Citat:
Jag tänker på hur rektorn sa: Vi har försökt att hjälpa den här familjen i flera år.Det gjorde hon definitivt. Hon var väldigt mån med att tala om att skolan aldrig hade problem med tjejerna, men väl kanske med deras vårdnadshavare. Fast problemen med vårdnadshavarna kan för all del ha handlat om att de försökte få fram lösningar som skolan hade svårt att leverera och acceptera. Så omfattande hemskolning som det blev till slut knäckte ju skolans budget och resurser för andra elever kan det knappast ha funnits kvar.
Vad som än hänt är polisens mörkning det absolut sämsta alternativet, om det inte är så att man trots allt hittade sexuella övergrepp innan eller efter mordsviten. Har svårt att tro det, men vad vet man. Mörkret sänker sig över familjen med hjälp av polisen. För varje gång något nytt har kommit fram har allmänheten blivit förfärad, så det borde rimligen vara så att det som mörkast är allt för skamfyllt för att kunna återberättas, eller för personligt.
Vad som än hänt är polisens mörkning det absolut sämsta alternativet, om det inte är så att man trots allt hittade sexuella övergrepp innan eller efter mordsviten. Har svårt att tro det, men vad vet man. Mörkret sänker sig över familjen med hjälp av polisen. För varje gång något nytt har kommit fram har allmänheten blivit förfärad, så det borde rimligen vara så att det som mörkast är allt för skamfyllt för att kunna återberättas, eller för personligt.
Hon säger FAMILJEN, en hel familj som är i behov av hjälp, inte bara två sjuka barn.
Låter rektorn uppgiven? Typ, Vi har försökt allt men aldrig blir dom nöjda.
En ofattbar sjukdom sa rektorn. Vad betyder det? En sjukdom som gjorde det omöjligt för barnen att gå i skolan men samtidigt kunde tjejerna tillgodogöra sig undervisningen i huset som gud glömde.
Ofattbart sa rektorn.
Föräldrarna var missnöjda med livet, skolan,sjukvården.
Fanns ödmjukhet?
Hur känns det för alla sjuka barn och deras föräldrar att få veta att dom inte har ett liv i egentlig mening?
Hur ska vi kunna veta vad som sagts under alla dessa förhör? Vad sa lärarna?Grannarna? Om det fanns några vänner kvar när föräldrarna dragit sig tillbaka. Vad kan dom ha sagt?
Anhöriga? Dom blev väl lika lite invigda som vännerna?
Jag tycker synd om rektorn. Jag tror att hon ville väl men att hon hade det jobbigt med krävande föräldrar och en ofattbar sjukdom.
Med Agnes och Moa hade hon aldrig några problem.