. Det fick vi läsa om efteråt, i tidningsartiklarna, säger Lars-Åke. Men hon ville nog inte oroa oss. Hon beklagade sig aldrig över något."
Usch, de fick veta genom media .
Hoppas att det varit känt för UW och andra i omgivningen. Att det inte bara var en eller ett par vänner...
Jag tror inte UW tillhör de som kände till något, men den teorin baserar jag på hur jag skulle ha agerat i ett ”förbjudet” förhållande. Jag skulle skämmas och absolut inte berätta det för en exman jag har barn tillsammans med.
Jag tror att den/de som vet något om den tidigare relationen och anmälningarna var någon som LW litade starkt på och att denne fick information först efter att hoten/stalkingen, smygfilmningen och bilincidenten hade hänt. Flera har vittnat i tråden om att det finns mer och jag hoppas att dessa har talat med utredarna.
Medinsyn menade ju att det var en son som hade kontaktat SD på morgonen när LW upptäcktes försvunnen och den uppgiften tror jag kan stämma mer än att det skulle ha varit på UW:s initiativ.
/../ "Båda tycker att tystnaden kring mordet har varit svår. Hemma i Norrköping pratar de med vänner och bekanta om det som hänt. De har fått mycket stöd. Många hör av sig, kommer fram och ger en kram när det behövs. Men det är svårare i Örebro. Där är det tystare."
"Jag tycker faktiskt det är lite orättvist mot Lena. Hon var så öppen själv. Det har känts fegt att ingen vill prata om det här
Föräldrarna vill att det ska pratas om Lena. De förklarar att det inte river upp några sår. Tvärtom, det är värre när folk vänder bort blicken."
Min tanke blir lite annorlunda än din.
/../
Jag tänker att om det i första hand var L*enas ex UW de syfte på, är det ett underligt sätt att gå ut i pressen om det? Det lämpar sig bättre att prata med polis/UW själv i första hand, istället för att vända sig till pressen.
/../
De gamla föräldrarna kanske tillhör den generation som inte vill "vara till besvär" och därför hittills har hållit sina känslor för sig själva istället för att ställa krav på polis och/eller en respektingivande ex-svärson att det ska bli en mer öppen dialog kring mordet på deras dotter.
__________________
Senast redigerad av GilGrissom82 2019-05-12 kl. 11:47.
Jag tror att polis/åklagare har regelbunden personlig kontakt med de anhöriga. Det brukar dom ha med de anhöriga.
Även LW's föräldrar räknas som anhöriga. Att döma av dagens artikel i NA verkar polis/åklagare inte ha haft någon vidare "regelbunden personlig kontakt" med dem.
Anhöriga till mördade som jag pratat med säger att de inte kan sörja på riktigt innan mordet är löst och de fått ett avslut. Det är en extra psykisk stress och påfrestning denna väntan på att mördaren blir tagen och ställd inför rätta så att deras anhöriga och de kan få lite rättvisa iaf.
Jag är ganska säker på att Lenas nära och kära känner likadant nu under denna väntan och ovisshet.
Jag tror inte UW tillhör de som kände till något, men den teorin baserar jag på hur jag skulle ha agerat i ett ”förbjudet” förhållande. Jag skulle skämmas och absolut inte berätta det för en exman jag har barn tillsammans med.
Jag tror att den/de som vet något om den tidigare relationen och anmälningarna var någon som LW litade starkt på och att denne fick information först efter att hoten/stalkingen, smygfilmningen och bilincidenten hade hänt. Flera har vittnat i tråden om att det finns mer och jag hoppas att dessa har talat med utredarna.
Medinsyn menade ju att det var en son som hade kontaktat SD på morgonen när LW upptäcktes försvunnen och den uppgiften tror jag kan stämma mer än att det skulle ha varit på UW:s initiativ.
Det är sant, det kan absolut vara "tabu" att prata om det med UW som inte bara är far till barnen men också även han troende. Det kan inte vara lätt att berätta att man inlett en förbindelse med en man som man vigt och som ännu är gift, även om det skulle finnas ett djupare allvar från LWs sida med önskemål och förhoppningar om giftermål (???), kanske första tiden.
Men jag tänker att det inte kan vara okänt i en sådan liten bygd. De bor i stort sett grannar LW och UW, och SD och UW bor ju bara 100 meter ifrån varandra, gångväg. Barnen måste ju passera SDs hus för att komma hem när de är hos UW.
Barnen kanske också vet om förhållandet?Även om de kanske prasslade mycket i lönndom, passade på när de hade barnfritt, så kanhända att de märkte av att SD var väldigt mycket hos dom, skjutsade mm så att de ändå blev uppmärksammade och misstänksamma?
Jag kan också tänka att när LW blivit hotad, (kanske med andra otrevligheter som vi inget vet om?) så är det inte omöjligt att hon kände att hon måst tala med barnen att inte öppna för någon när hon inte var hemma, att UW ändå fått veta något när det gått alltför långt?
För mig känns barnens säkerhet, känsla av trygghet som helt klart nummer ett. Jag skulle kunna göra vad som helst (även om jag måst erkänna min synd, mitt felsteg) för att skydda mina barn. Jag skulle inte tycka att det var skönt att barnen var ensamma hemma, denna man som visat sig kunna gå till ytterligheter för sin sak skulle få för sig att komma hem till er.
Jag skulle absolut varna dom för att öppna för denna man, och jag skulle även prata med UW.
Allt är spekulationer naturligtvis.
Och allt är mer baserat på hur jag skulle tänka. LW är en person som jag inte känner och jag vet ju inte varken hur allt ligger till eller hur hon tänker.
.
