Medelålders kärringar med "värk"

Har nyss flyttat in i ett område som ännu inte blivit kontaminerat med diverse pack och pundare. Däremot så är det ett överflöd med kärringar som dygnet runt står och skriker till varandra mot balkongerna.

Tvättade för första gången idag och fick jackpotten att tvätta samtidigt som en av dessa kärringar. Det finns alltså två tider med fyra maskiner i samma rum.

Vi utbytte ett samtal där hon påpekade att jag ofta har tänt på natten och andra konstiga tider på dygnet (wtf?!) Besvarade henne med att min arbetsplats är öppen dygnet runt. "aj aj, kan inte vara kul"

Frågade tillbaka vad hon arbetar med och fick svar tillbaka att hon har ont i ryggen och inte kan jobba. Ser henne dagligen bära runt på massa väskor och fixa på gården utanför.

Har stött på typ fyra andra (svenska) kärringar i området som inte kan jobba pga värk.

Är detta ett scam för att kärringarna är för lata att jobba? Huvudvärk och migrän verkar vara återkommande bland kärringarna.

En kärring beklagade sig över att hennes "provarbetarplats sparkat henne för hon var sjuk". Hon hade suttit hemma med migrän sen dag 2.

Har ni några storys bland dessa tanter?

Kvinnor vill inte jobba och män vill helst slippa ha kvinnor på arbetsplatser, dels för att de inte gör ett skit och dels för risken att bli anklagad för sexuella trakasserier felaktigt är höga. Förbjud kvinnor ifrån att jobba, problem solved. Så kan vi sluta låtsas om att kvinnor är jämlika männen. Vi bör också avveckla välfärdsstaten så de faktiskt får vara bra till något för att attrahera en man som tar hand om dem.

Kvinnor numera klarar för fan inte av att koka pasta. Känner flera som lyckats bränna både nudlar och pasta.

För guds skull! Jag är kvinna! Men ser alltid dessa tanternas män dra till bilen tidigt på morgonen. Då utvecklar sig frågan till hur män orkar stå ut med gnälliga kärringar som inte kan jobba pga migrän men orkar stå 18timmar om dagen på gården. Fyyyy

Dumtråd. Jag är långt ifrån feminist men kvinnor jobbar väl lika mycket som män.

Däremot känner jag igen gnällkärringsorten som är skitjobbig.

Edit för att följa topic, finns en tant här på området som går omkring med stridslysten min. Bla brukar hon få tokspel och skälla på några osynliga antagonister. Hon har även mer eller mindre bunkerliknande inhägnad på sin veranda på bottenvåningen.

Högst sannolikt förtidspensionerad med icke diagnotiserad "värk".

Bitches bitch. Om du tror att du är ett undantag så tror du fel.



Kvinnor jobbar för fan inte lika mycket som män, vad har du fått det ifrån?

https://www.statista.com/statistics/280749/monthly-full-time-weekly-hours-of-work-in-the-uk-by-gender-year-on-year/

Tex, män jobbar 5h mer i veckan än kvinnor.

Kom igen när du själv har kronisk värk 24/7.
Ok, gnälla löser inget. Däremot så lär man sig leva med den på så sätt att du själv kan avgöra NÄR o hur mkt du orkar. Däremot så funkar det inte att göra saker när ex en chef kräver det 8tim/dag.

Kronisk värk innebär inte att du kan springa runt i kvarteret eller än mindre gnälla till resten av befolkningen.

Du är visserligen oanställningsbar när du sjukanmäler dig för migrän i tid och otid. Men har du tid att gå runt på dagarna och vattna blommor på gården, stå när som på dygnet och prata med andra grannar så kan du också jobba.

Samma kärringar gnäller gärna på att bidragen inte är tillräckligt generösa.

Kan du inte jobba 8 timmar per dag så får du väl söka en halvtidstjänst. Eller låt mig gissa: de tjänster på halvtid passar inte din "inriktning"

Man kan inte utesluta sig själv från 90% av arbetsmarknaden och tycka att resterande 10% är "fel jobb" eller?

Det är klurigt, det där. Det finns nog inga generella svar. En del lider av en rad olika vaga tillstånd av värk, trötthet eller överkänslighet som inte har känd etiologi, men som förefaller vara högst verkliga och ofta verkar överlappar med varandra. Förmodligen är det åtminstone delvis något neurologiskt. De är vanligare hos kvinnor än hos män. Jag är dock själv man, men tillhör väl delvis den kategorin. Jag har haft migrän sedan jag var väldigt liten och sedan jag blev utbränd led jag länge av vad som skulle säkert klassas som "kroniskt trötthetssyndrom". Det bör dock nämnas att jag har fått en autismdiagnos och en del av det förefaller vara vanligare vid autism. Jag har dock endast någon gång i mitt liv varit sjukskriven en dag för migränanfall, förutom att jag var sjukskriven ett tag när jag blev utbränd, så det är inte som att jag normalt har varit sjukskriven. Nuförtiden håller dessutom Treo borta den riktigt våldsamma migränen, som förr slog ut mig helt för ett halvt dygn, samt idag finns det hyggligt fungerande medicinering mot en annan migränform jag har (som förvisso inte gör mig helt arbetsoförmögen, men jag mår skit, fungerar sämre och den kan sitta i många dygn).

Jag skulle gissa att många faller grovt in i följande kategorier:

1. De som verkligen lider av svår kronisk och handikappande smärta.

2. De som sannolikt lider av smärta, men säkert även andra tillstånd, som kronisk trötthet, hög ångest (och kanske ångestattacker) m.m. Det är dock socialt mer accepterat att lida av smärta än att ha (för personen) svårdefinierade tillstånd vars etiologi inte är riktigt känd, så det kan lätt bli att personen endast talar om smärtan. Jag menar, det är knappt ens smärta som inte beror på trauma ses som legitimt i mångas ögon (hos de som inte själva lider av det). Jag vet av erfarenhet att det är rätt meningslöst att ens tala om migrän med personer som inte lider av det, trots att en sorts migrän är tusenfaldigt värre än allt annat jag har upplevt (som benbrott, tandböld, lunginflammation o.s.v.).

3. De som helt enkelt inte vill jobba. Det innebär dock inte att de faktiskt ändå kan ha smärta. Eller lida av en massa annat. Tvärtom, så ökar ju sådant motivationen att vilja slippa jobba. Men samtidigt finns det ändå mer komplexa samband. Som sagt har jag själv lidit av allt möjligt och att t.ex. jobba heltid, ha en massa uppdrag parallellt m.m. när man är autistisk är inte direkt glidigt. Min sambo har en ovanlig ärftlig sjukdom som gör att hon har ständig svår smärta i leder och muskler. Likväl har vi relativt sällan varit sjukskrivna (och då i regel en dag, förutom när jag blev utbränd) och har hankat oss fram. Smärta har så klart betydelse för om man kan jobba, men jag skulle tro att även personlighet, mentalitet och ens förmåga att hantera smärta också spelar in.

Jag menar ingen illa mot de som har smärta och därför känner att de inte klarar av att jobba. Man väljer lika lite sina övriga egenskaper som man brukar välja att ha smärta. Det bör även nämnas att jag själv tål smärta bättre än de flesta andra, något som ibland har fått sjukvårdspersonal att häpna, som t.ex. när jag (efter drygt en halv vecka) gick till sjukhuset för att jag hade brutit armen.

Hejsan! Tack för ett mycket fint svar.

Min tråd talar troligtvis om typ 3 i din lista. Vi har mängder med tanter som är 40+ och inte jobbat en dag i sitt liv men ändå spenderar sina dagar oavsett väder med att göra diverse sysslor och gnälla om huvudvärk. Gubben deras går varje morgon till jobbet. Jag hälsar ofta på dem när jag kommer från jobbet.

Tanterna har uppenbart inte ont i en enda led och jag har förstått (sedan min före svärmor var likadan) att det innebär mycket ångest att vara 40+ utan en enda krona intjänad i pension.

Men kan inte dessa tanter börja jobba? Jag har själv genom hela mitt liv varit med om saker. Det betyder inte att jag kan sitta hemma hela dagarna, skvallra och vattna blommorna. Man tar sig i kragen och kämpar på natten ut om så krävs.

Alla människor går igenom något jobbigt, det betyder inte att man ska sätta sig ner som en treåring och tjura tills man får som man vill (in i döden).

Off Topic: Jag tycker att du Europe är mycket vettig!

Jag kände faktiskt två unga män (de var under 30 och inga invandrare) som brände ut sig. De var håglösa och trötta i några år med lyckades faktiskt återhämta sig, kanske för att de var unga.

Kan det inte vara så att ts' egentliga problem är att de där tanterna som inte har något säskilt för sig blivit påfrestande med sin gnällighet. Jag hade inte velat höra någon klaga på att jag har en lampa tänd mitt i natten.

Tyvärr är det ju så att kanske 5% av Svenskar som är sjukskrivna för värk faktiskt har skäl att vara sjukskrivna. Resterande såg chansen när dom "ramlade" på arbetet och fick fantomsmärtor i svanskotan.