Jag är som lyckligast då jag sover

Bara en reflektion. Något jag har lagt märke till, undrar om någon känner samma sak?
Ibland tänker jag att det ändå kanske är värt att leva, om man bara har någonstans att bo och en säng. Om man har sparat pengar sedan tidigare, kan man stänga in sig ensam ett helt liv. Slippa stressa, för man låtsas att det inte finns något utanför väggarna. Så kan man sluta försöka bli sedd och älskad av andra, "riktiga" (citationstecken pga ordets mångtydighet) varelser. Det kommer ändå inte gå. Men det kanske egentligen inte gör något, för man träffar ju människor i sina drömmar om nätterna. Så om man helt enkelt sänker sina förväntningar, så att de står i enlighet med något som enbart hänger på en själv, kan man bli lycklig (Stoicism) ?

Som att man lever i sin egen hjärnas värld, och försöker skapa Solipsism. Fast det kanske inte generellt är filosofin man förespråkar. Men det är ju bättre än att vara död. För man kan alltid lita på att karaktärerna man själv skapar, stannar kvar. Om man bara låtsas. Då är det sekundärt, huruvida det stämmer eller inte.

Jag ser alltid fram emot drömmarna om närhet, kärlek. Någon som kan relatera? Hur tänker ni kring denna livsstil? Som ett sista hopp för någon som annars hade tänkt begå självmord...?

God sömn är en gudagåva.

Det är en helt annan värld. Där man får vara glad ett litet tag

Jag kan relatera lite. Jag brukar iband ha drömmar då jag känner lycka, som hänger kvar en stund efter jag vaknat. Verkligheten känns extra kall då.

Fast för mig inger det iblandlite hopp om att dessa känsor skakunna vara baserade på verkligheten och verkliga händeser och människor.

Tänk då i kombination med att isolera sig från den verkliga "verkligheten".
Till sist kanske man blir så van vid drömmarna och börjar känna glädje.

Bemästra Lucid dreaming så blir du en gud över ett eget universum. Gör vad du vill med vem du vill. Har själv positiva erfarenheter av det.

Kanske bli författare? Då kan du tjäna pengar hemifrån och använda drömmarna i böckerna? Du skriver väldigt bra tycker jag.

Tack så mycket. Blir glad att höra <3

Om du vill leva i drömmarna och bara sova bort livet. Då är väl självmord den enkla vägen? Det sägs att det frigörs dmt när man dör. Så du drömmer nog vidare😏

Men...hur vet vi att det sk. livet inte är en dröm då?
Tänk om man redan har dött? Och drömmer....i drömmen.

Du skriver ju här, och jag kan läsa vad du skriver. Så död är du inte.

En reflektion:

Många verkar förorda självmord.

och TS skriver hon vill:
"Slippa stressa, för man låtsas att det inte finns något utanför väggarna. Så kan man sluta försöka bli sedd och älskad av andra, "riktiga" (citationstecken pga ordets mångtydighet) varelser. Det kommer ändå inte gå"

Detta ger intrycket att vi lever i en tid när det är svårt att leva. Att bli sedd och älskad bör ju vara självklarheter ur ett normalt mänskligt perspektiv? Nej, samhället har blivit konstigt tycker jag. Perfekt om TS skapar en drömvärld och skriver om den, så kan vi ha den boken som manual sen när vi gör en bättre värld för våra barn.