Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Helt klart. Allt ansvar på föräldrarna.

När jag och min bror växte upp på 80 talet hade vi bla. Två leksakspistoler av modellen Colt m11. Som var riktig verklighetstrogna, och även en replika av en AK47, dessa sprang vi omkring med i grannskapet. Eller höjdpunkten var på somrarna när vi åkte hem till morfar och fick leka krig med hans tjänstepistol, och i bästa fall med hans k-pist han tagit med hem.

Men, detta var för nästan 40 år sedan, i vad som känns som ett annat land. Det var innan alla pensionsräddare dykt upp, och innan Malexander.

Det finns inte en chans i helvet att jag släppt ut mina ungar med något som ens har en liknelse med ett riktigt vapen, utan allt skall vara knallgult eller orange just eftersom jag vet att hederliga poliser möts av småskitar med riktiga vapen och måste agera efter det.

Att sedan komma och skylla på polisen är bra magstarkt. Hade jag varit lite mer konspiratoriskt lagd så skulle man kunna tro att kärringen önskade livet ur Erik. Om han nu bar på en treårings nivå skall han i nte ha leksakspistoler, då skall han sitta med duplo och kritor

Väl skrivet.

Det mest sjuka är, förutom att föräldrarna utrustade honom med leksaksvapen, är att rymningen hade kunnat förhindras hur enkelt som helst. Ett sjutillhållarlås hade gjort att han aldrig skulle komma utanför dörren! Kostar max 2000kr med installation, småpengar om man bryr sig om sitt barn, som bevisligen rymt flera gånger förut.

Att sedan Erics alkoholist-morsa sitter och gråter ut i Aftonbladet gör mig förbannad rent ut sagt. Tål inte att se kärringen!
Hon är urtypen av en person som skyller allt på alla andra utan att ta något som helst ansvar själv, jag vill kräkas.
Hon ska skämmas.

Betänkas är att lekande barn hörs väl, normalt svarar på tilltal, samt INTE spatserar runt själv fyra på morgonen.

Men självklart har du ju rätt, dom foliehattar som skrikit sig hesa om att han var ett baaaarn kan ju fråga sig hur soldater i konfliktområden där man håller sig med barnsoldater öht kan överleva

Sen skall en treåring, eller vuxen utvecklingsstörd på motsvarande nivå, inte spatsera ute själv. Detta som hänt visar det ganska tydligt.

Har man problem med att ens vuxna, utvecklingsstörda som rymmer, då löser man problemet

Du får utbilda dina barn att det finns konfliktområden där 3åringar beväpnade till tänder och soldater dagligen utkämpar eldstrider med varandra och att Sverige är ett sådant.

Med hänvisning till vilda västern (vilda sverige) argumenten här.

Det blir litet torftigt att avsluta alla inlägg med att "det är föräldrarnas fel, därför att...". Det handlar egentligen inte om det, utan om ifall det allra sista steget i denna tragedi (dvs, polisingripandet) gått att göra bättre.

Men om man vill kan man göra en haveriutredning av saken, och det är ganska enkelt:

1. Varför gjorde (och agerade) inte mamman på ett fostervattenprov ? (Radikalast, och elakast av alla de här stegen)
2. Varför gav man sitt barn ett leksaksvapen ? Varför lät man Erik ha kvar det, när han blivit "stor".
3. Varför har man inte ordnat särskilt boende ? Det var dags för det, såvitt jag kan bedöma.
4. Varför har man inte lås på dörren, ett lås som inte barn kan öppna enkelt - att låsa om sig är ingalunda förbjudet, trots de som påstår att "man får inte låsa in myndiga personer".

Listan kan göras längre, det är dock inte huvudsaken, även om varje enskild punkt på listan troligen hade förhindrat att situationen uppstått. Poängen är att vi misslyckade föräldrar, (ouppmärksamma, glömska eller bara har "otur") och alla andra skall kunna räkna med att när polisen kommer så löser de problemet så säkert och med så liten risk för alla som bara är möjligt. Det kan vara så i detta fall, trots utgången.

Snarare handlar det om ifall polisen agerat på ett rimligt sätt, informationsmässigt, ledningsmässigt och taktiskt, på grupp- och enskild nivå. Givetvis måste detta prövas, om så bara för att göra mer rätt/mindre fel nästa gång. Dessutom KAN det vara så (efter att ha läst (delvis mellan raderna) att ledningsinformation och ledning inte har fungerat riktigt så bra som skulle vara möjligt.

Fantastiskt bra sammanfattning. Du får fram kärnfrågorna i denna tråkiga sak.

Förändringen till den nya verkligheten i det nya Sverige, Erics utvecklingsstadium och föräldrarnas ansvar.

Man kan ju förstå att åklagaren var kluven i åtalsfrågan, ja. Jag har också svårt att se strukturen eftersom det hela går som ett cirkelargumentation.
Larmets dignitet, objektmarkören med bakgrundsinfon om de tidigare händelserna på adressen. Här finns ett inre befäl som också bär ett ansvar gentemot yttre befäl, men inringarens uppgifter är vad dom är. Knappa.
Att piketstyrkan sadlat upp innan dom officiellt får sitt anrop, visar det uppenbara att det blivit felbehandlat från början.
Normalt är att IGV skickas alltid även på högrisk då piketen har lång responstid, men IGV tilldelas alltid uppgifter i den hetluften. Se Drottninggatan tex.

Men nu blev det så, och då är tjänstefelet igång som en kedjereaktion.
Den utsedde polisinsatschefen (PIC), eller yttre befälet då, vill att patrull i första hand ska söka inringaren på dom här knappa ingångsvärdena, och det är rätt tänk i min mening - man måste ju få en mer klar bild - Men det verkar gett aktuell patrull en litet mer avspänd hållning till ärendet, vilket är konstigt med tanke på objektmarkörshistoriken.
Patrullen skall (förväntat) inte överraskas såhär, i taktisk mening. Särskilt inte eftersom dom beredde sig lite tid genom att backa undan.
Å andra sidan har dom tassat på tå, fått dom där förväntade felkänslorna av tex innergården osv. Jag upplever att dom övervägt sina ageranden ganska bra (iaf fram till själva konfrontationen), varit relativt försiktiga i sin approach. Dom verkar arbetat med den här beväpnade personen i huvudet, men ändå siktat på sin uppgift att hitta inringaren, precis som deras orderuppgift löd.

Den andra patrullen från Söder fick samma ingång av PIC, men dom svarade upp på ett tyngre vis och kritiseras inte på en enda punkt, även om man i deras förhör inte riktigt kan få känslan för hur dom upplevde anropet. Det enda man ser, är att Söder-patrullen inte vek en tum då deras ingripande väl startar.
Söder-patrullens del i detta ärende går dock inte att jämföra med Norrmalm-patrullens fullt ut. Det finns väsentliga skillnader i resp göranden på plats, vilket därigenom naturligt formar approachen.

Jag upplever att åtalet gäller vad som skett innan skotten snarare än skotten i sig, även om åtalet nu gäller även dom två sista skotten.
Att få en enstaka polis för vållande i detta fall, känns omöjligt eftersom alla tre agerat i rättslig princip och med stöd av nödvärnsrätten, tämligen likvärdigt. Man ska därigenom inte dömas för slump, och jag tror absolut inte någon döms för vållande här.
Däremot en del tjänstefel, det kan tänkas. Rubriceringarnas underpunkter genom GTFens punktform är tydlig i vissa delar, men kan även betraktas som ursäktande mot bakgrund av vad patrullen faktiskt fick, samt även vad PIC fick.
Man kan liksom inte förväntas måla en tavla med en pensel utan borst, eller med bara ett par strån av borst. Mkt svårt att säga, eftersom det beror på konstnären.
Jag skulle inte bli förvånad om detta klättrar iväg i domstolarna.
Detta är verkligen inget ärende för enkom Tingsrätt iaf.

,

Det kommer nog ungen att lära sig tid nog. Annars är det ju bara så enkelt som att man lär dom att det är dumt att gå omkring på stan med saker som liknar vapen, just för att ANDRA kanske inte vet att det är en leksak.

Då överlåter man den saken till dom som har insyn i verksamheten, och kan jobbet,Dvs polisen själva,

HR -sprättar, tyckomaner, politiker och foliehattar göre sig icke besvär.

Polisen utvärderar alltid sådana här saker, och försöker alltid att få till förbättring på det som funkat mindre bra, det pratas och diskuteras om det ständigt. Att saker sedan inte kommer till skott är för att det inte är poliser utan ovan nämnda politiker, HR sprättar och i vissa fall tyvärr även tyckomaner , rättshaverister och foliehattar som har bestämmanderätten

Men det är EN sida av saken. Andra sidan av saken är ju att allmänheten lär sig att ge fan i att knalla runt med vapen på stan, och att föräldrar till utvecklingsstörda håller rätt på sina ungar så dom INTE knallar ut själva och ställer till oreda.

Man kan också backa från det enskilda fallet och ställa sig följande två frågor:

Har vi de senaste åren sett en markant ökning av utvecklingsstörda som börjat kola vippen till höger och vänster av olika orsaker?

Har vi de senaste åren sett en markant ökning av människor som dödats av poliser?

Att börja lattja med nya riktlinjer för föräldrar eller polisväsende baserat på ett enskilt fall är att överreagera. Leta systematiska fel i stället. De är värda att åtgärda.

Väldigt mycket handlar om otur. Otur att ett flertal omständigheter inföll samtidigt.
Sedan kunde både föräldrar och polis agerat bättre på olika sätt.
Men det som prövas är naturligtvis om det kan förväntas att det kunde agerats så mycket bättre att det kan utkrävas ett juridisk ansvar.
Jag vidhåller, det finns bara förlorare i denna soppan.
Men jag tycker själv inte att det rör sig om tjänstefel eller vållande till annans död.

Det finns ett flertal parametrar om man tyvärr inte vet på förhand, bara i efterhand. T.ex. att detta ärendet egentligen inte var särskilt skyndsamt, men det var omöjligt att veta.
Hade man haft mer tid och kyla, hade man naturligtvis kunnat utföra insatsen taktiskt bättre och med mer personal på plats och mer koordinerat.
Men återigen, man kunde inte veta...

En del skriver att hade det varit en rambo-kopia beväpnad till tänderna hade vi haft tre döda poliser.
Det må så vara.
Hade man avvaktat i det läget hade vi kanske haft 3 döda civila.
Och måste jag välja så anser jag att det är polisens uppgift att gå in och "ta smällen". Inte min eller någon annan civilists roll. Vi betalar massvis i skatt för att få ett tryggt samhälle, då får de som är anställda att upprätthålla den tryggheten gå in och göra sitt jobb.
Det ska inte vi behöva göra och vi ska inte behöva sätta livet till heller.
Av den anledningen tycker jag att med rådande samhällsklimat så är det mer fördelaktigt om polisen agerar skyndsamt än avvaktande.

Jag är enig. Detta är ett enskilt fall ur mänga aspekter. Att en stor liten kille i Erics utvecklingsstadium, med Downs Syndrom, är ute själv i Stockholm med en attrapp ska bara inte hända, trots att det har skett. Ute själv med en icke politiskt korrekt leksak som uppfattas som ett riktigt vapen, är högst ovanligt. Att det samtidigt är andra brottslingar som jagas gör saken ännu mer osannolik.

Det jag ser i detta fall, är att det är ett skolexempel ur en lärobok i straffrätt, om när man kan känna hot trots att det inte är ett riktigt vapen. Det handlar om hur polisen upplevde hotet, och inget annat.

Det märkliga är att just detta fall går till åtal, när det inte finns något att åtala för. Just med tanke på andra fall där jag tycker polisen agerat fel, men sluppit undan åtal, och då har saken skötts internt. Är det en tanke bakom att tala för för folket, att minsann också polisen kan åtalas i rättsstaten? Just med tanke på att de inblandade poliserna kommer att frias av en domstol, när man medvetet går till domstol i en sak som saknar legalitet?

Det kryllar av dunkla moderskänslor, hos både män och kvinnor i Sverige, där det finns ett kollektivt behov att att ge Erics död en större betydelse än det människovärde unga brottslingar har. Alla brottslingar riskerar samma öde, när de härjar och gör motstånd när polisen ingriper. Eric var ingen brottsling, men han uppfattades som det. Jag skulle bli genuint rädd om polisen fegade och inte sköt, i skarpt läge. Det är ett konstigt land vi lever i.