Som sagt. Citat från Develis inlägg:
"Psykolog: ”En normal krisreaktion är att söka hjälp”
Barns svåra sjukdom kastar in familjen i djup kris, där allt kan verka svart.
Svår sjukdom i familjen kan driva personer längre och längre in i en återvändsgränd, där de till slut inte ser några utvägar. Följden blir ångest och depression. I något läge blir allt svart.
– Prognoser kan upplevas som hopplösa, och tyngre och tyngre för föräldrarna att hantera. Vanligtvis handlar det då om dödliga sjukdomar, säger Åke Iwar, som idag är verksam i Helsingborg.
Föräldrarna i Bjärred kan till och med ha upplevt det som barmhärtighet att ta sina egna och barnens liv.
– Men det är en lång vandring under flera år, ingen impulshandling.
– Om det stämmer att ett barn var sjukt och det andra barnet började få samma symptom, så förvärrar det livssituationen. Det är en lång rad känslomässiga beslut, säger Åke Iwar."
https://www.sydsvenskan.se/2018-01-1...att-soka-hjalp
Detta sa han innan det var fastställt officiellt att det handlade om den icke-dödliga sjukdomen ME.
Hur ställer han sig till allt med den informationen?
Vet han hur ME-lobbyn framställer ME-diagnoser? Skulle vara intressant med en uppföljande intervju.