Det nationalistiska inbördeskriget

Efter 30 år som nationalist, varav de senaste 20 som "fri nationalist" (det vill säga ej knuten till någon organisation) börjar man fundera. Finns det någon chans att faktiskt "vinna" det här. Eller har klockan tickat för långt. Vem och vad ska man stödja. Hur ska det vara möjligt att få efterlämna ett land i något så när gott skick till de efterkommande.
En sak har jag kommit fram till, att den extrema splittring och skitprat personer och organisationer emellan som förekommit under alla år, inte sällan orkestrerat och påhejat av medier, AFA och Expo är den enskilt absolut största orsaken till att vi är där vi är idag.

Kommer Sverigedemokraterna åter göra Sverige till ett svenskt land?
Nej! Självklart inte. Kanske kan man bli landets största parti. Kanske kan man få en sådan påverkan att invandringen minskar drastiskt. Men att tro att SD den parlamentariska vägen ska kunna omvandla det här mångkulturella samhället till vad det en gång var är en utopi.
Men, Sverigedemokraterna behövs. Vi som var med redan på 90 talet minns när partiet blott fick några tusen röster. Sakta, sakta men säkert har dock många tagit sitt första kliv in i någon form av nationalism via SD. Det är bra. Riktigt bra.

Kommer Alternativ för Sverige kunna rädda vårt land?
Nej! Självklart inte. Kanske kan man på sikt komma in i Riksdagen om man lyckas knyta till sig bra företrädare. Kanske kan man bli ett parti vid sidan av SD, ungefär så som V är till S. Men att AfS den parlamentariska vägen skulle kunna få tillbaka ett homogent samhälle är så klart en omöjlighet.
Men, AfS behövs. Inte minst blir det ett naturligt kliv från SD för de som faktiskt inte nöjer sig med att minska invandringen något, utan vill stoppa den och skicka tillbaka människor dit dom hör hemma.

Kommer NMR kunna rädda vårt land?
Nej! Självklart inte. Kanske kan man på sikt bygga upp styrkor starka nog att inte bara inta gator för någon timme utan faktiskt också göra skillnad på dom. Men NMRs mycket smala väg och struktur attraherar mestadels en viss kategori av människor och flödet av folk som kommer och går är stort.
Men, NRM behövs. Inte minst för att visa styrka. Att svensken inte viker sig. Att kamplusten finns. Att det faktiskt finns en spjutspets som kan agera, inte bara verbalt utan även med mer än ord.

Kommer Det fria Sverige att rädda vårt land?
Nej! Självklart inte. Kanske kan man på sikt bygga upp sociala högkvarter runt om i landet och "frizoner" där svenskar kan umgås, nätverka och finna ett sammanhang med sina egna. Men man kommer så klart inte köpa upp hela landets fastigheter eller bilda hela svenska städer.
Men, DFS behövs. Som samlingsplats, för föredrag, för mediehus och allt annat som organisationen och dess kringprojekt gör med bravur.

Kommer mindre initiativ som mynttorgsaktivister, nordisk ungdom, tidningsprojekt som Nya tider och diverse alternativ media eller förlag att rädda vårt land?
Nej! Självklart inte. Men alla bidrar på olika sätt. Med att få folk ur sina hem och visa sitt missnöje, med att utmana etablerad media. Ett ack så viktigt arbete.

Kommer konkurrens dessa initiativ emellan att rädda vårt land?
Nej! I helvete heller! Jag är så evinnerligt trött på att läsa en AfS företrädare ta avstånd från NMR, höra NMRare ta avstånd från ett husprojekt, höra om talare som hoppar av för att andra talare närvarar och framför allt höra om personer som låter sig dikteras av etablissemanget som mer än ivrigt hjälper till att så split nationalister emellan.

Skulle ett tyst samarbete samtliga nationella emellan kunna rädda vårt land?
JA! Då och bara då skulle det finnas en chans. Om likheter i att vi alla vill vända utvecklingen i vårt land får stå först. Sak framför person, organisation eller vald metod. För egen del skiter jag i om ett evenemang arrangeras av SD, AfS, NMR, DFS eller något annat. Är det bra och har en bra paroll sluter jag gärna upp eller stödjer det. Tänk om enighet skulle finnas och alla drog åt samma håll. Det så kallade etablissemanget skulle darra.

Men... kommer det någonsin hända. Eller kommer kriget som borde föras fortsätta i ett inbördeskrig där vi står och stampar eller jobbar i smågrupper här och där år efter år?

Otroligt bra inlägg. Tillsammans kan vi bli starka! Jag samarbetar gärna med alla som är för Sverige och svenskarna!

Otroligt bra trådstart TS.
Det som behövs är att alla grupper sväljer sin stolthet och blundar för vissa frågar till en början och fokuserar på det som är viktigast, vilket är Sverige och svenskarna. EU, Nato, Ryssland, Juden osv kan diskuteras efter man har säkrat sina egna gränser. Tyvärr kommer ett samarbete bara ske när det uppstår ett inbördeskrig eller en attack av främmande makt, det vill säga alldeles för sent. Fram tills dess kommer olika mindre grupper turas om att växeldra men det gör ingen skillnad på vem som ligger först. Dels för att olika grupper kommer fortsätta motsätta sig varandra vilket gör att man blockerar varandra gällande nya sympatisör och för att ingen grupp är tillräckligt stor och stark för att göra någon påverka i det stora hela. Vilket gör att vi kommer fortsätta i denna limbo tills det är för sent om inget drastiskt händer.

Väldigt bra av TS,

Dock med risk för att hälla fotogen på brasan upplever jag att vissa grupper, kanske kopplad till nynazismen är mest oförsonlig mot annan opposition. Alltså att det finns ingen annan väg än deras, alla är ju inte socialister, och då finns ju en hel del annat att välja på, inte minst de som du räknat upp.

SD fick ju drygt 1,1 miljon röster. Inte dåligt av ett gäng som brukar betecknas som fascist-nazist-rasistparti av etablissemanget.

AfS jobbar stenhårt och kan komma in i riksdagen i modern tid och de behövs verkligen i detta usla PK-samhälle.

Jag tycker det rör på sig i positiv riktning. Det går inte fort men åt rätt håll. Jag tror att DfS kan vara en enande länk på sikt. Inte minst då vi skaffat fler lokaler där vi kan träffas.

Mycket klokt. Ett tillägg - det som saknas är ett tydligt ledarskap som kan genomföra det du skriver. Denna viktiga pusselbit saknas?

Inget land har en enad nationalistisk rörelse och det finns en god anledning till det.

Riktigt pricksäker trådstart! Håller helt med. Du formulerade vad som fanns i mig undermedvetet.

Hur tänker tex Jeff Ahl när han nyligen anklagade NMR på Twitter för att vara våldsbejakande utan att ha minsta koll på kontexten.

Men inte bara AfS, alla nationalistiska sammanslutningar/organisationer kastar skit på varandra.

Våra skiljelinjer kan debatteras hårt efter att vi återskapat ett svenskt Sverige, tills dess bör vi hålla ihop och göra gemensam sak.

Mycket väl formulerat TS

Det här kan nog vara årets viktigaste tråd och den här frågan diskuteras flitigt bland oss som inte sitter i ledande poster.
(Edit: Med inte ledande poster så menar jag medlemmar, stödmedlemmar och sympatisörer. Alltså vanligt folk)

Notdiska motståndsrörelsen gjorde faktiskt ett försök med att få med sig Svenskarnas Partis medlemmar när de valde att lägga ner, dock så kanske det bara var ett sätta till att öka den egna organisationen och en Our Way Or The Highway dialog som fördes, vad vet jag.

Jag är väldigt förtjust i idén med att Simon Lindberg, Kasselstrand och Magnus Söderman (det är väl han som håller i DFS?) skulle sitta tillsammans i ett råd och dra upp riktlinjerna för hur den nationalistiska rörelsen i Sverige ska utformas.
Men hur kommer vi dit?

Steg ett är att ALDRIG slå till "höger". Alltså aldrig kritisera de andra organisationernas arbetssätt och att aldrig någonsin ta avstånd för vad andra nationalistiska organisationer säger och gör.

Vad finns det mer för riktlinjer som vi vanligt folk bör sätta för att organisationerna ska kunna närma sig varandra?

Ett tips är att följa flera organisationers poddar, vilket jag tror att de flesta redan gör. Men på Nordiska motståndsrörelsen så är det framför allt Ledar Perspektiv samt Radio Nordfront som man bör lyssna på.
Vilka är de bästa för de andra organisationerna?

Ja. Så är det. Jag kan mycket väl förstå att den vanliga medlemmen som drillats i något under många år kan ha svårt lyfta blicken. Det är det man har ledare till.

I min värld är det helt självklart att ledare tar personlig kontakt för att sakta, sakta bygga upp band nyckelpersoner emellan för att så långt det går dra nationella åt samma håll. Ett långsiktigt ack så viktigt jobb som med de attityder och motsättningar som finns troligen skulle ta många år.

Det är inte svårt att förstå att det i många fall finns personliga själ till varför man tycker illa om varandra. Ibland har man varit parti/organisationskamrater och olika former av "svek" eller händelser har inträffat. I andra fall har man gått ideologiskt skilda vägar. Men i väldigt många fall har man också bara en åsikt om varandra som inte ens bottnar i något djup.

Det är också ganska naturligt att det blir så. Som nationalist är man påpassad från alla håll. Politiska motståndare, media, ja hela det samlade etablissemanget. Man fostras därför i konflikt och att vara konfrontativ. Bra så. Men det bör i alla lägen riktas åt rätt håll. Där saken alltid gör först. Rätt håll är därför inte människor som tycker något så när lika som en själv. Det finns andra, betydligt viktigare saker att rikta udden mot.

Men, huvudet på spiken. Det krävs ledarskap. Ett starkt sådant.

intressant trådstart! Har dock vissa invändningar. Om dem nu skulle genomföra en revolution och lyckas ta makten i ett splittrat Sverige hur skulle maktstrukturen se ut efteråt? Alla dem här grupperna kommer ju vilja ha makt och ideologiskt skiljer dem sig och kan tänka mig att NMR inte skulle acceptera att stå vid sidan om o inte ha så mkt att säga till om. Tror det skulle bli en början på ett inbördeskrig mellan nationalistiska grupper

Kanonbra idé. Självklart vill Gustav Kasselstrand sitta i ett råd tillsammans med nazisterna Lindberg och Söderman där dom ska dra upp riktlinjerna för hur Sverige ska räddas.

Att ingen kommit på detta förut.

Kan inte du förklara den "nazistiska" ideologin som du försöker att förlöjliga?
Hela Sverige är uppbyggt på nationalsocialistiska grunder, tankar och idéer.