Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Du verkar inte vilja se skillnaden mellan personlig uppfattning på kammaren och att känna ett behov av att uttrycka sin uppfattning offentligt.
Man skriver inte att en mördare var en god person, den bäste eller en ängel när man vet vad han gjort.
Ted Bundy var en av de allra trevligaste, hjälpte till och med folk med suicidtankar på en hjälplinje - men man hyllar helt enkelt inte honom heller med liknknade epitet.
Att begå mord, som här planerade utan att vederbörande på något sätt var döende, är det allra värsta brott man kan begå - man tar någons liv. Det överskuggar allt annat.
Även mördarna Eklund, Schurrer, Madsen m fl har varit någons barn, kanske kärlek eller bästa stöd.
Men när de avslöjas som mördare hör det helt enkelt till god ton att man inte publicerar sådana texter eller hyllningar till dem, inte dedikerat ett momsseminarium till vederbörande heller.
Men vi har fattat att du i ditt korståg har nån skev pseudomoral att de borde lyda dina åsikter som nån prussiluska.
Och det här är inte nytt - för du gapar exakt likadant mot offer i andra trådar och fullkomligt spyr galla som om du själv vore nåt fantastiskt empatiskt och en moralens riddare.
Du är med andra ord dubbelbottnat falsk på den fronten.
Du drar in en av USAs värre seriemördare och sexualsadist, pedofiläcklet Eklund, psykopaten och sexualsadisten Madsen och den lika störda tyskan som av nån kränkning/hämnd mördar barnen.
Ingen av de jävlarna brydde sig ett skvatt om offren innan - det är ett fett ego som endast personlighetsstörda besitter. Det är hämnd och det är sexuella perversiteter.
Ingen av den känner offren.
De här föräldrarna brydde sig om barnen. Den förhistorien och kopplingen till offren lär du aldrig få via de mördare som du jämför med. Det är tragiskt det som leder fram till morden - för om de bett om hjälpt så hade de levt.
Sadisterna driver iväg efter nya offer.
Det är därmed lättare att känna aversion mot en fullblodsegoist.
Det är väl självklart att det blir en ambivalens i det här fallen för anhöriga, vänner och kollegor.
Omtyckta, normala personer som dödar sina barn.
Och JA - det är givetvis fruktansvärt men vägen fram är inte den samma som i din jävligt nyansfria värld när det kommer till att begripa vad som betecknar inlevelseförmåga.
NEJ - absolut ingen stöder att de mördade barnen och anser inget annat än att det är helt vidrigt.
Däremot blir det lika ambivalent och chockartat som då en seriemördande psykopat bedragit hela omgivningen inklusive barn och fru.
Det är således en mycket svår ambivalens i den här sorgen mot förövaren.
Så låt dem du vara så reder det sig nog med sorgen över tid. Du tillför iaf inte ett förbannade dugg med dina skeva moralkakor och snedvridna jämförelser.