Citat:
Ursprungligen postat av
Glio9
Alla som har sonat sina brott och anses rehabiliterade ska rimligtvis kunna återgå i samhället om de kan fungera i det. Allt annat är idiotiskt, destruktivt och inhumant. Om man inte fattar det är det bara att reflektera över vad alternativet är. Ska vi släppa ut folk från fängelset helt utan möjlighet att fungera i det så deras enda väg framåt är mer kriminalitet Är det smart tycker du? Ska våra skattepengar gå till att hålla efter all skit som de här figurerna ställer till med bara för att de inte kan få ett jävla jobb om de är villiga att göra rätt för sig?
Ska vi ta ett par exempel. Bill Gates arresterades 1977 för att ha kört utan körkort. Kevin Mitnick: då ökänd hackare på FBI:s topplista sedermera fängslad, idag framgångsrik säkerhetskonsult, föreläsare och entreprenör. Mark Wahlberg: då rasistiskt as som fängslades för att ha spöat en vietnameisk man så illa att han blev blind på ena ögat. Nu: filmstjärna och entreprenör. Frank Abagnale mästarförfalskare och primärmål för FBI, nu har han hjälpt FBI och polisen i årtionden i kampen mot brott. Jay-Z: då droglangare som skjutit folk, nu entreprenör och musiklegendar.
Poängen är att människor som gjort fel, särskilt i unga år, kan komma tillbaka och göra mycket för samhället. Grundidén måste vara att om man släpps ut i samhället så måste man få kunna fungera i det.
Det är rätt lönlöst. Du pratar om försoning. Poängen är som du säger att du när du har sonat dina brott är du förlåten. De förstår inte sådana här utan menar i princip att alla skall låsas in på livstid eller avrättas. De som släpps ut skall tvingas till tiggeri. Jag känner faktiskt inte till under västerländsk rättshistoria där den politiska inställningen har varit att om du begår ett brott är du för evigt en "outcast". Människor du inte ville ha kunde landsförvisas eller bli laglös (konsekvensen var den samma - personen gavs fri lejd ur landet). Det är på sitt sätt ett livstidsstraff eller en avrättning men inställningen att en skådespelare döms för misshandel och sedan skall stötas ut för evigt av samhället känner jag inte till. Detta är faktiskt någonting helt nytt som i Sverige (och i västvärlden) uppkom de senaste tjugo åren där pöbeln skall diktera hur länge någon skall straffas och där försoning och förlåtelse inte existerar.
Det är som du skriver - en mycket obehagligt. I amerikanska södern om någon person blev frigiven eller fick ett mildare straff än pöbeln ansåg bröt de sig in i fängelset och hängde personen. Notera också detta; "Alla säger att..". När jag undervisade i grundskolan var det många elever i klass 7 som resonerade ungefär på den här nivån. "Alla säger..."Ja, men finns det substans i det "alla säger..". Det tänkte de aldrig på. Jag noterade också en rätt stor mängd lärarkollegor som också resonerade med "alla säger att..". Det är otroligt farligt med den typen av människor. Jag hade tidigare arbetat i konsultbranschen (är ekonom i grunden) och vid universitetet. Där finns det någon form av rationalitet men det gör det inte i "sociala yrken" så som läraryrket. Lärare är inte tränade att abstrakt tänkande och det är inte heller elever i klass 7. Journalistyrket skall också sägas är inte särskilt rationellt utan helt fixerat vid emotionellt tänkande.
De här kampanjerna mot skådespelaren och Metoo generellt är en pöbelmentalitet och sådant slutar alltid illa. Det finns som sagt många sådana här exempel så som franska revolutionen, häxprocesserna i Salem, puritanerna i New England, slutet av Aztekernas rike. En form av social upplösning. Visst är det hemskt med misshandel i relationer men man bör kunna ställa sig utanför detta och objektivt granska det på ett sansat och lugnt sätt. Innan man kastar sten bör man gå in sig själv. Har du daskat en tjej på rumpan? Många har det. Jag har en kompis som gjorde det i klass 4. Skall han få sparken från sitt jobb? Jag tror jag har gjort det själv en gång på fyllan när jag var 15-16 eller något sådant. Jag kommer inte ihåg men jag somnade i trädgården sedan.
Jag var ihop med en äldre tjej i ungefär ett år som ägnade sig åt att slå mig (är idag i jurist till yrket) när jag pluggade till ekonom. Jag skulle kunna gå ut och gråta i media och polisanmäla henne men jag gör det inte. En emotionellt svår person var hon när hon var 26 år (eller något sådant) men är hon det tio, femton, tjugo år senare? Du skriver själv om det. Den här kvinnan har idag barn och familj precis som jag. Jag hyser inget agg mot henne. Det var en destruktiv relation och hon mådde dåligt (någon form av depression och problem i livet med mycket festande). Sådant händer och människor gör som sagt dumma saker. Jag kan inte förstå den här Ellen Bergström som anser att det är hennes rätt att förstöra hennes expojkväns liv.
Som jag har skrivit tidigare. De här människorna är livsfarliga och antagligen mer farligare än de män de anklagar för misshandel, våldtäkt eller vad de nu kan vara. Konflikter i hemmet blir "psykisk misshandel". Det innebär att alla som har haft en dålig relation med någon skall kunna hängas ut i media. Hälften av alla äktenskap leder till skilsmässa i Sverige. Det skulle bli väldigt många media måste hänga ut. Du var otrogen? Det är psykisk misshandel - häng ut. Du kallade mig "tjock". Det är psykisk misshandel osv. Skrämmande som sagt.
Det finns ingen vuxen i rummet i Sverige idag och frågan är om det finns det i västvärlden idag.
Citat:
Ursprungligen postat av
Tony_Tedeschi
För att Örjan är precis som Flinck och Persbrandt ökända för sitt beteende inom kulturvärlden, varför tror du det blivit sådant ramaskri helt plötsligt? En efter en går nu ut och berättar om hans beteende som dom själva upplevt och att det pågått längre än du haft hår på pungen.
Dina jämförelser är lika värdelösa som Özz Nujens renoveringar.
Du bemöter mig inte utan du kastar skit i ansiktet på mig. Det är tråkigt att du inte försöker argumentera emot mig. Jag kan tycka att man bör försöka föra en högre dialog här på Flashback. Trist.
Citat:
Ursprungligen postat av
MoaMy
Att ha misshandlat en människa så svårt så hon får livslånga allvarliga men är inte att betrakta som en liten dumhet man gjorde i sin ungdom.
Försoning kräver aktivt engagemang från båda håll. Om en part, i synnerhet den parten som tillfogat skada, inte ser sin del i den uppkomna situationen är försoning ej möjlig.
J N tog starka smärtstillande och hade livsförstörande svår ångest pga aktiva handlingar som Ö utförde. Handlingar som han var vuxen nog att kunna ana konsekvenserna av. Hade han åtminstone haft vett att se sin skuld, ångrat sig. Då hade han tagit sitt straff och inte haft mage att överklaga TR:s dom vilket ledde till HR:s patetiska dom. Även nu ser han inget fel i sin egen person, utan tycker synd om sig själv för att det är ett ”drev” mot honom.
Jag är så glad att de här gubbarna är på väg att dö ut. Synd bara att de fick leva så länge utan att få något rättmätigt straff för sina gärningar.
Jag är konservativ och tror på rättsstaten. Jag avskyr våld mot både män och kvinnor. Jag är en stark försvarare av naturliga äktenskapet. Kanske problemet ligger i män med makt får fri tillgång till kvinnor (som vill ligga med män med makt, pengar och status). Tillåter man "pojkvänner" och "flickvänner" och uppmuntrar till en omoralisk livsstil så får man också knarkande kvinnomisshandlare som den här skådespelaren och knarkare som den han slog. Faktum är att i ett traditionellt-konservativt samhälle hade inte detta hänt men då hade vi inte heller tillåtit vulgära liberala män och kvinnor med skev sexualmoral springa runt med näsan full av kokain på våra kulturella institutioner.
Du såg inte de här problemen på samma sätt innan det sexuella revolutionen. Den är destruktiv och förstör unga män och kvinnor men också flickor och pojkar.