Tråden där vi diskuterar genusvetenskapens vetenskaplighet

(Först och främst ber jag pliktskylldigast modsen om ursäkt om denna tråd är felplacerad [även om jag anser den passar bäst in här] eller om denna tråd redan finns.)

Det ter sig för mig som om det i ett stort antal av de trådar jag läst i detta underforum att genusvetenskap som sådant ses som en pseudovetenskap. Tyvärr verkar det väldigt fattigt med konkreta slutsatser varför denna, märk väl, humanistiska/samhällsvetenskapliga skola är ovetenskaplig.
Således anser jag det behövs en givande diskussion där vi försöker vädra eventuell kritik om genusvetenskapens teoribildningar, epistemologi, metoder etc. eller avsaknaden av dylika ting.

Som det sig bör inleder jag själv. Jag har själv inte läst renodlad genusvetenskap på universitetsnivå, men har läst genusinriktade kurser inom ramen för religionshistoria och socialantropologi.
En vanlig kritik jag sett här är att genusvetenskap är i grunden ett ideologiskt projekt och att det därför utgår från en a priori antagande om hur man vill att saker ska vara, och således är fjärmat från verkligheten som sådant.
Jag kan inte helt hålla med på denna punkt (självfallet finns det som inom alla discipliner folk som enbart utgår från vad de anser är rätt), men dels så är ju alla vetenskapliga sökningar efter empiri på något sätt färgade av en teori; och i den bästa av världar ska väl teorin omvärderas om empirin inte håller.
Vad jag har förstått har det vi idag kallar genusvetenskap sina närmsta rötter i 70-talets kvinnoforskning som sökte bryta manscentreringen (androcentrismen, dvs. det enheltiga fokuset på män innom forskning; att män och deras erfarenheter var giltiga för alla, även kvinnor).

Vad gäller diskussionen om arv och miljö (eller nature och nurture som Galton sa), vilket av vad jag sett tenderar vara ett väldebatterat ämne här; är väl den genusvetenskapliga kritiken mot en enhetlig syn på biologi som helt determinerande grundad i idén om kön och genus. Där genus är socialt skapat kön (även om mer postmoderna riktningar tenderar att helt dekonstruera kön, vilket jag tycker är problematiskt).
Grunden till idén om att det finns en social konstruktion kring hur könen socialt beter sig (i.e. genus) ligger i viss del, av vad jag förstått, i antropologiska studier av andra kulturer (t.ex. Mead's Samoa-studie) om att beteenden som vi tar för givna inte nödvändigtvis måste vara det (innom vissa gränser förståss).

Så, vad anser ni andra, finns det någon vetenskaplighet inom genusvetenskapen, eller är det bara en ursäkt för att bedriva ideologisk navelskådning? Och kom nu gärna med mer substans än ja eller nej.

mvh, puss o kram osv.
/Sebaot

Min uppfattning om varför genusvetenskapen är ovetenskaplig är främst det du tar upp i inlägget. Man har på förhand dragit slutsatsen att kvinnor är underordnade män och sedan går "forskningen" ut på att hitta stöd för det. Det är ungefär som att man inom ekonomi skulle utgå från att det enda som driver lönsamhet är låga kostnader och sedan leta stöd för det. Naturligtvis skulle man hitta en massa exempel men det skulle inte säga ett enda dugg om huruvida det bara är låga kostnader som driver lönsamhet.

På samma sätt går genusvetenskapen bort sig. Hade man letat efter stöd för att korta människor diskrimineras av långa människor eller att folk i småstäder diskrimineras av folk i storstäder så hade man hittat det i stället. Att man drar slutsatsen innan man insamlar empirin är helt enkelt inte vetenskapligt.

Vidare har jag rätt stora problem med sättet man tolkar empirin och genusvetenskapens tolkning av Foucault.

Jag har fått uppfattningen att man godtyckligt placerat in alla "attribut" som inte är rent fysiska under "genuskategorin". Eller att man motiverat denna placering enbart med att "män kan anta kvinnliga attribut och kvinnor kan anta manliga attribut". En man kan ju få t. ex kvinnliga höfter. Har han könet kvinna då eller är höfterna socialt konstruerade? (retorisk fråga)

Men jag kan ha fel, motbevisa mig gärna.

Men hur mycket av Meads forskning är giltig? Hon lär ju ha blivit utsatt för en lek som fritt ur minnet heter "lura godtrogna främlingar". (Jämför gärna med de germanska åsanissetyperna som tutade i romarna massa lustigheter om älgjakt i "Tacitus".) Mead lär ju visst ha sagt att Söderhavet var ett sexuellt paradis (någonting som togs emot med öppna armar av exotisterna), när man i själva verket ytterst handgripligt och offentligt kontrollerade om unga kvinnor var oskulder innan brölloppet - dvs man gjorde inte som araberna med sina larviga lakan, utan man fingerknullade dom helt enkelt.

Sedan så är det ju ett problem när vetenskap blir lysenkoism - och vilken ideologi som helst kan pervertera. Jag skulle t.ex. inte bli speciellt glad om man på Stockholms Universitet öppnade Timbroinstitutionen där man leder i bevis varför storföretag inte kan göra fel eller att Nozick är den främste tänkaren genom tiderna, alla kategorier.

Härligt att man får så välbetänkta svar, hoppas bara det inte blir jag mot alla i den här tråden...förvisso är det inte heller min avsikt att vara en genusvetenskapens försvarare här, jag tycker själv det finns en hel del problematik, även om jag anser att genus som socialt skapat kön har sina poänger och tillämpningar.


Men i princip all vetenskap måste ju utgå ifrån en i början redan formulerad hypotes, som sen ska "testas" (i lösare benämning nu eftersom vi inte är inne i naturvetenskap) och sen omformuleras när empirin inte håller.
Jag håller helt klart med om att det kan finnas uppenbara risker att det blir ett ideologiskt projekt, men jag anser å andra sidan inte att det är givet att det måste bli dålig forskning för det.

Vad är det som felar i deras tolkning av Foucault? Nu är jag tyvärr inte alltför inläst på Foucault, men av vad jag förstått så är det dels hans sexualitetshistoria som man har som central och sen då hur diskurser och diskursiva praktiker formar oss. Har jag fel?



Hmmm, genus är ju oftast tänk som social konstruerat kön, som jag ser det de aspekter som skapas kring det biologiska. Inga män kan föda barn, bara kvinnor kan, men det kan skapas olika typer av kulturella bruk och ideologier kring hur barn uppfostras och vilken förälder som är bäst lämpad osv.

Vad gäller "kvinnligt" och "manligt" försöker man väl då ofta att "dekonstruera" (som det så fint heter) begreppen och mena på att det är problematiskt att prata om dem. Att en man t.ex. kan ha breda höfter skulle då kunna menas falsifiera att de ska ses som "kvinnliga".


Nu antar jag att du tänker på Derek Freeman's (http://en.wikipedia.org/wiki/Derek_Freeman) återstudie av Samoa? Hans böcker är förvisso underhållande, och faktiskt väldigt övertygande när man läser dem. Men om man sen läser vad som i sin tur skrivits om hans forskning kan man undra om hans är så riktig heller. Det ska tydligen vara en hel del citat ur kontext osv från de källor han använder.
Mead var ju inte alls ovetandes om att det fanns ceremonier där man införde fingrar i den blivande brudens vagina för att se om hon var oskuld. Hon menade dock att det enbart var byns ceremoniella oskuld som de facto var tvungen att vara oskult, och att de andra fejkade sina ceremonier med grisblod. Lowell Holmes har även han påstått detta.
Jag tycker en av de bästa kommentarerna kring hela kontroversen kring Mead kommer från Marvin Harris där han konstaterar att Freemans studie egentligen på inget vis återupprättar biologins roll (som han ser anser göra), utan snarare bara erbjuder en ny kulturell förklaring.
Freemans kritik av Mead används ofta som en falsifiering av all form av kulturell påverkan på genus, som om all antropologi står och faller med henne. Vi har ju t.ex. (som Harris påpekar) Malinowskis studier om sexualitet på Trobrianderna som visar att sexualitet kan vara annorlunda från vår uppfattning.
Självfallet finns det en exotism i detta, och Meads berättelser om "kärlek under palmerna" är rätt underhållande.

Vad gäller Lysenkoism är det ju klart en fara att det blir mer ideologiskt än vetenskapligt. Å andra sidan verkar genusvetare mena att all forksning inherent är politisk och att man då inte behöver hymla med det. Jag håller dock inte med där, även om vi kanske aldrig kan bli fria från eventuell bias bör man försöka sträva mot det.

Ledsen att jag inte hade full koll, på't. Min poäng var dock att Med inte hade full koll och att ljugande infödingar och önsketänkande antropologer inte gör god förskning.

Visst. Vetenskap går ut på att testa en hypotes. Men problemet är att genusvetenskapen ställer sina hypoteser ur något de anser vara en sanning: Att kvinnor är underordnade i samhället, det finns ett patriarkat och så vidare.
Detta är i själva verket en hypotes. Hade man testat den hade man funnit att det finns en massa områden där kvinnor är underordnade och en massa områden där män är underordnade. Alltså ingen generell underordning. Det innebär att de hypoteser man ställer är baserat på något man inte vet. Helt enkelt inte speciellt vetenskapligt. Det är lite som att man skulle undersöka hur månen påverkas av att solen snurrar runt jorden.

Man undersöker aldrig sin första hypotes utan tar den för given. Det är helt enkelt inte vetenskapligt.

Min kritik av Focault-traditionen handlar mer om "tolkande" forskning i allmänhet än bara genusvetenskapen.

Nja.... där vet jag inte riktigt om jag håller med dig om det är markant fler kvinnor som uppvisar ett visst beteende eller har vissa attribut är det väl rätt normalt att kalla det kvinnligt. Att en man kan ha samma beteende falsifierar inte det. Man kan till exempel säga att det är ett typiskt storstadsfenomen med skyskrapor även om mindre städer också kan ha skyskrapor.

Vidare tycker jag att genusvetenskapen tar det sociala könet lite väl långt. Normalt inom vetenskapen talar man om att arv och miljö samverkar för att skapa en persons icke-fysiska egenskaper. Genusvetenskaparna verkar anta att genus enbart är socialt konstruerat. Återigen, helt utan att testa hypotesen.

Javisst skall all vetenskap testas emot en hypotes.. Teorin som forskaren kommer fram till får inte heller innehålla motsägelser i själva teorin som forskaren kommer fram till. Teorin isig kan antingen var att den "bekräftar" hypotesen, fast teorin kan oxå "dissa" den ställda hypotesen forskaren gjorde..
Dock så innom vetenskapen så har man inga bestämda meningar om hur något är i förväg, inga färdiga förutbestämda modeller som man ställer sina hypoteser emot; vetenskapen jobbar inte med förbestämda mål och att det är på ett visst sätt innan de gör sina tester. Vilket genusvetenskapen gör.

Genusvetenskappen jobbar med b.la att det finns ett patrikat och kvinnor är underordnade männen.. Hur kan man göra ärliga bra forskningsresultat när man redan har bestämt sig i förväg på hur sammhället ser ut och sedan jobba mot dessa grundmodeller när man skall göra vetenskaplig forskning?
För mig så kommer genusvetenskapen att var en pseudovetenskap tack var detta..
Man kan ju undra varför genusvetenskapen jobbar med samma grundsyn som radikalfeministiskaidiologin..


Radikalfeminism: är en gren inom feminismen vars huvudsakliga tes är att kvinnors underordnade ställning i samhället beror på att vi lever i ett patriarkat. Patriarkatet, som också ibland omnämns "könsmaktsordningen" ses här som den mest grundläggande strukturen i samhället, något som skär över ålders- klass- och etnicitetsgränser.

Genusvetenskaplig teori är i mångt och mycket det samma som feministisk teori och inom genusvetenskapen används begreppen ofta synonymt


Eller som Snövit så elegant sammanfattade det hela: "Genusvetensap är knappast vetenskap och bygger mest på att försöka påvisa saker någon redan anser vara en sanning." (<Så sant som det är skrivet)


Så hur skall det kunna bli bra objektiv forskning av genusvetenskapen när det redan bestämt sig för att patrikatet existera och kvinnor är underordnade män och använder denna förutbestämda modell när de skall göra sina forskningar och lägga sina hypoteser?

...just detta är problemet. Ibland kallas detta för facitvetenskap, eftersom man har facit på förhand, och inga teser eller utsagor som "vetenskapen" bygger på är teoretiskt falsifierbara.

I ett historiskt perspektiv är detta samma frågeställning som de flesta "vetenskaper" fått handskas med, och försvara sen astronomin som vetenskap gjorde sitt intåg, och bekämpades t.o.m av makteliten som var övertygade om att jorden var platt, och i centrum i vårt solsystem. I dag har de flesta flera hundra år gamla vetenskaper blivit accepterade. Genusvetenskapen är nätt och jämt född jämfört med de traditionella och accepterade vetenskapsinriktningarna, så din fråga är intelligent och insiktsfullt ställd. Och svaret är att alla "nya" vetenskaper skrämmer människor när de förr eller senare bevisar att testade hypoteser stämmer/stämmer icke.

De seriösa genusforskarna som idag inte bara måste dela sin tid mellan forskning, resultat, skrivande och försvar för sin veteskapsinriktning känner säkert igen sig historiskt ang. människors rädsla för det nya.

Ett namn säger allt om kvaliteten: Eva Lundgren

Ja med en skillnad.. Den vetenskap vi har i dag jobbar inte med förbestämda facit som grund vilket genusvetenskapen gör..

Så din jämförelse med vetenskapen och genusvetenskap faller sig platt på marken då genuvetenskap jobbar med samma modeller som den radikalfeministiska idiologin..

Vetenskapen i övrigt jobbar inte emot bestämda fastlagna förbestämda modeller om hur sker ser ut, och gjorde det inte heller i sin "barndom".

Solen i centrum: (teraditionell vetenskap)
Man kan ta dit exempel då solen blev ställd i centrum i stället för jorden var Man visste inte att solen var i centrum.. När solen kom i centrum var för att en astronom på den tiden tyckte något inte stämde och bedrev forskning helt utanmn hypoteser och annat utan bara observationer. Han gjorde ingen vurpa på att "jag vet att solen är centrum i universm". Utan den uptäckten komm av en slump och att han tyckte att det inte riktigt stämde med hur dygnet var och hur årstiderna kom och gick.

Genusforsknin:
Genusforskarna "vet"(enligt dem själva) att samhället är patrikat det ställer således hypotesr byggd på att sammhället ÄR patrikatisk och sedan gör forskning. Genusforskning bygger inte sin forskning på objektivitet. Det kan inte bli objektivt när man beslutar sig för att något är på ett visst sätt i förväg. Genusvetenskapen blir subjektiv redan från start oavsett vilka hypoteser de ställer och forskar i..

Ser du skillnaden?


Att vetenskapesmännen stötte på hinder var för att de INTE ville idka vetenskap med förbestämd sammehällsyn och förbestämd världsordning (det som stod i biblen b.la) som kyrkan ansåg vara det rätta, för dåtidensa vetenskaps män ansåg att det skulle begränsa dem och göra vetenskap subjektiv.

Vad finns oberoende objektiv forskning om att samhället verkligen är patrikatiskt? Konstigt att ingen av de (feminister) som hävdar att har kunnat prestera konkreta objektiva vetenskapliga studier på det utan hänvisar till subtilt "men kolla strukturerna i sammhället, det finns överallt".