Citat:
Ursprungligen postat av
Kryptogam
Varifrån kommer detta om att "de gjorde allt för sina barn." Jag vet att det har upprepats massor av gånger i tråden. Men är det inte en trådsanning?
Det är väl egentligen ingen här som vet vad föräldrarna gjorde för sina barn och vad de inte gjorde?
Och eftersom ingen vet så kan man ju inte påstå att "allt" gjordes.
Är det "undervisning i hemmet" som är "allt?" Det är väl i så fall skolans ledning som gjorde detta "allt" när de ställde upp med privatlärare till båda barnen, som regelbundet gick hem till villan?
Vet inte om jag har rätt, men tror att någon av O’s kollegor uttryckte något som ’all fokus var på de sjuka barnen’.
Samtidigt som O satsade på en professorsutnämning drev han ett eget företag tillsammans med sin syster. Ett företag som gick bra. Om jag inte minns fel tjänade han t.o.m mer där än på sitt högavlönade arbete på Lunds universitet. Teoretiskt sätt kunde det vara ett ”självspelande piano” i form av intäkter i form av royalties, bokförsäljning, eller att hans syster stod för grovjobbet.
Eller också lade han själv ner mycket tid, kraft och energi för att sköta det?
Han skulle i så fall inte ha riskerat att bli den första som drev sig själv till utmattningsdepression och psykisk ohälsa - med friska eller sjuka barn.
Han kanske tog på sig en orimlig arbetsbörda som påskyndade färden mot stupet?
Som någon skrev - visste hans chefer om den ev. omfattningen av hans sidoverksamhet? Kanske det provocerade att han ville gå ner i arbetstid och ställde in vissa saker med hänvisning till döttrarnas sjukdom men inte lade ner företaget i första hand.
Och sökte de hjälp på någon specialistmottagning åt barnen?
*
Liksom så många andra vill jag bara försöka förstå. Tyvärr har jag inget att komma med själv i faktaväg.
Dock träffade jag i höstas en person som bor i Bjärred och frågade lite försiktigt om det inträffade. ”Hen” berättade då att det hade talats väldigt mycket om det i början, men inte längre.
”Hen” förklarade också för mig att flickorna haft någon mycket allvarlig och obotlig sjukdom som förklaring till tragedin. Det tycktes vara ’sanningen’ bland de i hans grannskap.
För mig som läst här i tråden om deras ME-diagnos, att de därmed hade goda chanser att bli bättre eller helt friska, att de kunde sköta sina studier och att det t.o.m diskuterades om gymnasiet för Agnes (om jag minns rätt) kändes det lite märkligt.