__________________
Senast redigerad av Flashig78 2019-04-13 kl. 15:44.
Senast redigerad av Flashig78 2019-04-13 kl. 15:44.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Du har rätt. Det var sedan hösten föräldrarna, utifrån utanför tråden bekräftade källor (håll tungan rätt i mun nu Adjin) beslutat sig för att döda sina barn. Således snarare några månader och inte sex. Andra bekräftade fakta är att båda flickorna hade ME, att det bedömdes som ofattbart, att båda föräldrarna inte såg ett liv i egentlig mening för någon i familjen och att de verkställde sitt beslut gemensamt och i samförstånd.
Det mesta som ligger (kom igen nu Adjin, du kan!!) utanför dessa utanför tråden verifierade sanningar, är att betrakta som trådsanningar, spekulationer och rena fantasier.
1. Hur vet du det? Vet du hur han betedde sig mot sin familj, sina barn?
2. Skulle du säga samma sak om Dennis BTK mördaren, ordförande i kyrkoförsamlingen och allomvittnat sympatisk och trevlig - men han mördade sadistiskt tio personer?
3. Skulle du säga samma sak om ostraffade Arkilow på Drottninggatan med problem med yrke, ekonomi och uppehållstillstånd?
Eller många andra mördare - Madsen, Dalaröpappan som miste vårdnaden osv - dvs knäcktes?
Du har, lika lite som de flesta andra, inte en susning om hurvida Oskar var en reko person eller inte. Att han var en bra skådespelare som bl a lyckades dupera sin chef under ett timslångt möte stracks för jul där han dolde sina planer, är helt klart.
Förutom några högljudda, månghövdade?, deltagare här i tråden har gemene man i min omgivning faktiskt i allmänhet en annan uppfattning om vad som försegick i Bjärred.
Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Någonstans i detta blir O deprimerad, till slut så djupt att han inte vill mer. Många vittnen uppger att de såg att det var illa ställt med O.
H följer honom i allt, hon har helt enkelt ingen egen vilja kvar. O pratar om suicid, kanske familicid. H har ingen kraft eller förmåga att opponera sig. Kanske vill hon inte ens, för hela hennes liv är beroende av O och egen vilja om privatlivet vet hon knappt längre vad det är.
Till slut skriver O testamentet, hon skriver på, men är aldrig med hos Ha*nssons dit O går själv med en historia om att H inte kan vara med, men att de väl ändå kan bevittna för enkelhetens skull.
O författar avskedsbrevet, H skriver på. Hon är mest sängliggande, har tagit sömntabletter och ”skjutit ut sig”. Därför spelas det aldrig in någon film där båda uttalar sig. Till slut genomför O de tre morden, kanske H först så hon inte trots allt ska blanda sig i och slutligen hänger han sig.
”
Så här, som före morden, ser vardagen ut för väldigt många kvinnor världen över, även i västvärlden. Kvinnor som har suddat ut sin existensens som egna individer.
Ibland finns det även fysiskt våld, ibland inte. När det fysiskt våld existeras frågar sig alltid omgivningen ”- Varför gick hon inte?”.
Precis som man kan fråga sig varför H inte stoppade eller tog barnen och gick. Men det psykiska våldet och psykiska kättingar är minst lika starka som de fysiska. Oavsett social status.
Nej, jag tror inte att O var alltigenom en reko individ innan han lättade på förklädnaden och kom ut som den massmördare han till slut visade sig vara. Jag tror att han långt innan dess hade många privata dåliga hårt dominanta sidor framför allt inom sin familj.
Om det har gått till som beskrivet ovan, dvs H visste och skrev på, ja då är hon som vuxen mor också ansvarig. Men i en rättegång hade kanske hennes livssituationen kommit fram och hennes skuldbörda värderats på annat sätt, då man kan fråga sig om den tystlåtna, kuvade kvinnan verkligen ska bära samma ansvar för barnamorden.
Har hon kanske inte ens skrivit på eller skickat mailen - ja då är det ännu värre att hon hängs ut som lika misstänkt och skyldig.
I vart fall borde polisen lämna ut vem som handgripligen mördade barnen och hur man utrett och fastställt att H verkligen aktivt var med i planeringen.
Citat:
1.
Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Någonstans i detta blir O deprimerad, till slut så djupt att han inte vill mer. Många vittnen uppger att de såg att det var illa ställt med O.
H följer honom i allt, hon har helt enkelt ingen egen vilja kvar. O pratar om suicid, kanske familicid. H har ingen kraft eller förmåga att opponera sig. Kanske vill hon inte ens, för hela hennes liv är beroende av O och egen vilja om privatlivet vet hon knappt längre vad det är.
Till slut skriver O testamentet, hon skriver på, men är aldrig med hos Ha*nssons dit O går själv med en historia om att H inte kan vara med, men att de väl ändå kan bevittna för enkelhetens skull.
O författar avskedsbrevet, H skriver på. Hon är mest sängliggande, har tagit sömntabletter och ”skjutit ut sig”. Därför spelas det aldrig in någon film där båda uttalar sig. Till slut genomför O de tre morden, kanske H först så hon inte trots allt ska blanda sig i och slutligen hänger han sig.
”
Om det har gått till som beskrivet ovan, dvs H visste och skrev på, ja då är hon som vuxen mor också ansvarig. Men i en rättegång hade kanske hennes livssituationen kommit fram och hennes skuldbörda värderats på annat sätt, då man kan fråga sig om den tystlåtna, kuvade kvinnan verkligen ska bära samma ansvar för barnamorden.
Har hon kanske inte ens skrivit på eller skickat mailen - ja då är det ännu värre att hon hängs ut som lika misstänkt och skyldig.
I vart fall borde polisen lämna ut vem som handgripligen mördade barnen och hur man utrett och fastställt att H verkligen aktivt var med i planeringen.
Hur vet du det? Vet du hur han betedde sig mot sin familj, sina barn?
2. Skulle du säga samma sak om Dennis BTK mördaren, ordförande i kyrkoförsamlingen och allomvittnat sympatisk och trevlig - men han mördade sadistiskt tio personer?
3. Skulle du säga samma sak om ostraffade Arkilow på Drottninggatan med problem med yrke, ekonomi och uppehållstillstånd?
Eller många andra mördare - Madsen, Dalaröpappan som miste vårdnaden osv - dvs knäcktes?
Du har, lika lite som de flesta andra, inte en susning om hurvida Oskar var en reko person eller inte. Att han var en bra skådespelare som bl a lyckades dupera sin chef under ett timslångt möte stracks för jul där han dolde sina planer, är helt klart.
Förutom några högljudda, månghövdade?, deltagare här i tråden har gemene man i min omgivning faktiskt i allmänhet en annan uppfattning om vad som försegick i Bjärred.
2. Skulle du säga samma sak om Dennis BTK mördaren, ordförande i kyrkoförsamlingen och allomvittnat sympatisk och trevlig - men han mördade sadistiskt tio personer?
3. Skulle du säga samma sak om ostraffade Arkilow på Drottninggatan med problem med yrke, ekonomi och uppehållstillstånd?
Eller många andra mördare - Madsen, Dalaröpappan som miste vårdnaden osv - dvs knäcktes?
Du har, lika lite som de flesta andra, inte en susning om hurvida Oskar var en reko person eller inte. Att han var en bra skådespelare som bl a lyckades dupera sin chef under ett timslångt möte stracks för jul där han dolde sina planer, är helt klart.
Förutom några högljudda, månghövdade?, deltagare här i tråden har gemene man i min omgivning faktiskt i allmänhet en annan uppfattning om vad som försegick i Bjärred.
”Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Någonstans i detta blir O deprimerad, till slut så djupt att han inte vill mer. Många vittnen uppger att de såg att det var illa ställt med O.
H följer honom i allt, hon har helt enkelt ingen egen vilja kvar. O pratar om suicid, kanske familicid. H har ingen kraft eller förmåga att opponera sig. Kanske vill hon inte ens, för hela hennes liv är beroende av O och egen vilja om privatlivet vet hon knappt längre vad det är.
Till slut skriver O testamentet, hon skriver på, men är aldrig med hos Ha*nssons dit O går själv med en historia om att H inte kan vara med, men att de väl ändå kan bevittna för enkelhetens skull.
O författar avskedsbrevet, H skriver på. Hon är mest sängliggande, har tagit sömntabletter och ”skjutit ut sig”. Därför spelas det aldrig in någon film där båda uttalar sig. Till slut genomför O de tre morden, kanske H först så hon inte trots allt ska blanda sig i och slutligen hänger han sig.
”
Så här, som före morden, ser vardagen ut för väldigt många kvinnor världen över, även i västvärlden. Kvinnor som har suddat ut sin existensens som egna individer.
Ibland finns det även fysiskt våld, ibland inte. När det fysiskt våld existeras frågar sig alltid omgivningen ”- Varför gick hon inte?”.
Precis som man kan fråga sig varför H inte stoppade eller tog barnen och gick. Men det psykiska våldet och psykiska kättingar är minst lika starka som de fysiska. Oavsett social status.
Nej, jag tror inte att O var alltigenom en reko individ innan han lättade på förklädnaden och kom ut som den massmördare han till slut visade sig vara. Jag tror att han långt innan dess hade många privata dåliga hårt dominanta sidor framför allt inom sin familj.
Ibland finns det även fysiskt våld, ibland inte. När det fysiskt våld existeras frågar sig alltid omgivningen ”- Varför gick hon inte?”.
Precis som man kan fråga sig varför H inte stoppade eller tog barnen och gick. Men det psykiska våldet och psykiska kättingar är minst lika starka som de fysiska. Oavsett social status.
Nej, jag tror inte att O var alltigenom en reko individ innan han lättade på förklädnaden och kom ut som den massmördare han till slut visade sig vara. Jag tror att han långt innan dess hade många privata dåliga hårt dominanta sidor framför allt inom sin familj.
Om det har gått till som beskrivet ovan, dvs H visste och skrev på, ja då är hon som vuxen mor också ansvarig. Men i en rättegång hade kanske hennes livssituationen kommit fram och hennes skuldbörda värderats på annat sätt, då man kan fråga sig om den tystlåtna, kuvade kvinnan verkligen ska bära samma ansvar för barnamorden.
Har hon kanske inte ens skrivit på eller skickat mailen - ja då är det ännu värre att hon hängs ut som lika misstänkt och skyldig.
I vart fall borde polisen lämna ut vem som handgripligen mördade barnen och hur man utrett och fastställt att H verkligen aktivt var med i planeringen.
Varför borde dom det? De har utrett morden och de är polisiärt uppklarade. . Det FINNS onda människor, absolut. Men i detta fall handlar det nog inte om det. Här var det omständigheter. Tyvärr lägger man in egenskaper hos föräldrarna som man inte kan ha en aning om, eftersom man inte kände föräldrarna. I ett pm beskrivs det som att t o m Hannas far, i sitt tal vid begravningen, inom sig kunde förstå handlingen. Du har ju själv läst pm:et. Om HAN kan begripa det utan att fälla ett enda ont ord, så borde väl vi kunna det?
Jag försöker fortfarande vara renhårig och ärlig, men det är INTE renhårigt och ärligt av dig att dra upp dina, eventuellt påhittade journalistkontakter, poliskontakter fan och hans moster och berätta vad de tror. Det kan du ha fabulerat ihop själv för att framställas som att du vet mer än andra. Jag tror dig inte, inte I DETTA fallet.
__________________
Senast redigerad av Flashig78 2019-04-13 kl. 15:56.
Senast redigerad av Flashig78 2019-04-13 kl. 15:56.
Citat:
För dom allra flesta kvinnorna i världen, till och med i ostvärlden, ser det inte ut så.
Citat:
Det är inte säkert att den aktuella skribenten ens själv tror på PM;et. Det förekommer så mycket märkliga saker i denna tråd att man tappar förtroendet för mänskligheten.
Jag vet vem som ursprungligen skrivit PM:et. Vi är definitivt INTE goda vänner. Och just därför anser jag det är tillförlitligt. Och jag kommer inte outa personen ifråga. Det har skribenten inte förtjänat. Jag har fått veta hur uppgifterna samlats in osv. Det är ett trovärdigt PM.
Citat:
1. Hur vet du det? Vet du hur han betedde sig mot sin familj, sina barn?
2. Skulle du säga samma sak om Dennis BTK mördaren, ordförande i kyrkoförsamlingen och allomvittnat sympatisk och trevlig - men han mördade sadistiskt tio personer?
3. Skulle du säga samma sak om ostraffade Arkilow på Drottninggatan med problem med yrke, ekonomi och uppehållstillstånd?
Eller många andra mördare - Madsen, Dalaröpappan som miste vårdnaden osv - dvs knäcktes?
Du har, lika lite som de flesta andra, inte en susning om hurvida Oskar var en reko person eller inte. Att han var en bra skådespelare som bl a lyckades dupera sin chef under ett timslångt möte stracks för jul där han dolde sina planer, är helt klart.
Förutom några högljudda, månghövdade?, deltagare här i tråden har gemene man i min omgivning faktiskt i allmänhet en annan uppfattning om vad som försegick i Bjärred.
Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Någonstans i detta blir O deprimerad, till slut så djupt att han inte vill mer. Många vittnen uppger att de såg att det var illa ställt med O.
H följer honom i allt, hon har helt enkelt ingen egen vilja kvar. O pratar om suicid, kanske familicid. H har ingen kraft eller förmåga att opponera sig. Kanske vill hon inte ens, för hela hennes liv är beroende av O och egen vilja om privatlivet vet hon knappt längre vad det är.
Till slut skriver O testamentet, hon skriver på, men är aldrig med hos Ha*nssons dit O går själv med en historia om att H inte kan vara med, men att de väl ändå kan bevittna för enkelhetens skull.
O författar avskedsbrevet, H skriver på. Hon är mest sängliggande, har tagit sömntabletter och ”skjutit ut sig”. Därför spelas det aldrig in någon film där båda uttalar sig. Till slut genomför O de tre morden, kanske H först så hon inte trots allt ska blanda sig i och slutligen hänger han sig.
”
Så här, som före morden, ser vardagen ut för väldigt många kvinnor världen över, även i västvärlden. Kvinnor som har suddat ut sin existensens som egna individer.
Ibland finns det även fysiskt våld, ibland inte. När det fysiskt våld existeras frågar sig alltid omgivningen ”- Varför gick hon inte?”.
Precis som man kan fråga sig varför H inte stoppade eller tog barnen och gick. Men det psykiska våldet och psykiska kättingar är minst lika starka som de fysiska. Oavsett social status.
Nej, jag tror inte att O var alltigenom en reko individ innan han lättade på förklädnaden och kom ut som den massmördare han till slut visade sig vara. Jag tror att han långt innan dess hade många privata dåliga hårt dominanta sidor framför allt inom sin familj.
Om det har gått till som beskrivet ovan, dvs H visste och skrev på, ja då är hon som vuxen mor också ansvarig. Men i en rättegång hade kanske hennes livssituationen kommit fram och hennes skuldbörda värderats på annat sätt, då man kan fråga sig om den tystlåtna, kuvade kvinnan verkligen ska bära samma ansvar för barnamorden.
Har hon kanske inte ens skrivit på eller skickat mailen - ja då är det ännu värre att hon hängs ut som lika misstänkt och skyldig.
I vart fall borde polisen lämna ut vem som handgripligen mördade barnen och hur man utrett och fastställt att H verkligen aktivt var med i planeringen.
2. Skulle du säga samma sak om Dennis BTK mördaren, ordförande i kyrkoförsamlingen och allomvittnat sympatisk och trevlig - men han mördade sadistiskt tio personer?
3. Skulle du säga samma sak om ostraffade Arkilow på Drottninggatan med problem med yrke, ekonomi och uppehållstillstånd?
Eller många andra mördare - Madsen, Dalaröpappan som miste vårdnaden osv - dvs knäcktes?
Du har, lika lite som de flesta andra, inte en susning om hurvida Oskar var en reko person eller inte. Att han var en bra skådespelare som bl a lyckades dupera sin chef under ett timslångt möte stracks för jul där han dolde sina planer, är helt klart.
Förutom några högljudda, månghövdade?, deltagare här i tråden har gemene man i min omgivning faktiskt i allmänhet en annan uppfattning om vad som försegick i Bjärred.
Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Någonstans i detta blir O deprimerad, till slut så djupt att han inte vill mer. Många vittnen uppger att de såg att det var illa ställt med O.
H följer honom i allt, hon har helt enkelt ingen egen vilja kvar. O pratar om suicid, kanske familicid. H har ingen kraft eller förmåga att opponera sig. Kanske vill hon inte ens, för hela hennes liv är beroende av O och egen vilja om privatlivet vet hon knappt längre vad det är.
Till slut skriver O testamentet, hon skriver på, men är aldrig med hos Ha*nssons dit O går själv med en historia om att H inte kan vara med, men att de väl ändå kan bevittna för enkelhetens skull.
O författar avskedsbrevet, H skriver på. Hon är mest sängliggande, har tagit sömntabletter och ”skjutit ut sig”. Därför spelas det aldrig in någon film där båda uttalar sig. Till slut genomför O de tre morden, kanske H först så hon inte trots allt ska blanda sig i och slutligen hänger han sig.
”
Så här, som före morden, ser vardagen ut för väldigt många kvinnor världen över, även i västvärlden. Kvinnor som har suddat ut sin existensens som egna individer.
Ibland finns det även fysiskt våld, ibland inte. När det fysiskt våld existeras frågar sig alltid omgivningen ”- Varför gick hon inte?”.
Precis som man kan fråga sig varför H inte stoppade eller tog barnen och gick. Men det psykiska våldet och psykiska kättingar är minst lika starka som de fysiska. Oavsett social status.
Nej, jag tror inte att O var alltigenom en reko individ innan han lättade på förklädnaden och kom ut som den massmördare han till slut visade sig vara. Jag tror att han långt innan dess hade många privata dåliga hårt dominanta sidor framför allt inom sin familj.
Om det har gått till som beskrivet ovan, dvs H visste och skrev på, ja då är hon som vuxen mor också ansvarig. Men i en rättegång hade kanske hennes livssituationen kommit fram och hennes skuldbörda värderats på annat sätt, då man kan fråga sig om den tystlåtna, kuvade kvinnan verkligen ska bära samma ansvar för barnamorden.
Har hon kanske inte ens skrivit på eller skickat mailen - ja då är det ännu värre att hon hängs ut som lika misstänkt och skyldig.
I vart fall borde polisen lämna ut vem som handgripligen mördade barnen och hur man utrett och fastställt att H verkligen aktivt var med i planeringen.
Om vi håller oss mycket strikt till det vi fått veta (eller rättare sagt inte fått veta) av polisen så kan din beskrivning här var precis lika trolig som andra beskrivningar som diskuteras i tråden. Om Hanna har vi inte ett enda uns av information - hon kan lika gärna ha varit en kuvad och nedbruten kvinna - som ´"starkt pådrivande." Rent "objektivt" utifrån den in formation som vi (inte) har...
Citat:
Så kan det vara. Eftersom skribenten som satte ihop detta säger emot det själv i sina ihärdiga försök att svärta ner föräldrarna (framförallt Oskar) i tråden, så vet jag knappt vad jag tror längre. Tycker nästan att schizofreni och personlighetsklyvning framträder tydligt hos skribenten ifråga. Framförallt när man läser PM:et och sedan jämför med vad hen skriver i tråden. Nej, jag lägger mig nu platt. Och tror varken på det ena eller det andra. Suck.
Citat:
Varför gör du så här gång på gång develi? Missförstår med flit?Nu har du till och med gjort ett antagande om vad Hannas chef kan tycka om Oskars chef.
Gratulerar!
Hans chockade chef beskriver en medarbetare dvs hur Oskar upplevdes som person under många år.
Innan allt gick fullständigt åt helvete via en gemensam kris med sin fru.
Han lär ha spelat sitt rollspel väldigt väl eftersom han jobbat där sen 2002.
Är det ens troligt?
Nej.
Vore det en personlighetsstörning hade detta lyst igenom och det hade garanterat skapats drama och motsättningar på arbetsplatsen betydligt tidigare. Dessa håller nämligen ihop en kortare tid och tillvaron brukar kantas av problem som en röd tråd. Ofta byter de jobb också när de hettar till, flackar vidare. Så jävla skickliga är de inte vid en granskning i sin helhet. Kriterierna lyser igenom.
Kan Oskar klandras hur andra beskriver honom?
Nej.
Sen beskriver chefen att Oskar har varit öppen om en besvärlig hemsituation med sjuka barn som han oroas över.
Det är ett förtroligt samtal med chefen som han valt att återge och inte nåt allmänt pladder på en arbetsplats.
Han kan mycket väl vilja ha sympati; förståelse för att det är tungt. Ditt ordval är " han sitter där och beklagar sig."
Jag skulle kalla det ett medarbetaresamtal snarare:
"Vi diskuterade hans undervisning, utveckling av kurser"
"De två männen jobbade tillsammans länge, och chefen var väl insatt i kollegans svårigheter.
– Vi pratade om döttrarnas sjukdom och hur vi kunde anpassa arbetet för att det skulle bli så bra som möjligt för familjen."
"Kanske var han lite mer plågad och ledsen över flickornas situation än vanligt."
"Han återkom till hur jobbigt det var flera gånger."
Frågan är om vederbörande verkligen har bestämt sig "tidig höst" - med tanke på att han inte ter sig beslutsam. Med tanke på att han uppvisar tecken på krisreaktion snarare än ett lugn och likaså diskuterar i termer som framförhållning.
Smärta och Sorgsen blick när hemsituation kommer på tal som andra kollegor nämner.
Jag tror inte det. För vore de så väldigt överens sen lång tid tillbaka så vore det mer troligt att barnen vore döda för länge sen, att de även ordnat med både testamente och andra dokument långt tidigare.
Kanske även lugnande och sömnmedel hade räckt till barnen?
Jag ser det som mer tragiskt att han inte öppnade upp och bad om hjälp - för då hade flickorna kanske levt i dag.
Det slutliga beslutet verkar snarare komma nånstans vid jul-nyår.
Vad gjorde Hanna? Försluten som en mussla, nämner inte ens de sjuka barnen. Uppenbart betydligt mer introvert och sluten. Ett väldigt farligt beteende vid depression och självmordstankar; drar sig tillbaka. Pratar inte alls om emotioner eller det som borde beröra djupt då det rör sig om många år:
sjuka barn.
Förtryckt? Isolerad? Medverkar i samtal med skolan. Går till jobbet som vanligt ända fram till julledigheten. Beskrivs väldigt engagerad och aktiv via arbetsplatsen.
Går med till Hanssons och skriver testamente som utesluter barnen bara nån dag innan. Hon skriver under avskedsbrev där hennes önskan att dö framkommer. Autentisk underskrift, texten har inte tillkommit retroaktivt. Det finns digital media som bekräftar att ingen inte var medveten om det som skedde med barnen.
Intar stor mängd läkemedel och vill dö - dock kan hon agera.
Likt Oskar.
Förundersökningen har via bevisning erhållit ett resultat som gäller bådas skuld och anhöriga har tagit del av undersökningen fortlöpande samt haft en dialog gällande pressträffen.
Det finns ingen anledning att sitta och älta Hannas oskuld och det är definitivt inte till barnens fördel.
Det är påhittat bs om isolering och förtryck - skapat i tråden - som inte överensstämmer med vad media förmedlar och vad som framkommit via förhör av de som kände familjen vilket Fu baseras på.
Ingen ifrågasätter mer än en handfull konspiratörer på fb. (och några tvekare) varav förstnämnda försöker låtsas besitta kontakter till höger och vänster vilket ska styrka deras påståenden. Om det så är läkare i Lund (missan) journalister (du) eller kriminologutbildade poliser (solglittret).
Absolut ingen har lyckats leverera mer än en massa påståenden i långt över ett års tid. Ni kommer absolut inte framåt - det är med andra ord inte kreativt beträffande att försöka fria Hanna.
Ta till dig de här orden och begrip att det enda du et al sysslar med är ältande och att strö salt i sår:
"– Det finns en dubbelhet i detta. Vi sörjer en vän och kollega, men samtidigt har han och frun gjort sig skyldiga till ett fruktansvärt brott. Det har vi pratat mycket om, och det är väldigt svårt att hantera."
Gratulerar!
Hans chockade chef beskriver en medarbetare dvs hur Oskar upplevdes som person under många år.
Innan allt gick fullständigt åt helvete via en gemensam kris med sin fru.
Han lär ha spelat sitt rollspel väldigt väl eftersom han jobbat där sen 2002.
Är det ens troligt?
Nej.
Vore det en personlighetsstörning hade detta lyst igenom och det hade garanterat skapats drama och motsättningar på arbetsplatsen betydligt tidigare. Dessa håller nämligen ihop en kortare tid och tillvaron brukar kantas av problem som en röd tråd. Ofta byter de jobb också när de hettar till, flackar vidare. Så jävla skickliga är de inte vid en granskning i sin helhet. Kriterierna lyser igenom.
Kan Oskar klandras hur andra beskriver honom?
Nej.
Sen beskriver chefen att Oskar har varit öppen om en besvärlig hemsituation med sjuka barn som han oroas över.
Det är ett förtroligt samtal med chefen som han valt att återge och inte nåt allmänt pladder på en arbetsplats.
Han kan mycket väl vilja ha sympati; förståelse för att det är tungt. Ditt ordval är " han sitter där och beklagar sig."
Jag skulle kalla det ett medarbetaresamtal snarare:
"Vi diskuterade hans undervisning, utveckling av kurser"
"De två männen jobbade tillsammans länge, och chefen var väl insatt i kollegans svårigheter.
– Vi pratade om döttrarnas sjukdom och hur vi kunde anpassa arbetet för att det skulle bli så bra som möjligt för familjen."
"Kanske var han lite mer plågad och ledsen över flickornas situation än vanligt."
"Han återkom till hur jobbigt det var flera gånger."
Frågan är om vederbörande verkligen har bestämt sig "tidig höst" - med tanke på att han inte ter sig beslutsam. Med tanke på att han uppvisar tecken på krisreaktion snarare än ett lugn och likaså diskuterar i termer som framförhållning.
Smärta och Sorgsen blick när hemsituation kommer på tal som andra kollegor nämner.
Jag tror inte det. För vore de så väldigt överens sen lång tid tillbaka så vore det mer troligt att barnen vore döda för länge sen, att de även ordnat med både testamente och andra dokument långt tidigare.
Kanske även lugnande och sömnmedel hade räckt till barnen?
Jag ser det som mer tragiskt att han inte öppnade upp och bad om hjälp - för då hade flickorna kanske levt i dag.
Det slutliga beslutet verkar snarare komma nånstans vid jul-nyår.
Vad gjorde Hanna? Försluten som en mussla, nämner inte ens de sjuka barnen. Uppenbart betydligt mer introvert och sluten. Ett väldigt farligt beteende vid depression och självmordstankar; drar sig tillbaka. Pratar inte alls om emotioner eller det som borde beröra djupt då det rör sig om många år:
sjuka barn.
Förtryckt? Isolerad? Medverkar i samtal med skolan. Går till jobbet som vanligt ända fram till julledigheten. Beskrivs väldigt engagerad och aktiv via arbetsplatsen.
Går med till Hanssons och skriver testamente som utesluter barnen bara nån dag innan. Hon skriver under avskedsbrev där hennes önskan att dö framkommer. Autentisk underskrift, texten har inte tillkommit retroaktivt. Det finns digital media som bekräftar att ingen inte var medveten om det som skedde med barnen.
Intar stor mängd läkemedel och vill dö - dock kan hon agera.
Likt Oskar.
Förundersökningen har via bevisning erhållit ett resultat som gäller bådas skuld och anhöriga har tagit del av undersökningen fortlöpande samt haft en dialog gällande pressträffen.
Det finns ingen anledning att sitta och älta Hannas oskuld och det är definitivt inte till barnens fördel.
Det är påhittat bs om isolering och förtryck - skapat i tråden - som inte överensstämmer med vad media förmedlar och vad som framkommit via förhör av de som kände familjen vilket Fu baseras på.
Ingen ifrågasätter mer än en handfull konspiratörer på fb. (och några tvekare) varav förstnämnda försöker låtsas besitta kontakter till höger och vänster vilket ska styrka deras påståenden. Om det så är läkare i Lund (missan) journalister (du) eller kriminologutbildade poliser (solglittret).
Absolut ingen har lyckats leverera mer än en massa påståenden i långt över ett års tid. Ni kommer absolut inte framåt - det är med andra ord inte kreativt beträffande att försöka fria Hanna.
Ta till dig de här orden och begrip att det enda du et al sysslar med är ältande och att strö salt i sår:
"– Det finns en dubbelhet i detta. Vi sörjer en vän och kollega, men samtidigt har han och frun gjort sig skyldiga till ett fruktansvärt brott. Det har vi pratat mycket om, och det är väldigt svårt att hantera."
Du börjar med att gratulera mig för mitt antagande. Vilket antagande? Jag kastar ut frågor i luften bara. För att illustrera hur tankarna kan gå.
Men det är uppenbart att vi talar olika språk och mitt sätt att uttrycka mig är inte ditt. Det ger dig ingen rätt att dumförklara mig. Jag har aldrig blivit avfärdad som korkad förrän jag gjorde misstaget att regga mig här.
Jag försöker åxå påvisa hur vi alla tar till oss dom citat och uppgifter som matchar vår egen tankegång,våra egna teorier bäst.
Jag ser Oskar som orsaken, du ser Hanna.
Du grundar hela din uppfattning om Hanna på i princip noll fakta.
Du har ingen aning om vad Hanna kan ha sagt eller inte sagt på jobbet. Du grundar din uppfattning om att hon var introvert på att chefen inte vill uttala sig.Det kanske är chefen som är introvert.
Du uttalar dig om Oskars arbetsplats. För mig är det självklart att det fanns konflikter och motsättningar där som på alla andra arbetsplatser.
Plötsligt passar det dig att frångå polisens uttalande om planering sedan tidig höst för det passar bättre in i din uppfattning av hurdan Oskar var.
Men jag tror att du tänker att det var Hanna som stod för s-tankar och planer. Det kan du tro men det är inte fakta.
Du målar upp en bild av Oskar utifrån väldigt lite fakta och jag målar upp min.
Skillnaden mellan oss är att du i varje inlägg samtidigt som du efterfrågar fakta lägger in dina alldeles egna slutsatser om Hanna och det är inget fel med det mer än att du kritiserar oss som gör likadant men drar andra slutsatser än dig.
Citat:
1. Hur vet du det? Vet du hur han betedde sig mot sin familj, sina barn?
2. Skulle du säga samma sak om Dennis BTK mördaren, ordförande i kyrkoförsamlingen och allomvittnat sympatisk och trevlig - men han mördade sadistiskt tio personer?
3. Skulle du säga samma sak om ostraffade Arkilow på Drottninggatan med problem med yrke, ekonomi och uppehållstillstånd?
Eller många andra mördare - Madsen, Dalaröpappan som miste vårdnaden osv - dvs knäcktes?
Du har, lika lite som de flesta andra, inte en susning om hurvida Oskar var en reko person eller inte. Att han var en bra skådespelare som bl a lyckades dupera sin chef under ett timslångt möte stracks för jul där han dolde sina planer, är helt klart.
Förutom några högljudda, månghövdade?, deltagare här i tråden har gemene man i min omgivning faktiskt i allmänhet en annan uppfattning om vad som försegick i Bjärred.
Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Någonstans i detta blir O deprimerad, till slut så djupt att han inte vill mer. Många vittnen uppger att de såg att det var illa ställt med O.
H följer honom i allt, hon har helt enkelt ingen egen vilja kvar. O pratar om suicid, kanske familicid. H har ingen kraft eller förmåga att opponera sig. Kanske vill hon inte ens, för hela hennes liv är beroende av O och egen vilja om privatlivet vet hon knappt längre vad det är.
Till slut skriver O testamentet, hon skriver på, men är aldrig med hos Ha*nssons dit O går själv med en historia om att H inte kan vara med, men att de väl ändå kan bevittna för enkelhetens skull.
O författar avskedsbrevet, H skriver på. Hon är mest sängliggande, har tagit sömntabletter och ”skjutit ut sig”. Därför spelas det aldrig in någon film där båda uttalar sig. Till slut genomför O de tre morden, kanske H först så hon inte trots allt ska blanda sig i och slutligen hänger han sig.
”
Så här, som före morden, ser vardagen ut för väldigt många kvinnor världen över, även i västvärlden. Kvinnor som har suddat ut sin existensens som egna individer.
Ibland finns det även fysiskt våld, ibland inte. När det fysiskt våld existeras frågar sig alltid omgivningen ”- Varför gick hon inte?”.
Precis som man kan fråga sig varför H inte stoppade eller tog barnen och gick. Men det psykiska våldet och psykiska kättingar är minst lika starka som de fysiska. Oavsett social status.
Nej, jag tror inte att O var alltigenom en reko individ innan han lättade på förklädnaden och kom ut som den massmördare han till slut visade sig vara. Jag tror att han långt innan dess hade många privata dåliga hårt dominanta sidor framför allt inom sin familj.
Om det har gått till som beskrivet ovan, dvs H visste och skrev på, ja då är hon som vuxen mor också ansvarig. Men i en rättegång hade kanske hennes livssituationen kommit fram och hennes skuldbörda värderats på annat sätt, då man kan fråga sig om den tystlåtna, kuvade kvinnan verkligen ska bära samma ansvar för barnamorden.
Har hon kanske inte ens skrivit på eller skickat mailen - ja då är det ännu värre att hon hängs ut som lika misstänkt och skyldig.
I vart fall borde polisen lämna ut vem som handgripligen mördade barnen och hur man utrett och fastställt att H verkligen aktivt var med i planeringen.
2. Skulle du säga samma sak om Dennis BTK mördaren, ordförande i kyrkoförsamlingen och allomvittnat sympatisk och trevlig - men han mördade sadistiskt tio personer?
3. Skulle du säga samma sak om ostraffade Arkilow på Drottninggatan med problem med yrke, ekonomi och uppehållstillstånd?
Eller många andra mördare - Madsen, Dalaröpappan som miste vårdnaden osv - dvs knäcktes?
Du har, lika lite som de flesta andra, inte en susning om hurvida Oskar var en reko person eller inte. Att han var en bra skådespelare som bl a lyckades dupera sin chef under ett timslångt möte stracks för jul där han dolde sina planer, är helt klart.
Förutom några högljudda, månghövdade?, deltagare här i tråden har gemene man i min omgivning faktiskt i allmänhet en annan uppfattning om vad som försegick i Bjärred.
Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Någonstans i detta blir O deprimerad, till slut så djupt att han inte vill mer. Många vittnen uppger att de såg att det var illa ställt med O.
H följer honom i allt, hon har helt enkelt ingen egen vilja kvar. O pratar om suicid, kanske familicid. H har ingen kraft eller förmåga att opponera sig. Kanske vill hon inte ens, för hela hennes liv är beroende av O och egen vilja om privatlivet vet hon knappt längre vad det är.
Till slut skriver O testamentet, hon skriver på, men är aldrig med hos Ha*nssons dit O går själv med en historia om att H inte kan vara med, men att de väl ändå kan bevittna för enkelhetens skull.
O författar avskedsbrevet, H skriver på. Hon är mest sängliggande, har tagit sömntabletter och ”skjutit ut sig”. Därför spelas det aldrig in någon film där båda uttalar sig. Till slut genomför O de tre morden, kanske H först så hon inte trots allt ska blanda sig i och slutligen hänger han sig.
”
Så här, som före morden, ser vardagen ut för väldigt många kvinnor världen över, även i västvärlden. Kvinnor som har suddat ut sin existensens som egna individer.
Ibland finns det även fysiskt våld, ibland inte. När det fysiskt våld existeras frågar sig alltid omgivningen ”- Varför gick hon inte?”.
Precis som man kan fråga sig varför H inte stoppade eller tog barnen och gick. Men det psykiska våldet och psykiska kättingar är minst lika starka som de fysiska. Oavsett social status.
Nej, jag tror inte att O var alltigenom en reko individ innan han lättade på förklädnaden och kom ut som den massmördare han till slut visade sig vara. Jag tror att han långt innan dess hade många privata dåliga hårt dominanta sidor framför allt inom sin familj.
Om det har gått till som beskrivet ovan, dvs H visste och skrev på, ja då är hon som vuxen mor också ansvarig. Men i en rättegång hade kanske hennes livssituationen kommit fram och hennes skuldbörda värderats på annat sätt, då man kan fråga sig om den tystlåtna, kuvade kvinnan verkligen ska bära samma ansvar för barnamorden.
Har hon kanske inte ens skrivit på eller skickat mailen - ja då är det ännu värre att hon hängs ut som lika misstänkt och skyldig.
I vart fall borde polisen lämna ut vem som handgripligen mördade barnen och hur man utrett och fastställt att H verkligen aktivt var med i planeringen.
Utöver att din historia snabbt kan dementeras och avfärdas när den jämförs med verkligheten och polisens faktabaserade uppgifter, är jag säker att ovanstående skett alldeles för många gånger tidigare. Inte just bara denna gång, oavsett dina påstådda trådsanningar till yrkesmeriter, personliga kopplingar till familjen, vänner till Oskars kollegor, direktingångar till fallets "åklagare", planterade PM, kunskap om vad anhöriga känner mm.
Citat:
Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”[i]Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
Du tar snart priset i att hitta på personer för att stärka ditt eget skräp. Fattar du verkligen inte hur pinsamt det framstår?Enligt de flesta av de journalister och poliser jag talat med tror man att följande kan ha skett i Bjärred:
”[i]Oskar var mycket dominerande och styrande hemma, han bestämde hur det skulle vara.
De fick först sina barn och gifte sig när barnen var några år gamla, kanske för att H tvekade.
Os yrke och karriär gick först, de flyttade pga Os arbete. H blev en alltmer ofri individ, hon skötte sitt jobb men var mycket privat och tystlåten om hemsituationen. Hon ville och kunde helt enkelt inte redogöra utåt för hur det var hemma - hemma i världen där O styrde.
H blev som så många andra kvinnor hjärntvättad psykiskt av situationen, den egna viljan suddades ut, hennes umgänge utanför hemmet upphörde, hennes existens blev ett bihang till O, hon kunde till slut inte bestämma något själv.
Hon skötte och bestämde till slut inget själv, de skötte allt tillsammans, handlade alltid gemensamt, umgicks några fåtal gånger med Os släktingar och vänner - men nästan aldrig med H’s.
O hade kontakter med skolan och ibland tillsammans med H. O hade tydliga riktlinjer för vad som gällde kring barnen, kring undervisning, sjukvård och intyg. ”Pappan var mycket nöjd med hemundervisningen” som det refererandes i skolans text.
- Du har hemliga "kanaler".
- Du säger dig ha blivit grundlurad av nåt aggressivt troll som utgav sig för att vara anhörig.
- Du har sen försökt slingra dig iväg i nåt perifiert förgrenat släkträd att det minsann finns andra släktingar som tycker som dig.
- Sen kom du med en kriminologiutbildad polis under nån palm igår.
- Idag ska det verka trovärdigt via "de flesta journalister och poliser"...
Really?
Ingen vet ett dugg om vem som mördat vem gällande barnen - för det är av sekretessskäl inte tillgängligt för allmänheten.
Hanna kan lika gärna ha mördat barn som Oskar. De kan ha mördat varsitt barn eller tillsammans.
Men fullständigt oavsett hur det gått till så kan du fördjupa dig i sakfakta:
Medsänder hovrättsdomen från Möller som var med och orkestrerade mord på sina föräldrar - oavsett om hon så satt och filade naglarna och väntade in den som höll i kniven.
Citat:
Bjärred:
Av 23 kap. 4 § brottsbalken följer att ansvar som är föreskrivet för viss gärning ska ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som främjat denna med råd eller dåd. Varje medverkande ska dömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom eller henne till last.
Medverkansbestämmelsen anses beträffande vissa brott – däribland mord – innebära en möjlighet till utvidgning av gärningsmannaansvaret på så sätt att ansvar kan drabba en medverkande, fastän han eller hon i strikt mening inte själv uppfyllt förutsättningarna för ansvar enligt ett straffbud, under förutsättning att vederbörande spelat en så aktiv roll vid genomförandet av brottet att det är naturligt att betrakta honom eller henne som gärningsman.
Även den som främjat ett brott kan under vissa omständigheter betraktas som medgärningsman.
I doktrinen används begreppet utvidgat gärningsmannaskap varvid menas att någon eller några av deltagarna inte kan sägas ha deltagit i brottets utförande, utan snarare har främjat det av den eller de övriga medgärningsmännen utförda brottet. Av rättsfallet NJA 2006 s. 535 följer dock att beträffande medgärningsmannaskap bör en utgångspunkt vara att det krävs sådan bevisning på individnivå att man beträffande var och en av de inblandade kan konstatera att de medverkat i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän.
Det sagda innebär att om de tilltalade var för sig inte har utfört alla de gärningsmoment som krävs för brottet kan de ändå dömas för att tillsammans och i samförstånd ha begått brottet, om det brottsliga förfarandet framstår som en gemensam brottsplan eller ett gemensamt mål. Om inte alla personer har utfört alla gärningsmoment som krävs för brottet, är det en förutsättning för att en tilltalad ska dömas att dennes uppsåt omfattar de gärningsmoment som medgärningsmän utfört. Det måste alltså för varje brott på individnivå vara utrett att den tilltalade har utfört någon eller några av de åtgärder som omfattas av gärningsbeskrivningen och därigenom främjat brottet samt att den tilltalades uppsåt omfattar de gärningsmoment som han eller hon inte själv utfört.
Det är utrett att Johanna Möller har haft en helt central roll för brottens tillkomst. Hon har planerat gärningarna och förmått Mohammad Rajabi att utföra dem.
Medverkansbestämmelsen anses beträffande vissa brott – däribland mord – innebära en möjlighet till utvidgning av gärningsmannaansvaret på så sätt att ansvar kan drabba en medverkande, fastän han eller hon i strikt mening inte själv uppfyllt förutsättningarna för ansvar enligt ett straffbud, under förutsättning att vederbörande spelat en så aktiv roll vid genomförandet av brottet att det är naturligt att betrakta honom eller henne som gärningsman.
Även den som främjat ett brott kan under vissa omständigheter betraktas som medgärningsman.
I doktrinen används begreppet utvidgat gärningsmannaskap varvid menas att någon eller några av deltagarna inte kan sägas ha deltagit i brottets utförande, utan snarare har främjat det av den eller de övriga medgärningsmännen utförda brottet. Av rättsfallet NJA 2006 s. 535 följer dock att beträffande medgärningsmannaskap bör en utgångspunkt vara att det krävs sådan bevisning på individnivå att man beträffande var och en av de inblandade kan konstatera att de medverkat i brottets utförande på ett sådant sätt att de är att betrakta som medgärningsmän.
Det sagda innebär att om de tilltalade var för sig inte har utfört alla de gärningsmoment som krävs för brottet kan de ändå dömas för att tillsammans och i samförstånd ha begått brottet, om det brottsliga förfarandet framstår som en gemensam brottsplan eller ett gemensamt mål. Om inte alla personer har utfört alla gärningsmoment som krävs för brottet, är det en förutsättning för att en tilltalad ska dömas att dennes uppsåt omfattar de gärningsmoment som medgärningsmän utfört. Det måste alltså för varje brott på individnivå vara utrett att den tilltalade har utfört någon eller några av de åtgärder som omfattas av gärningsbeskrivningen och därigenom främjat brottet samt att den tilltalades uppsåt omfattar de gärningsmoment som han eller hon inte själv utfört.
Det är utrett att Johanna Möller har haft en helt central roll för brottens tillkomst. Hon har planerat gärningarna och förmått Mohammad Rajabi att utföra dem.
Citat:
"Vi har gemensamt och i samförstånd beslutat att ta våra och våra barns liv."
Citat:
Citat:
Så kan det vara. Eftersom skribenten som satte ihop detta säger emot det själv i sina ihärdiga försök att svärta ner föräldrarna (framförallt Oskar) i tråden, så vet jag knappt vad jag tror längre. Tycker nästan att schizofreni och personlighetsklyvning framträder tydligt hos skribenten ifråga. Framförallt när man läser PM:et och sedan jämför med vad hen skriver i tråden.
Nej, jag lägger mig nu platt. Och tror varken på det ena eller det andra. Suck.
Nej, jag lägger mig nu platt. Och tror varken på det ena eller det andra. Suck.
Det ni erfar är hur det kan kännas när man har med en personlighetsstörd människa att göra. Jag föreslår om ni känner att det börjar krypa under skinnet på er att ignorera den som får er att känna så. Dessa människor hanteras bäst av erfarna och välutbildade terapeuter som är tränade att inte ta på sig de stördas projektioner och manipulationer.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera