Citat:
Ursprungligen postat av
Gabriel Knight
Oj, inte förrän på 1550-talet?
Så innan dess var det bara ett tal-språk med en "lös/fri" form av grammatik?

Sent?? 1550 är väl extremt tidigt, med tanke på att Finland på 1550-talet var den östra delen av Sverige och finska var nåt man pratade ute i stugorna, inte inom förvaltning och styre.
Mikael Agricolas bibelöversättning till finska kom runt 1550.
Till och med efter 1809, när Finland blev ett ryskt storhertigdöme, så var ryska och svenska de officiella språken. Det var väl först med den spirande nationalismen på 1850-talet som finskan fick högre status, och ett ordentligt skriftspråk - som en protest mot ryssifieringen.
Precis samma sak som med tjeckiska, slovakiska, serbiska, rumänska och en massa andra språk som talades bland bönder och enklare borgare, men som i och med nationalismen "standardiserades" och fick standardiserat skriftspråk m.m. Ofta just som "protest" mot styrande imperier - Habsburg (tyska och ungerska som officiella språk) eller osmanska (turkiska) i just de här exemplen.
Det finns FORTFARANDE en massa språk i Europa som är minoritetsspråk men hyfsat stora, och ibland används de av nationalistiska skäl. Katalanska, occitanska, korsikanska (latinska), sorbiska (västslaviskt, i Tyskland), samiska (uralskt) i Norge, Sverige, Finland och Ryssland, mari (ugriskt) i Ryssland, Romani (västindiskt) bland zigenare i hela östeuropa, Basiska (norra Spanien) m.m.