Citat:
Ursprungligen postat av
zilvereko
Äntligen någon som tar upp det jag undrar över så tack för det. Någon måste ju veta om det var en infektion som föregick den ruggiga diagnosen ME. Eller om det var nåt annat.
Varför det skulle vara så svårt att gå ut med, i så fall, det fattar jag inte. "Av hänsyn till anhöriga...". Det ställer ju bara flera frågor att hantera ett fall så klantigt.
Och att man påstår att föräldrarna var helt psykiskt friska kan givetvis inte vara sant. Ingen frisk person mördar sina barn. (Eller mördar någon annan heller, för den delen)
Hemlighetsmakeriet är myckt märkligt. Man behöver inte gå ut med detaljerad info om föräldrarnas tillkortakommanden, men man bör ge en rimlig förklaring till hur morden och självmorden kunde ske.
I stället för att ge upp helt och hållet och inte tycka att livet skulle bli värt att leva om det handlar om en långdragen infektion som kanske skulle kunna ha botats, måste handla om en total svartsyn hos föräldrarna och det är fruktansvärt att det skulle kosta 2 flickor livet utan att någon såg igenom det som hände i villan i Bjärred.
...och att omvärlden står kvar med sina berättigade frågor.
Instämmer i dina tankegångar.
Var det en långdragen infektion borde man kunna lämna ut mer uppgifter.
Men tänk om det i verkligheten var något mycket mer ”skamfulllt” som utlöste barnens symptom? Eller som gjorde att föräldrarna
beskrev barnens symptom som ME och samtidigt tubbande barnen att hålla med vid besök i sjukvården? Föräldrarna kanske ville ha ME-diagnos på barnen från början - av någon ljusskygg orsak. Då skulle inte polisen/anhöriga kanske vilja lämna ut den uppgiften idag.
Ponera att vi vore tio friska postare i denna tråd som alla valde varsin sjukdom och läste in oss på symptomen. Därefter söker vi sjukvården med beskrivna symptom på
diabetes, hjärntumör, MS, reumatism, hjärtbesvär, njursjukdom, ALS, tarmsjukdom, diskbråck och ME.
Ja då skulle 9 av oss efter utredning alla friskförklaras. Men inte den som hittar på sina ME-symptom. Han eller hon skulle efter många helt normala utredningsfynd, röntgenundersökningar och tester till slut få diagnosen ME. Han skulle kunna bli långtidssjukskriven (om FK godkänner) och möjligen beviljas hemassistans, anhöriga skulle antagligen också ställa upp.
Om vederbörande ville åka Vasaloppet, delta i Stockholm maraton eller bygga muskler vore det helt ok - får då har personen en ”bra period i sjukdomen” och kan välja att göra allt detta.
Precis som att dansa med en Kanin på Liseberg eller fotas framför pyramiderna trots långvarig sjukskrivning och personlig assistans. Det går med ME-diagnosen aldrig att hävda att vederbörande egentligen inte är sjuk eller kan jobba - för allt det här friska, starka och roliga görs under ”de bra perioderna”. Tvärt om anser många av de ME-sjuka att det är kränkande när deras förmåga till att försörja sig själva eller klara sig utan assistans ifrågasätts.
Det är dilemmat med diagnosen ME - den går varken att bevisa eller motbevisa. Allt bygger på vad den uppgivet sjuke berättar om sitt liv i hemmiljön. Just därför är det väldigt tveksamt vad barnen i Bjärred egentligen uppvisade för symptom. Hur såg deras vardag ut?
På vilket sätt var 3 respektive 4 dagars hemundervisning att föredra framför att kombinera det hela med några lektioner i skolan, träffa kompisar, delta i umgänget, gå en prommenad?
Det borde helt enkelt inte vara rimligt att ett barn blir ”hemmasittare” och därvid understöds med hemundervisning under flera år. Man borde upprepade gånger övervägt andra lösningar och anpassning till miljön utanför hemmet. Om och om igen.