Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Gällande "hysterisk":
Jag diskuterar Hanna vars barn är mördade dess innan via hennes delaktighet och inte su-försök rent generellt.
Har hon misslyckats dö - såsom hon önskar enligt brev - så ser jag det nära till hands att vara desperat.
Däremot är det de facto förgiftning som toppar självmordsförsök som inte lyckats (främst kvinnor och hög procent gällande metoder).

Ja. En del må vara rop på hjälp men det tolkas allvarligt eftersom upprepade försök ökar risken att lyckas, kanske byter till mer våldsam metod (snäv överlevnadsram) mer likt mäns val.

Det hade hon gjort och hon hade garanterat inte mått bra och jag tror hon struntat i om hon hamnat på Hinsan eller rättspsyk sen - för det vore barnen i fokus och vad de gjort.
Tyckte hon framtiden var svart innan är den väl som en kolmila..
Stor su-risk skulle jag tippa.

Desperationen (hysterin) kan ju både framkalla viljan att dö och oförmågan att riktigt lyckas med det. Inte sällan är kvinnorna som är desperata ensamma utan vare sig make eller barn, eller har en make som är mindre trevlig eller passande och gör henne hysterisk.

Har man en trevlig make och barn så är skälen att var desperat ofta färre, och dessutom har man någon att resonera med kring hur man bäst lyckas med sitt självmord.

Världen är inte rättvis, tycks det.

Ovanstående hindrar inte att man nog mår kymigt när man har mördat sina barn när affärerna har särskilda helgöppettider och kanske stängt. Därför är det bra att planera i förväg. Skattejuristerna kan antas förmögna till detta.

Desperationen (hysterin) kan ju både framkalla viljan att dö och oförmågan att riktigt lyckas med det. Inte sällan är kvinnorna som är desperata ensamma utan vare sig make eller barn, eller har en make som är mindre trevlig eller passande och gör henne hysterisk.

Har man en trevlig make och barn så är skälen att var desperat ofta färre, och dessutom har man någon att resonera med kring hur man bäst lyckas med sitt självmord.

Världen är inte rättvis, tycks det.

Ovanstående hindrar inte att man nog mår kymigt när man har mördat sina barn när affärerna har särskilda helgöppettider och kanske stängt. Därför är det bra att planera i förväg. Skattejuristerna kan antas förmögna till detta.

När det kommer till en mordutredning via pressträff så kan jag inte se annat via beskrivningen än att de varit kapabla att agera; att aktuell mängd vid dödens inträde varit stor men inte tillräcklig som dödlig dos eller att det gjort nån av dem oföretagsam.
Kan hon agera, kan hon prata - det handlar givetvis om en medvetandenivå när det kommer till förhållandet mängd läkemedel.

När det kommer till FuL:s ordval så var båda föräldrarna tydligen kompetenta att agera.
... och agerat har dom tyvärr gjort å det värsta.

Vem som gjort vad vet vi dock inte eftersom gärningsförlopp inte kommer delges. Av hänsyn till efterlevande.
Det nöjer jag med, deras välmående är viktigare än min tillfredsställelse.

Jag skulle dock inte tro att det går nån längre tid mellan att barnen dödats tills de tänker dö själva - för att det vore nåt så ångestladdat att det väl knappt ens går att leva sig in i. Ett misslyckat su lär placera sig på den desperata nivån likaväl. Man skulle nog vilja somna fortare än kvickt som förälder och aldrig vakna upp.

Skattejurister kan spy de också.
Vad som hänt vet vi givetvis inte, men om så vore kan hon kan ha flippat fullständigt - hysterisk - med tanke på att hennes barn är döda. Hon kan hamna i passivitet. Kan folk som överlever su-försök utan delaktighet i mord på sina barn reagera med ångest, skam, känna sig än mer misslyckade och förbanna tillvaron att ha överlevt, så lär det inte vara mindre kaos i skallen vid nåt så här hemskt.

Vad går han runt och väntar på om hon kastar i sig tabletter och får gå och spy - varav tabletterna är slut för uppenbart har Oskar likaväl nallat i burken eller kartorna.
Då vore det misslyckat su och jag skulle tippa att hon vore rätt desperat om de dödat barnen innan.

Highlightar vissa ord i meningen:

(..) båda föräldrarna hade stora doser lugnande läkemedel i sina kroppar, dock inte dödliga doser och dock inte så mycket så att dom inte heller har kunnat agera."

Dom har således klarat av att agera båda två säger FuL. Förundersökningen diskuterar knappast självmord preliminärt även om det ger en fingervisning att hon inte stensov vid dödsögonblicket.
Så då backar det tillbaka till förundersökningens resultat och två formellt misstänkta för att ha dödat sina barn och det står inte om en enskild förälder utan det står dom.

Du tänker att de först tog en massa lugnande, sen dödade barnen och att H sen tog ännu mer tabletter men kräktes upp dom direkt?

Jag tänkte att hon tog en överdos och bara somnade djupt, inte dog som det var tänkt. När Oskar väntat länge och hon fortsatte andas dödade han henne och sen hängde han sig.

Du tänker att de först tog en massa lugnande, sen dödade barnen och att H sen tog ännu mer tabletter men kräktes upp dom direkt?

Jag tänkte att hon tog en överdos och bara somnade djupt, inte dog som det var tänkt. När Oskar väntat länge och hon fortsatte andas dödade han henne och sen hängde han sig.

[/b]

Nånting sånt är min tanke också. Men inte överdos, det dör man av. Men hon tog en dos som hon trodde var dödande. Får man på recept så står det hur mycket man ska ta. Tar man tio-femton gånger den dosen så kan man nog tro att det är tillräckligt, om man inte är påläst. Och det tror jag inte dom var.

Det är omöjligt att kalla sig för högutbildad och ansvarstagande förälder om man inte med planering förstår en kedja av händelser där ”att tro” inte räcker. Man sätter inte en plan i verket som inbegriper ens barn och som är utan återvändo där man först efter det allt avgörande delsteget börjar fundera på dosering av ngt som dödlig dos sömnpiller, som borde kunna ta ansenlig tid att hamstra till sig. H skulle inte stoppa i barnen något (generellt, som förälder) som hon inte visste hade avsedd effekt, och varför skulle hon då göra det med sig själv? Och sen var de två om det, och beroende av varandra för att lyckas. Därtill har inte rättläkarna funnit ens däckande doser i föräldrarnas kroppar. Jag ser inte vitsen.

Det är fortsatt varför, inte hur.

Det är omöjligt att kalla sig för högutbildad och ansvarstagande förälder om man inte med planering förstår en kedja av händelser där ”att tro” inte räcker. Man sätter inte en plan i verket som inbegriper ens barn och som är utan återvändo där man först efter det allt avgörande delsteget börjar fundera på dosering av ngt som dödlig dos sömnpiller, som borde kunna ta ansenlig tid att hamstra till sig. H skulle inte stoppa i barnen något (generellt, som förälder) som hon inte visste hade avsedd effekt, och varför skulle hon då göra det med sig själv? Och sen var de två om det, och beroende av varandra för att lyckas. Därtill har inte rättläkarna funnit ens däckande doser i föräldrarnas kroppar. Jag ser inte vitsen.

Det är fortsatt varför, inte hur.

Jag tänkte bara lägga en passus att hon mycket väl kunde ha inbillat sig att det var dödlig dos med tanke på hur många som tror det och misslyckas - och till skillnad från Dignitas i Schweiz så erbjuds ingen antiemetika..