Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Läser man förhören kan det, utifrån det jag läst te sig så ja.

Men alla tre retirerade och alla tre befann sig redan från början i en taktiskt olämplig position.

Hade dom tagit sig ut ifrån innergården hade dom kunnat ha andra möjligheter att backa.

Jag misstänkte att du inte upplevde en sådan skillnad.
Och jag klassar deras position som god före reträtt.

Vi har olika psyken, olika erfarenheter och olika träning. Vi kommer aldrig att nå samsyn.

Man kan utläsa att dom alla är ense att innergården inte är bra ställe att stå på när man hör att det är en person med vapen ute på gatan.

Nu med facit vet vi ju att om dom stannat på innergården så hade detta nog inte hänt, för som jag uppfattar det är det ju då dom skall ut(för att hitta bättre position) som killen börjar följa efter dom.Den där" kiken"som polisman c gör är något som lärs ut på PHS också.

Hade detta kunnat undvikas med radiokommunikation kan jag inte avgöra utifrån det jag läst i FUP.

Jag kan definitivt hålla med om att dom kanske inte agerat optimalt, men att dom totalt fått hjärnsläpp tycker jag inte, verkar snarare som dom in i det sista försökt undvika skjutning och med det valt att tumma på säkerheten, det är något som i sig inte är fel, men jag skulle inte(och har inte) gjort så i liknande situationer jag varit med om. Dock har det hänt att en gm vid ett sådant tillfälle dök upp på oväntad plats, vilket ledde till ingripande med vapen (ej skottlossning) samt gripande.

Jag tycker att vi bara respektfullt konstaterar att vi ser olika på det här. Om vi letar enigheter i stället pekar jag på att väst och hjälm hade varit utmärkt, att de flesta beslut de fattade var i olika grad diskutabla snarare än katastrofala och att det krävdes många samverkande tillfälligheter för att det skulle sluta så här. Vidare att det är rimligt att anta att Eric såg ut som ett verkligt hot och att han verkligen siktade med något som absolut såg ut som ett vapen.

https://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/foreskrifteromtvangs-ochskydds#anchor_4

5. FÅR MAN LÅSA IN EN PERSON I HANS ELLER HENNES BOSTAD?
Den enskilde är enligt 2 kap. 8 § regeringsformen, RF, skyddad mot frihetsberövande om det inte finns lagstöd. Med frihetsberövande avses enligt förarbeten till regeringsformen bland annat fall då någon faktiskt är förhindrad att förflytta sig utanför ett rum eller annat relativt starkt begränsat område (prop. 1975/76:209 s. 52). Personen kan till exempel vara förhindrad att lämna vissa lokaler, genom att han eller hon saknar nyckel till dörrarnas låsanordningar eller inte behärskar den – kanske i och för sig okomplicerade – teknik som krävs för att öppna dörren. Detsamma torde gälla det fall där nyckeln förvaras på en plats som är åtkomlig, men som den enskilde inte informeras om eller förväntas glömma bort. Avgörande är alltså om den enskilde faktiskt är förhindrad att avlägsna sig från området i fråga (E. Rynning, Samtycke till medicinsk vård och behandling, 1994, s. 111).
Enligt JO ”måste med inlåsning förstås vidtagande av sådan särskild åtgärd som syftar till att den äldre på grund av sitt handikapp inte själv ska kunna öppna dörren. Det kan således enligt min mening inte anses tillåtet att använda skyddskåpan på ett sådant sätt att den äldre därigenom fråntas varje möjlighet att öppna dörren och lämna sin bostad.” (JO 1989/90 s. 212).
Skyddet mot frihetsberövande gäller i både ordinärt boende och sådana boenden som avses i 5 kap. 5 och 7 §§ SoL samt 9 § 9 LSS.


6. FÅR MAN ALDRIG LÅSA DÖRREN TILL PERSONENS BOSTAD?
Det kan vara möjligt att låsa dörren till den enskildes bostad om den enskilde samtycker till åtgärden. Åtgärden ska alltså vara frivillig, vilket innebär att den enskilde inte ska känna sig tvingad att acceptera att dörren låses.
Innan en sådan åtgärd används behöver man inom ramen för en individuell bedömning klarlägga åtgärdens syfte och om den tillgodoser den enskildes behov. Om åtgärden enbart syftar till att frihetsberöva eller begränsa den enskildes rörelsefrihet är åtgärden inte tillåten även om den enskilde samtycker till densamma. Detsamma gäller om åtgärden används för att kompensera för till exempel bristande bemanning, brister i kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Man behöver också beakta de generella principer som gäller för vården och omsorgen, som till exempel rätten till självbestämmande, integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet.
Om den enskilde av något skäl inte kan öppna dörren själv måste han eller hon utan dröjsmål kunna få hjälp av personalen att öppna den. Därför är det viktigt att det finns en planering för hur den enskilde ska kunna få hjälp med att ta sig ut dels i normala situationer, dels i en situation som kräver utrymning vid till exempel brand. Vidare behöver det finnas en planering för hur personal som ska utföra hälso- och sjukvård eller insatser enligt socialtjänstlagen eller LSS ska kunna komma in.

Precis, man får se till vara kreativ(se det fetmarkerade).

Fö anser jag att dom gamla dårhusen borde öppnas igen. Är man psykiskt otillräcklig för att sig själv taga om hand på allmän plats ska man inte ha möjlighet att kunna spatsera ut själv.

Visst, bra ide.

Jo det är mycket olyckliga tillfälligheter som spelat in på samma gång, och jag är helt säker på att anledningen varför dom sköt var för att killen verkligen upplevdes som ett hot. Med tanke på hur vapnet såg ut är det inte oförståeligt.

ExtraVäst säger dom väl att dom inte tog på sig för att det bara var tänkt att dom bara skulle prata med inringare, den offensiva biten av insatsen skulle ju insatsstyrkan sköta. Vet inte vad jag ska säga om det beslutet, ibland kan det ju vara bra att kunna röra sig snabbare( förstärkningsvästen är som ett mindre tält), och den väst alla poliser bär normalt ger ett rätt gott skydd. Iofs bra med extraskydd, fördelar får vägas mot nackdelar i sådana lägen.

Däremot bör man inte lämna MP5 om man nu har utbildning/tillgång till sådan, vid sådana här lägen. Men det tror jag inte dom här tre hade.

1. Ja, men du fetmarkerade ju själv svaret: "...vilken innebär att den enskilde inte skall känna sig tvingad att acceptera att dörren låses". Det håller alltså inte att påverka eller lura personen ifråga, vilket du snubblar vid.

2. När det handlar om frivillighet eller samtycke är det ju så att om personen stretar emot, inte lyssnar när förälder/personal säger till honom att stanna, ber föräldrar/personal att öppna mm. Ja, då är det ju inte frivilligt eller något samtycke längre. Då vill ju personen ut/inte vara inlåst och då är det bara att kapitulera.

3. Missade du stycket: "Om åtgärden enbart syftar till att frihetsberöva eller begränsa den enskildes rörelsefrihet är åtgärden inte tillåten även om den enskilde samtycker till densamma."?

1) Återigen, vara lite kreativ.

2) Bedömningsfråga, och en fråga om hur man lägger fram saker och ting.

3) Men nu är inte det syftet utan att killen inte skall spatsera ut och pga bristande förstånd råka ut för olyckor. Förresten så räcker det med en anordning så man direkt blir varse om han rymmer. Larm kan man idag få för en inte allt för stor peng.

1. Jag skall berätta för dig EXAKT vad som är kreativitet i denna frågan. Det är att jobba enligt LAB, och då tänker jag främst på att använda sig av avledning när personen ifråga funderar på att dra iväg. Eller att man arbetar med personen och skapar rutinen: "Det är helt OK att jag får gå iväg. Men då skall jag gå till spelhallen så att mamma och pappa/personalen alltid vet vart jag är". Tyvärr har du diskvalificerat denna metoden i en annan tråd. Så frågan är: Hur skall du ha det?

2. Exakt och det vet du väl att "bedömningsfrågor" är någonting man skall vara väldigt försiktig kring? Det jag egentligen menade var att väldigt många personer med sådana särskilda behov som t ex Eric är väldigt lätta att påverka och många av dom kan man i princip få att svara "Ja" på vad fan som helst. Och sysslar man med sådant är man varken etisk, moralisk eller pedagogisk.

3. Syftet är att personen inte skall traska ut. Men syftet är INTE att frihetsberöva eller begränsa personens rörelsefrihet. Hur får du ihop detta?

Samma visa igen...
https://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/foreskrifteromtvangs-ochskydds#anchor_18

19.Får man använda så kallade larmmattor, rörelse- eller fallsensorer med den enskildes samtycke?

Man kan använda välfärdsteknik som till exempel larmmattor och rörelser- eller fallsensorer om den enskilde samtycker till detta. Den tilltänkta lösningen ska alltså vara frivillig, vilket innebär att den enskilde inte ska känna sig tvingad att använda den tekniska lösningen.
Innan en sådan åtgärd används behöver man inom ramen för en individuell bedömning klarlägga lösningens syfte och om den tillgodoser den enskildes behov. Man behöver också beakta de generella principer som gäller för vården och omsorgen, som till exempel rätten till självbestämmande, integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet. Den aktuella tekniska lösningen får inte användas för att kompensera för till exempel bristande bemanning, brister i kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Lösningen ska istället syfta till att stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde i sin vardag. Om den valda välfärdstekniken aktualiserar en tillämpning av bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket RF (se fråga 3) behöver även samtyckeskravet där beaktas.

Alltså...
1. Något samtycke/frivillighet är det inte tal om, då Eric tidigare gått iväg och så även denna gången gick. Att han dessutom gick mitt i natten/tidig morgon tyder på att han inte ville att någon (pappan) skulle märka honom.

2. "Innan en sådan åtgärd används behöver man inom ramen för en individuell bedömning klarlägga lösningens syfte och om den tillgodoser den enskildes behov." Hade man utifrån detta lagt fram faktan...
A - Vi behöver ett larm till Eric.
B - Varför då?
A - För han går iväg ibland.
B - Hur ofta händer detta?
A - Några få gånger på några år
B - Har någonting inträffat när han varit ute?
A - Nej, aldrig
...så hade man ALDRIG haft rätt till ett larm!

1)Nädå, att lära ungen att han inte får gå ut är en bra idé, i den mån det öht går.

2) Återigen, om ett ja är ett "ja", eller om ett nej är ett "nej". Handlar om hur man lägger fram det. Etik, moral, pedagogik får man väga emot risken att han förolyckas.

3)Det är för personen inte skall förolyckas då han spatserar ute själv.