Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Glöm inte att det är offrens journaler du vill in och gräva i. Borde väl vara ganska starkt skyddade även om de inte lever längre? Iallafall sånt som är befogat att maska.

Sedan när får anhöriga till mördare så mycket insyn i en pågående sekretessbelagd förundersökning?
Och dessutom anses besitta någon form av utslagsröst till vad polisen går ut med på PT?
Anhöriga i detta fall är mer närstående släktingar till de utpekade mördarna än till mordoffren. Anhörigas incitament till vem de egentligen vill skydda postumt kan onekligen diskuteras.

Det viktigaste i detta fall torde vara att ge de mördade barnen så pass mycket postum upprättelse att man uppger vem som enligt polisens utredning visat handgripligen mördade dem.
Det är rimliga fullt adekvata uppgifter.
Det är dessutom sannolikt den enda person som barnen själva uppfattade som gärningsman.

Barnens eftermäle skyddas inte på något sätt av att detta hemlighålls. Den absolut enda personen som postumt kan dra någon nytta av detta i sitt eftermäle är den handgriplige stryp- och kvävningsmördaren.
En person som verkligen ingen borde vilja skydda eftermälet av.

Det faktum att ett barn ströps och ett kvävdes ger starka indikationer på två olika GM. Utöver detta drogade både O och H ner sig för att orka genomföra sina mord. Sannolikt gick de in till varsitt barn och dödade dem samtidigt. Det går dessutom väl ihop med den familiecide-pakt som det finns bevis för att de slöt redan under hösten.

Det faktum att ett barn ströps och ett kvävdes ger starka indikationer på två olika GM. Utöver detta drogade både O och H ner sig för att orka genomföra sina mord. Sannolikt gick de in till varsitt barn och dödade dem samtidigt. Det går dessutom väl ihop med den familiecide-pakt som det finns bevis för att de slöt redan under hösten.

Har funderat en hel del på hur vanligt det är två olika mordmetoder. Vore det spädbarn versus äldre barn vore det mer begripligt i mitt tycke.
Annars torde det vara mer vanligt med en och samma metod som föräldern bestämmer sig för.

Sen poängterar FuL som sagt att båda kunde agera trots ansenlig mängd lugnande i kroppen på pressträffen.

Glöm inte att det är offrens journaler du vill in och gräva i. Borde väl vara ganska starkt skyddade även om de inte lever längre? Iallafall sånt som är befogat att maska.

Har funderat en hel del på hur vanligt det är två olika mordmetoder. Vore det spädbarn versus äldre barn vore det mer begripligt i mitt tycke.
Annars torde det vara mer vanligt med en och samma metod som föräldern bestämmer sig för.

Sen poängterar FuL som sagt att båda kunde agera trots ansenlig mängd lugnande i kroppen på pressträffen.

Men; Nu verkar du inte riktigt tro på vad SS sa på pressträffen. Vad tror du då på? Polisen eller inte?

Ingen behöver ”snaska” i några detaljer. Det är inga ”detaljer” att berätta vem mördaren är. Dessutom är det inga namn varken på offer eller mördare polisen eller FUP lämnat ut. Alla är anonyma.

Men om polisen har fakta på att en viss person handgripligt strypt och kvävt ihjäl två flickor på 11 och 14 år och därmed lägger ner förundersökningen för att den verifierade mördaren är död - är det faktiskt fullt adekvat att berätta vilken förälder det var som handgripligen mördade barnen.

Finns ingen anledningen att låtsas att det är en person som verkligheten inte gjorde det. Det
är fullkomligt fel mot den handgripliga icke-skyldiga avlidna personen.
Ingen levande eller död person borde kunna pekas ut av polisen för något så hemskt som att vara kapabel att strypa och kväva ihjäl sina vakna barn - om man verkligen inte gjort det.

Vi vet inte ens idag om den påstådda överenskommelse mellan föräldrarna att döda barnen egentligen innebar ett mycket humanare dödssätt där barnen skulle vara djupt neddrogade.
Kanske struntade den handgriplige mördaren i överenskommelsen och gjorde det brutalt på eget bevåg?

Men då står polisen där på PT och uppger att man inte vill berätta om vem som gjorde det på vakna barn, trots att den andre föräldern kanske aldrig ville att det skulle ske på detta sätt och är helt oskyldigt till att det blev så onödigt brutalt.

Helt krasst kan det vara så att det är enklare att kväva en liten 11-åring än en vilt sprattlande 14-åring, där mördarna/mödaren tvingats ta till även strypning för att få stopp på det...

(Usch!)

Jag citerar de sista raderna ur ditt inlägg igen: Det borde helt enkelt inte vara rimligt att ett barn blir ”hemmasittare” och därvid understöds med hemundervisning under flera år. Man borde upprepade gånger övervägt andra lösningar och anpassning till miljön utanför hemmet. Om och om igen.

Jag håller med om det fetade!

Varje gång jag skriver funderingar om skolan anklagas jag för att leta efter syndabockar och att för att vilja skuldbelägga skolans personal. Det har jag givetvis inte något intresse av.

Jag har själv ett förflutet inom ett yrke med skolanknytning och jag har många personer i min närhet som är engagerade i skolverksamhet – jag skulle aldrig vilja såra eller skada någon som är verksam inom skolan.

Men vi får inte heller vara rädda för att granska och analysera de som hade kontakt med – eller inte hade kontakt med – familjen under den tidsperiod när mordplanerna växte fram hos föräldrarna.

Det är vanligt inom skolan att man – när man gör särskilda insatser för elever – bestämmer sig för att pröva insatsen under en tidsbestämd period, inte alltför lång, för att därefter utvärdera. Om insatsen visar sig vara verkningslös eller (ännu värre) vara till nackdel för eleven, vill man ju så snabbt som möjligt göra en förändring så att ingen tid ”slösas bort.”

Man vill till inget pris i världen ”experimentera” med barn, och den lösning som valdes i Bjärred med hemundervisning även för barn nummer två, framstår i mina ögon som en form av experiment och borde därför ha följts upp ännu mer noga än mycket annat.

Därför undrar jag fortfarande över om ingen utvärdering eller avstämning ägde rum under höstterminen 2017, eller om det bara är så att vi inte ser några protokoll eller mötesanteckningar från den tiden.

De flesta av oss har nog funderat mycket över rektorns ord ”en familj i kris som vi har arbetat med i flera år och försökt att hjälpa.” Vad betyder ”hjälpa” i detta sammanhang? Ja, eftersom man i skolor ägnar sig åt undervisning, så torde den hjälp som åsyftades handla om just – undervisning.

Hjälpen var helt enkelt att man anpassade undervisningen? Att man anpassade utifrån de problem som fanns ”inne i familjen?”

Var skolans personal införstådd med att föräldrarna hade problem, och att enda sättet för dem att få tillvaron att fungera var just att de erbjöds hemundervisning till barnen? Kan man ha resonerat som så att "om föräldrarna mår någorlunda bra så blir det även bäst för barnen".

Kanske var skolans bedömning att både barn och föräldrar behövde hemundervisningen för att familjen som helhet skulle få sitt liv att fungera i alla fall hyfsat bra.

Anade skolans personal att familjens liv var skört, och vågade man därför inte "röra i" den ordning som man hade inrättat? Skolan ville inte vara den tuva som stjälpte hela lasset.

Och det är väl över huvud taget viktigt att fundera över vilka kontakter med omvärlden som familjen hade den sista terminen som alla var i livet. Vem träffade de och vem träffade de inte?
Jag tänker på skola och sjukvård, inklusive skolans elevhälsa och barn- och ungdomspsykiatrin.

.

Sant. Polisen la vikt vid att betona att båda kunde agera.
Det här fallet är för länge sedan polisiärt uppklarat.

Jag tycker dessutom vi lyckats dechiffrera det mesta om hur föräldrarna kunde komma fram till sitt ödesdigra beslut samt vilka preventiva åtgärder som man vanligtvis bör kunna ta till för att förebygga filicide och familicid.

Intresset för mig just nu är Hannas och Oskars uppväxt samt tidiga vuxenår. För Os del en sannolik press från tidigare framgångsrika män i familjen och för H tecken på flera separationer från significant others under en för henne kritisk period. Det sistnämnda kan lämna djupa spår i en personlighet, särskilt om det triggas av nya trauman: cancer, barnens sjukdom - ville O lämna sin plikttrogna men sköra hustru? Han vore inte den första pressade karriäristen som lämnar sin familj som hindrar en från framgång. Vad händer med någon som har tidiga svåra separationer i bagaget? Hotar hon att ta livet av sig? Av barnen? Drar hon in sin make i ett destruktivt spel?