Tråden där vi diskuterar genusvetenskapens vetenskaplighet

I det understrukna sätter du fingret - om än omedvetet - på problemet. Eller, det är i sig inget problem att man lär ut Poppers tankar - det gör man på genusvetenkapliga kurser också. Problemet blir när man inte understryker det begränsade och det patriarkala i Poppers filosofi, och visar på hur tänkandet gått framåt sedan henoms dagar. Nu vet man hur framgångsrikt det blir om man tar i utgångspunkt i grundsatser som att genus är en social konstruktion - man får då karta och kompass och famlar inte som Popper i mörker. Tyvärr är det ju så - här har du rätt - att popperianismen fortfarande har inflytande framför allt hos äldre naturvetare, och den nuvarande såsseregeringen tar naturligtvis inte itu med detta. Det avspeglar sig ju i hur stel och tråkig naturvetenskapen är jämfört med de dynamiska fälten genusvetenskap och vithetsforskning.

Lite lustigt att du försöker försvara genusvetenskapen med argument som vi andra kritiserar den för. Kännetecken för pseudovetenskaper, och även sekterister, är just att man försöker anpassa verkligheten efter kartan istället för tvärtom. Det gör att man låser sig fast vid irrläror som inte stämmer men som ändå lever kvar eftersom man utgår ifrån att det är sanning. Hade man tillämpat poppers principer under medeltiden och tidigmodern tid hade förmodligen humoralpatologin och dess åderlåtning förkastats för länge sen då behandlingen inte fungerar för att teorin är felaktig.
Detta hade varit uppenbart om man hade gjort statistik av åderlåtning.
Karl Poppers idéer var desvärre inte uppfunna då och man forsatte att blint tro på antikens teorier som om de vore sanningar som ej var diskuterbara.
Man kan säga att genusvetenskapen agerar som läkarna gjorde under medeltiden. Nämligen i mörker p.g.a. en blind tro på fastslagna teorier.

Jag kan dock hålla med dig om att "Popperism" är stelt och begränsande, det är dock ändå inte dåligt. Tvärtom är det ett hinder för irrläror och pseudovetenskap att få fäste i akademikervärlden.


Kan du förresten inte komma med något exempel på vilka framsteg man har gjort inom genusvetenskapen som har varit så avgörande?

Ett förtydligande.

Det är inte pseudovetenskapligt att en hypotes är felaktigt. Tvärtom är detta en del av forskningsprocessen. Det är dock pseudovetenskapligt att inte vilja ifrågasätta den och det i sin tur förutsätter att teorin/hypotesen är falsifierbar.

Humoralpatologin var därför inte pseudovetenskaplig i sig, den råkade bara vara felaktig. Eftersom den var falsifierbar hade man kunnat testat dess behandlingsmetoder och förhoppningsvis kommit fram till att teorin inte stämde, vilket hade sparat många människoliv, i alla fall om man hade låtit bli åderlåtning.

Ignorera Genushäxan. Det är ju ett uppenbart troll.

Även om hon är ett troll (jag skulle nog mer gissa på autism) så tar hon (?) upp sådana allmänviktiga ämnen att de är värda att bemötas. Hon argumenterar dessutom på en så simpel nivå att det går fort att besvara henne.

När jag tänker efter så skriver jag nog mer till för folk som läser den här tråden än till henne själv faktiskt.

Annika Dahlström har skrivit en mycket intressant bok som heter "Könet sitter i hjärnan". Boken kan ni låna på biblioteken. Men ni kanske får jobba lite på att få personalen att "hitta" den

Det stora könsexperimentet av David Eberhard är också en läsvärd bok i ämnet. David beskriver varför genusvetenskap inte är en vetenskap. Viktig kunskap för den här diskussionen.

Var det något av hans argument du saknade på dessa 111 sidor?

Genusvetenskapen, och på senare tid även vithetsforskningen har ju gett äss verktyg för att förstå vår samtid, ja hela tillvaron faktiskt. Den möjliggör för reformer och politik, som inte bara är grundade på värderingar utan på vetenkapliga fakta!

Det finns inga vetenskapliga fakta i påståenden som att "mjölk är rasistiskt".
Det är ogrundade påståenden som man inte kan styrka med vetenskapliga metoder, men teorier kan du skriva om vad som helst.
Om man utesluter de viktigaste delarna av vetenskapliga metoder, dvs t.ex falsifierbarhet.

Jag viste faktiskt inte om att det fanns någonting som hette "vithetsforskning". En snabb googling på begreppet gav mig intrycket av att det är samma politiserat trams som intersektionella perspektiv, eller för all del, evolutionspsykologi. Praktfelet man gör inom dessa beteendevetenskaper är att man inte frågar sig OM fenomenet finns och i så fall, hur mäter man det på ett vettigt sätt (-->falsifierbarhet)?
Den här typen av forskning ger ingen ökad förståelse för vår samtid eller tillvaro eftersom man producerar ingen sann kunskap i och med att man inte håller sig inom vetenskapliga riktlinjer.

Genusvetarna lägger ner mycket tid på att analysera, granska och flumma om genus/rasrelaterade fenomen men skapar ingen kunskap/fakta att förhålla sig till av ovan nämnda skäl.
Det här enligt mig inte vetenskap. Det är politiskt vinklad filosofi, passar bra i program t.ex. "Filosofiska rummet" på P1 men är inget som våra beslutsfattare bör grunda sina beslut på.

Men hallå

Man får väl utgå ifrån en hypotes och leta efter något som stödjer den? Sån forskning är tillåten i psykologi i alla fall.