Mästarnas Mästare

Hurså då?...jaja jag ser att dom är lite smålika i utseendet

Henrik är halvkaffer men rätt grym ändå.

Södergrens främsta framgångar i karriären kom i stafett med stafetten i Vancouver som kronan på karriären. Ändå visar dom en världscupseger? Holmenkollens femmil i all ära, men världscupen slår aldrig ett OS-guld. Även om det inte var ett individuellt guld.

Känns mer som att han, jaja nu ger jag mig ut i skogen, utan att veta var han ska och hur han ska ta sig hem.

Det är deltagarna själva som väljer vad som visas.

Jaha. Då får man nog instämma i kören att Södergren är en svensk Forrest Gump.

Henke slänger bort en given seger med att vara för ivrig i starten. Så kan det gå.

Ska det där kallas för sport som Pompe utövar, folkkärt till tusen

Måste säga att Annelie verkar vara en mycket sympatisk kvinna!

Det är inga vidare personligheter i den här omgången. Stämningen känns lite ansträngd.
(Det är två – hittills – som har den där egenheten att kalla sig själv "man" i berättelserna, som tyder på osäkerhet och i a f jag tycker är ordentligt irriterande.)

I första grenen var nog kroppsvikten väldigt avgörande, som Annelie sa, för att ge föste i gruset. Staffan Olsson måste kvala in på över 100 pannor och hade en definitiv fördel mot de andra deffade tävlande.

Otroligt vacker både på utsidan och insidan, samt otroliga bedrifter hon mäktat med!

Fridykaren verkar helt iskall och oberörd av sin nära döden upplevelse. Trots allt verkar det rejält livsfarligt och inget för den normala. Ingen slump att Göran Kropp m.fl. äventyrare slutar sitt liv under ett av sina äventyr.

haha den här *grenen* är ju inspirerad av stegfels-Jesus historia om hur han tar sig an pissoarer,
nu ska Staffan knorra in pisset i mål precis som under guldåldern med Bängan Boys

Det skvätte ner Vranjes en gång