Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Var har jag skrivit det Einstein?

Har också tänkt på ditt OT-inlägg.

Flickorna i Bjärred började må dåligt vid samma ålder. Vi har inte den blekaste aning om hur de mådde innan diagnosen. Vad vet vi om de utsattes för en allvarligare trauma? Pressades dem? För även om de hade sina aktiviteter kan föräldrarna satt hårt press på dem. Vissa barn under press och stress hemma blir trötta, andra börjar skära sig, andra börjar med droger. Jag ifrågasätter inte att de mördade flickor mådde dåligt för visst gjorde de det!

Norsk leseövning:
Vad betreffer postares henvising til norsk praksis:
Det er ikke så att norskt helsevesen har en ensartat syn på diagnosen ME.
I principp finnes det to falanger - de som går all in for diagnosen kjennetegnes av mye tiltak og oppstyr, en del vil sige ’heseblesende’, runt denne. Det er medikamenter, sosiale insatser og terapi, til stor del grunnet på Norges ekonomiske muskler. U.t har ikke truffet barn, men unge personer, som er tydeligt preget av diagnose og behandling.
Den andra falangen vil helst ikke ha noe som helst samröre med den förriga. Där dens syn er forherskende, er frekvensen av ME lav.

Ja, det var läsövning. Rena röran blandad svenska och norska.

Tråden handlar knappast om Norge och falanger.

Vad jag hänvisat till är bland annat en norsk barnneurolog som är väl värd att lyssna på.
Relaterat till vad Agnes fick ge avkall på pga kardinalsymtom ansträngningsutlöst utmattning.

Om tröttheten berodde på hormonellt kaos eller om båda utsattes för allt från överdriven kritik till pedofili vet vi inte. Pedofiler kan till exempel söka upp barnen en och en på natten, sen håller sig barnen gärna vakna om natten. I Bjärred kunde de då sova på dagen i stället, kanske utmattade.

Om O då börjar söka upp dem på dagen också... när han jobbade hemifrån, så borde de ha blivit mycket, mycket sämre... med inställda lektioner som följd. Vi fick ju inte veta hur ofta de två dagarna i veckan med hemundervisning ställdes in, men det förekom att flickorna var för "sjuka"...

Om mamman då började vara hemma dagtid, hon med, för att flickorna var väldigt svaga, så kanske de gradvis blev bättre och så pass bra att mamman började fundera. Denna fundering kan ha eskalerat till en konflikt under julen, där mamman kanske ville dö för att hon inte förstått hur vidrig maken var. Eller så blev barnen så pigga att man talade om gradvis återgång till skolan. Där skulle de till slut kunna berätta vad som skett i hemmet. En garanterad sänkning av livskvaliteten stod för dörren för alla, om O inte kunde arbeta från finkan. Så kan tankarna ha gått. "Sanningen" i brevet kanske stämde, men inte orsaken...

Allt är möjligt tyvärr.

Absolut är det så. Många uttrycker livsleda och självmordstankar. Både helt öppet och mellan raderna. Ibland som rena tankar och ibland som planer. När det uttrycks med ord så får patienten xvak med dygnet runt övervakning. Men tids nog måste patienten skrivas ut och ibland går det bra. Ibland inte utan patienten suiciderar i hemmet.

Man kan aldrig veta. Vid ett tillfälle hade vi xvak på tre patienter. En ung kvinna utan vak gick och hängde sig i duschen. Hon hade inte uttryckt några stankar...

Barn kan dö inombords också. Jag tror faktiskt att många barn behöver hjälp utifrån, de får inte låsas in med föräldrar som kommit på att ME är en lämplig diagnos att ställa om barnen är trötta.

Intressant, glöm inte kolla min norska neurolog. Mycket visdom där i resonemanget. Han säger bl.a på slutet att han förvånas att de svårast sjuka lyckas upprätthålla sin personlighet och det kognitiva och att det beror på deras anhöriga - och att det då är viktigt att ta vara på familjerna.

Han diskuterar vikten av en stödkontakt/person, att man prövar att det kan vara andra än föräldrarna; så att de ges möjlighet att få fortsätta sina liv - att det är viktigt.
Detta föreslås oftast inte av föräldrarna för att de känner att det är deras plikt.
Varav det (med den vetskapen) är viktigt att detta då föreslås --> från hjälpapparaten.

Med Bjärred i åtanke så var det högst troligt en plikt att vara duktig overload; inte be om hjälp; nån skev syn på familj/föräldrarollen. Överkrav. Inbillade förväntningar. Farligt rollspel.
Det kanske vore ett sätt att få in en fot.

Det är ju helt absurt att de som väl ber om hjälp inte får assistans.

Inte med dom orden kanske. Men han hade sagt, jag orkar inte längre. Hjälp mig.

Jag tror att förtroligheten saknades i deras liv. Riktig nära varm vänskap där man kan vara förtrolig, det tror jag inte fanns i Oskars och Hannas liv. Ytliga bekanta och bristfällig kontakt med släkten. Så tror jag det var.

Nej, man kan aldrig veta. Jag kan inte förstå att skolan nöjde sig med att barnen var hemma från skolan i en familj som man försökt hjälpa i flera år utan att gå vidare till socialen. Hur kunde rektorn säga att hon i sitt hjärta kände att de gjort allt som gick att göra, när de inte kontaktat socialen?

Är det nån som tillhör en lobby så är det du. Ger dig på sjuka barn och kränker dem. Klappjakt på barnfamiljer.

Barnen är inte trötta. De är sjuka och ME är en diagnos.

Vad är det för fördel att ha ett barn hemma? Eller låsa in som du din skevskalle använder som ordval.

Vilken relation tror du Hanna och Oskar hade med varandra?