Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

"Handgriplig mördare" är en hittepå-term skapad av de som inte begriper vad medgärningsmannaskap innebär eller möjigen medvetet försöker bland bort korten. Den återfinns inte i någon lagtext eller andra juridiska sammanhang. Bara på Flashback där en liten grupp människor av någon outgrundlig anledning med lust och iver försvarar den ena av två flickors mördare. Detta trots att polisens samlade slutsats av bevisläget efter nästan ett års utredning, är att båda föräldrarna är misstänkta för morden på sina barn.

Om det förvånar dig varför människor blir lite upprörda när en mördare till två barn ska försvaras kanske du istället ska rikta blickarna inåt för att se vad som felar. Passa då också på att analysera det orimliga att beskylla andra för personangrepp samtidigt som du kastar ur dig att andra "slår knut på sig själva" och svepande anklagelser om "halmgubbar".

Beträffande filmen vet vi inte om den fanns eller inte. Vi vet däremot polisens bestämda uppfattning om att båda föräldrarna gemensamt och i samförstånd dödat sina barn samt att det finns ett bevittnat testamente, att båda föräldrarna undertecknat ett avskedsbrev där de i imperfekt beskriver att de valt att avsluta sina egna och sina barns liv, digitala bevis på planering samt ett USB-minne som var framlagt.

Om detta USB-minne innehöll den film som många trovärdiga skribenter vittnade om under de första dagarna efter morden, vet vi inte heller. Vi vet inte heller om filmen kanske var riktad till just de anhöriga för att de skulle förstå vad som hade hänt och att de anhöriga endast valde att låta polisen berätta om det som föräldrarna efterlämnade till "myndigheterna".

Det enda som vi kan vara 100% säkra på i det här fallet är att polisen bedömer både Hanna och Oskar som skyldiga till sina barns död, utan åtskillnad av skyldighetsgrad = medgärningsmannaskap.

Är det inte konstigt då, att just det enda som vi är 100% säkra på och är verifierat av myndigheterna, är just det som du väljer att vända dig emot? Där kan man verkligen prata om att slå knut på sig själv och att skapa halmgubbar, tycker du inte?

Det kan mycket väl stämma som du skriver att föräldrarna inte accepterade flickornas diagnos. Jag bara menade att oavsett föräldrarnas inställning till ME, så kan anhöriga, sjukvård, skola, vänner mm ifrågasatt diagnosen.

Jag funderar som sagt på varför de säger till sin omgivning att deras dotter inte har fått diagnos.
Inte hur de blivit bemötta eller om de blivit ifrågasatta.

Jag undrar även (om PM nu stämmer) varför de begär utredning om narkolepsi ända bort i hösten 2017.
För att Agnes försämrades "hon orkade knappt vara uppe längre" samt att "hon var också yr så hon kunde knappt gå själv där hemma utan stöd."

Det är klockrena symtom som beskrivs när det kommer till ME men tyvärr försämring.
"Tappa farten" är PEM/ansträngningsutlöst utmattning likaväl som att "knappt orka vara uppe".

"Yrsel" är bland det vanligaste symtomet hos barn - mer frekvent än hos vuxna. Ortostatisk intolerans/ortostatism.

Förutom feber, infektioner och all "denna trötthet och smärta".

Varför jag undrar är varför de inte ger sig med sin diagnosiver och rent av verkar inbilla sig att det rakt inte är ME/CFS och att barnen ska dö.

SJÄLVKLART säger inte "läkarna rakt ut" att barnen skulle DÖ om det rör sig om ME/cfs.
Det verkar ju som om detta är anledningen till att de mördar barnen FÖR ATT de inte accepterar ME/CFS och inbillar sig att det är nåt annat dödligt alternativt att de aldrig tillfrisknar öht:

"Hanna såg ingen framtid, läkarna sa ju inte rakt ut att barnen skulle dö men föräldrarna såg ju hur barnen försämrades dagligen."

Föräldrarna börjar tvivla på MEn, kanske pga att det uppskruvade kontroversiella tonläget kring diagnosen och då ingen annan diagnos direkt kuggar in på symtomen blir egentligen vad som helst möjligt i deras depressiva kristillstånd, där de ömsesidigt bekräftar varandras vrångbild.
Ja, varför inte?

Det finns ju som sagt två extremer på en skala..
De kanske trodde det var jättebra att röra lite på sig likt PACE-studien?
ME är ju ingen riktig sjukdom. Ingen korrekt diagnos?
Men om symtomen kvarstår eller rent av förvärras så måste det ju vara nåt annat allvarligt?

Skolan verkar ha följt rekommendationerna kring ME/cfs med vilrum - kanske rekommenderat i läkarintyget?

Ute på mellandagsrea, tjoar i poolen, flera resor till Tyskland som snarare gör Agnes trött. Jag hoppas den där ljusbehandlingen inte var rätt i ögonen med tanke på VISS och symtomkriterier ("överkänslighet för ljus och ljud").

Det är följande jag skrev om gällande barn med yrsel som knappt kan gå.
Förutom att det också står i VISS som symtom på ME (förkortad lista av mig):
.. så finns detta:
Hittar inte sidan men har läst om diffen vuxna-barn och yrsel. Återfann det via cache:
Troligen originalet på engelska:

[Min fetning] Svårigheterna med en strukturerad planering bör ha insetts redan på ett tidigt stadium, och detta också mot bakgrund av att han befann sig mitt uppe i karriären - som inneburit att successivt tvingas ge avkall på yrkesrollen till förmån för först en, sedan två; av allt att döma kroniskt sjuka döttrar inkl. ett ständigt parerande, kompromissande och curlande: Ett oförutsägbart sjukdomsförlopp styrde numera tillvaron - och hade så gjort under flera år, och detta utan hopp om bot; utan synbar förbättring. - Detta kan också uttryckas som att han erfarenhetsmässigt förstått att lämna in när en analys av livssituationen utmynnat i att varje uppåtsträvande steg från och med nu var dömt att åtföljas av oreparerbara bakslag och besvikelser för var och en i familjen:
...ingen av oss kommer någonsin kunna leva ett liv i någon egentlig mening.

Ja, jag funderar på om de var ambivalenta.

På tal om kristillstånd.

Jagar man så här som ett skållat troll, allt fokus på barns sjukdom i flera år, så betvivlar jag inte att det kommer en allvarlig krisreaktion, suicidtankar och svartsyn på framtiden. Däremot inte att mörda barn och beröva dem all framtid, deras eget skeva hopkok.
Hade man däremot acccepterat ME, även om det givetvis är ett lidande att barn mår dåligt, så hade de väl inte bränt ljuset i bägge ändar?
Via olika tråduppgifter sammantaget (ingen diagnos), uppgifter PT om "allt fokus" samt sökte behandling "med ljus och lykta" ser jag då ingen acceptans gällande ME.

Nu verkar de ju även överdrivet omsorgsfulla och altruistiska, gör allt för sin sjuka dotter, så det kanske sågs som kärleksfullt att barnen fick hoppa i poolen; att inte sätta de nödvändiga gränser det snarare handlar om beträffande ME (pacing).
Det är nog frågan om det inte hade varit bra med lite svalkande likgiltighet snarare än svalkande bad.

Det finns dock en diagnos sen 2015, polis har begärt ut barnens journaler från regionarkivet i Lund.
Agnes får successivt dra ner på fritidsaktiviteter. Vore en normal läkarrekommendation.
Det fanns nån sorts vård- eller behandlingsplaner upprättade enligt pressträffen.

Hon går först halvtid i skolan men orkar sen inte. När elevhälsokonferensen startar mars 2016 så ordnar skolan vilrum - låter också i parité med ME som rekommendation med försök att ha skolgång.

Men samtidigt far man till Tyskland och är "lite hoppfulla" och letar med "ljus och lykta" efter behandling?
I samma veva kopplar Hanna upp sig på fb-gruppen.

Ser man som sagt till PM, om det nu har nån relevans, så är det mer utredningar på gång - aktiverat via föräldrarna om narkolepsi - för att Agnes blir sämre, funderingar kring vaccination och nån diagnos ME är det inte?

"Någon diagnos hade hon inte fått men Hanna och Oskar hade börjat gräva i om det var vaccinationen (..)"
"Dom gjorde allt för sina barn och dom orkade inte se barnen bara bli sämre och någon diagnos hade läkarna inte kommit fram till heller. Men sjukdomen ME var det troligtvis inte."

Undrar hur det hade sett ut om inte Moa också hade insjuknat.

Förmodligen mördat ändå. De var olyckliga i sina liv. Något måste hänt i föräldrarnas barndom/tonår. Eller missnöjda med sina jobb, som deras föräldrar kanske varit drivande till att de skulle jobba med. Ett jobb i stallet eller i en orkester hade kanske gjort de lyckliga. Så flickornas föräldrar var hårt ansatta av sina föräldrar. Så tolkar jag det. Ingen är eller var lycklig där. Kanske var de förtryckta.

Det vet väl ingen, men det verkar som att ett ytterligare sjukt barn kanske fungerade som en sorts trigger som fick hela tillvaron att brisera då den definitiva diagnosen kom.

Framförallt kunde de inte hantera motgångar som andra människor klarar av. Även svåra situationer och problem tar sig folk igenom. Oftast. Annars ber de om hjälp.

Kanske ville inte O och H ha sån hjälp? Kanske de såg det som en svaghet som man absolut inte ville visa.

Om det kan ha med föräldrarnas egen uppväxt att göra ska jag låta vara osagt, men det skulle inte förvåna mig om prestation och en bild av lycka var viktigast av allt.

Till slut målade de in sig i ett hörn och allt föll samman.

Så kan det mycket väl ha varit, men som du skriver: Inget vet.