Citat:
Ursprungligen postat av
Kryptogam
Ingen av oss vet om skolan anser att den brustit eller om den enbart "höjer ribban" inför framtiden.
Ingen av oss vet som skolpersonalen såg eller inte såg, hur de resonerade eller inte resonerade.
Nej, så kan man sitta och säga. Länge. Fast det inte på långt över ett år har kommit fram nåt. Man kan grubbla, fundera och aldrig komma till ro.
Nånstans får man nog ändå överväga om det faktiskt är så att det inte var skolans fel. Lärarnas fel.
Det slog mig när jag skrev klart att det kanske beror på vart man har startblocken.
För min del ser jag föräldrarna som huvudproblemet - med tanke på deras extrema förmåga att uppenbart upprätthålla fasader av normalitet. I månader.
Det blir då i förlängningen en helt grundlurad omgivning oavsett vem. Exakt alla var lika chockade och såg inte det här komma. Det är ett facit i sig.
För det andra ser jag inte gärna utifrån perspektiv som riskerar skuldbeläggande; att leta fel bortom dessa osedvandligt märkliga föräldrar när det kommer till en sjuk pakt och en så extremt ovanlig händelse som detta familicide. Då får det finnas substans.
Där tänker jag då även kring varningssignaler och röda flaggor. Det finns uppenbart inga och det här har då förundersökningen granskat likaväl via förhör och annat.
De har inte funnit nån trigger eller nåt som nån borde ha flaggat för. Då får man väl tro att de kan sin profession. För om de står och småfiser inför svenska folket på PT så lär inte de som är av annan åsikt vara nöjda skulle jag tro.
Återigen: absolut ingenting har framkommit efter snart 1.5 år. Det är ett mycket känt fall, det finns media och mycket folk i rörelse.
Däremot anser jag som sagt att varenda händelse där människor är inblandade och kan ha riskerat felhantering/farit illa ska granskas ur preventivt syfte, för utveckling dvs kvalitetssäkring. Speciellt när det är barn inblandade.
Citat:
Nej, det är inte meningsfullt att leta efter syndabockar, men det är viktigt att analysera ett händelseförlopp för att lära inför framtiden. "Att arbeta på förbättring inför framtiden", som du skriver.
Ja, precis - men det finns risk att det förläggs bortom de två huvudsakliga syndabockarna.
Då börjar det bli vanskligt i mitt tycke.
Speciellt när kringomständigheterna inte uppvisar tydliga riskfaktorer, att utredningarna inte har visat sig hitta nåt konkret och ingen har förmedlat sig varken här eller i media.
Att nån skulle känna till att två fina töser for illa finns inte i min värld. De är inte isolerade hur man än har det som mantra i tråden.
Finns det däremot tecken på att det luktar skit ska det granskas.
Men man får väl särskilja på sak, fakta och om det är egen misstro och farhågor. Om det är troligt vill säga.
Det är oerhört många personer inblandade kring den här familjen om man ser till skolans aktörer, förundersökning och andra instanser. Det skulle läcka vill jag då tro.
Citat:
Och nej - ingen människa på denna jord hade kunnat förutse att de två barnen skulle mördas av sina föräldrar. Ingen kunde förutse just det. Om detta tror jag att vi alla är väldigt, väldigt överens.
Där är vi överens och då lutar det mer mot att det inte är externa problem?
Citat:
Men hade det funnits någonting annat (än förestående mord) som man hade kunna reagera på? För att återkoppla till mitt förra inlägg: på vilka grunder ska en orosanmälan göras? Är det när jag tror det finns risker för att barn ska bli mördade som jag ska slå larm? I så fall skulle ingen av de orosanmälingar jag hittills har gjort, blivit aktuella. Lyckligtvis gjorde jag dem ändå, trots att risken för mord inte fanns - och barnen och deras föräldrar fick den hjälp som de behövde.
Nu väcker du mitt intresse.
Ja, jag funderar mycket kring krisens förlopp - för skulle det skett nåt mer preventivt så vore det tidigare innan de går ner sig och går ihop. Problemet är återigen dessa förbannade fasader; att de förvisso ses vara i kris, Oskar mer öppen än Hanna, men ingen av dem drar i handbromsen och ber om hjälp.
Citat:
Det är ju omöjligt att yttra sig om huruvida det kunde ha funnits fog för en orosanmälan i Bjärred, eller ej, eftersom ingen av oss var där och då. Men jag är övertygad om att det fanns sådant som lärarna i varje fall noterade och funderade över, och kanske till och med ställde sig frågande inför. Sådant hör ju till när man arbetar nära andra människor, att diverser frågeställningar uppstår. Man behöver ställa sig frågor för att kunna göra ett bra jobb.
Jag håller inte med och då med tanke på det jag skrivit i kombination att flickorna inte kan ha gett signaler.
Jag tror nämligen de var väluppfostrade, fina, duktiga som de beskrivs; att det är äkta - för att föräldrarna inte vanskötte eller inte försakade dem.
Jag ser inte att problemet ligger inte där gällande Bjärred. De har uppenbart varit måna om sina döttrar och det är via många förhör det har framträtt en bild. Allt fokus på barnen.
....men detta omsorgsfulla skenar i krisen, i depressionen och föräldrarna tappar bort sig själva - och det verkar bli Altruism overload.
Det är en sorts extremism. När det kommer till den här nivån blir detoerhört vanskligt för omgivningen att se problem. De vill ju väl? De är ju snälla? De gör ju allt?
Det finns mängder med föräldrar som vill så väl att det blir fullständigt fel. De curlar, de hönsar och de nästintill kväver barnen i sitt välmenande att barnen ska skyddas, omhuldas får nästintill inte stå på egna ben.
Det här är patologisk omsorg. Samma sak men upphöjt, i kubik. De kväver dem ordagrant till allt jävla elände.
Det forna goda (förvisso troligen överdrivna) har blivit sjukt. Barnen har det säkert jobbigt, betvivlar inte en sekund gällande ME och vad det drar med sig - men de läser av dem fel. Överdriver, ser framtiden ur sitt svarta perspektiv. Lider för att barnen lider. Tror att barnen lider på samma sätt som dem själva, ångestladdat, neurotiskt. I självmordstanken dras barnen med, i deras skeva värld blir det en lösning på problematiken. De verkar inte ens uppfattas som individer i konstellationen som heter familj.
..n sickness and in health, until death do us part.