Medias hantering och skyddande av den dömde misshandlaren Örjan Ramberg

Hur grova brott ska man få begå för att vara förlåten och få jobb och karriär? Ska Anders Eklund få en till chans eller kanske vidret Billy som mördade Tova?

Om någon förstör ryggen på en människa som ger livslånga men, ska man åter få chansen? Vart drar vi gränsen?

Örjan Ramberg har betett sig som ett arsle sedan 70-talet där han hotat, misshandlat och förnedrat psykiskt. Detta är ett systematiskt beteende och inget enstaka misstag som du försöker få det att låta som. Att det ska krävas en dokumentär om en död människa för att folk ska vakna upp och våga säga ifrån är inte bara tragiskt det är extremt pinsamt.

Jag tycker det är rätt om han hängs ut ordentligt och förlorar alla sina roller och uppdrag och får isolera sig. Har man systematiskt verbalt och fysiskt misshandlat människor under hela sitt liv så ska det slå tillbaka lika hårt när det uppdagas ordentligt.

Hur vet du det? För att andra säger det? Han har en eller ett par domar på sig. Notera nu att bara för att du är ett "arsle" innebär det inte att du skall bli uthängd och av med jobbet. Jag arbetade tre år som högstadielärare/gymnasielärare. Vet du hur mycket jävla skit som pågår i skolorna? Om vanligt folk visste hur sviniga lärare är (även om det inte är alla) hade det blivit ramaskri. Det är dock ingen som säger något om detta. Jag försvarar inte brottsliga handlingar men jag kan också skilja på ryktesspridning och illvilja och lagstiftning. Människor gör dumma saker. Vi måste kunna förlåta och du måste kunna försonas med samhället.

Men det är klart. Tyskarna röstade ju fram Hitler så varför avrättade inte Alliansen hela Tyskland i Nurnberg?

Tänk på vad du efterfrågar.

Hur grova brott ska man få begå för att vara förlåten och få jobb och karriär? Ska Anders Eklund få en till chans eller kanske vidret Billy som mördade Tova?

Om någon förstör ryggen på en människa som ger livslånga men, ska man åter få chansen? Vart drar vi gränsen?

Tror ingen som är uppvuxen i Stockholm är särskilt förvånad över att ingen gjorde något vare sig när JN eller EF m.fl blev misshandlade och förnedrade Ingen vill förlora sin chans i rampljuset. Precis som med #metoo så vaknar folk upp 10-15 år senare när samvetet kommit ikapp och sömnlösheten blir vardag.

Frågan är hur vi ska gå vidare med denna herre.

Jag tycker det är rätt om han hängs ut ordentligt och förlorar alla sina roller och uppdrag och får isolera sig. Har man systematiskt verbalt och fysiskt misshandlat människor under hela sitt liv så ska det slå tillbaka lika hårt när det uppdagas ordentligt.

Jag tycker det är rätt om han hängs ut ordentligt och förlorar alla sina roller och uppdrag och får isolera sig. Har man systematiskt verbalt och fysiskt misshandlat människor under hela sitt liv så ska det slå tillbaka lika hårt när det uppdagas ordentligt.

Skämtar du med oss eller? Har du hört;



Alla människor har gjort dumma saker i sina liv. Sedan har de flesta av oss inte begått brott. Jag kan väl räkna upp mina synder i livet. När jag var sådär 15-22 år var jag rätt förtjust i att hetsdricka. Det var inte så att det gick ut över skolan eller mina studier och jag har aldrig begått något brott men efter tionde ölen säger man dumma saker. Oftast har det handlat om att jag argumenterat på fyllan och sagt dumma och förolämpande saker - vilket är konsekvensen av att dricka för mycket. Jag var ihop med en tjej i några månader när jag första terminen i gymnasiet och vi var ”otrogna” mot varandra. Typ, ”hånglade” med andra på fester. Jag var ihop med en tjej i gymnasiet, under sabbatsåret och under min första tid vid universitet. Under de här 3-4 åren som vi var ihop hånglade (aldrig låg) med ett par tjejer på fylla några gånger. Jag skäms för det idag men jag var också rätt ung. Hon dumpade mig dock och skaffade en mognare och äldre kille som hon gifte sig med nu många år senare. En vettig kille. Jag var inte alltid speciellt ömtålig med orden och gjorde väl bort mig på fyllan. Typ, att jag sade någonting dumt. Sällan till henne men folk retade sig på mig. ”Nej, nu skall han dricka en massa öl” – ungefär.

Det skall sägas att jag aldrig har haft något alkoholberoende utan gillade bara att festa rätt hårt då och då. Jag sade väl några dumma kommentarer till henne när det tog slut. Jag bad om ursäkt dock så vi skiljdes på goda grunder. Jag tror jag har sagt rätt mycket skit på fyllan när jag var där 16-22 år som jag inte står för idag. Är det tillräckligt för att jag aldrig skall få ha ett jobb? Om någon har skrivit ”neger” på Flashback är det tillräckligt för att personen inte skall få inneha ett yrke någonsin i sitt liv? Det är många som tycker det. Till saken hör – genom åren har jag träffat på genuint elaka människor. Både män och kvinnor. Dessa är naturligtvis helt ”oantastliga”. Många människor som tror att de är ”goda” är oftast fruktansvärt omoraliska själva. De fattar inte ens att de är där eftersom kretsen de rör sig i, arbetsplatsen, deras familjer, universitetet och ibland samhället som sådant accepterar omoraliskt beteende. De uppfattar inte ens handling som omoralisk.

Det är litet som när du åker till länder i tredje världen (om du inte gjort det) och många män (och kvinnor) tycker att det är helt okej att slå barn (förvisso inte olagligt i England) eller för den delen kvinnor. Du får inte ”skit” av samhället om du ger din fru i Nigeria, Afghanistan, Burma, Syrien eller Filippinerna så länge du inte slår henne blodig. Det anses inte moralisk felaktigt. Omoraliska människor? Nja, jag vet inte. Det är en kulturell skillnad. Jag tycker själv inte om barnaga eller att man slår sin partner men det är vad jag tycker. Finns det dem som tycker det dem som tycker att det är okej? Tja, väldigt många. I Sverige tycker alla partier (utom SD) att det är okej att omskära pojkar. Jag tycker det är fruktansvärt omoraliskt men det gör inte 80 procent av befolkningen – uppenbarligen. I min frus hemland (hon är uppvuxen mestadels i Sverige) är det vanligt att mannen med ”status” har sexuella relationer med kvinnor. Det är inte accepterat eftersom det är en katolsk kultur - men det sker rätt frekvent. Ingen säger något om det – men jag personligen gillar det inte. Den här skådespelaren som var en missbrukare slog sin missbrukande flickvän. Sådant händer. Det är tragiskt och han har fått sitt straff men det finns ingen mening med att sådär 20 år senare stå och skrika om att den här mannen skall uteslutas ur samhället för livet. Det är bara vulgärt och de som gör det förstår inte de mest grundläggande principerna om försoning.

Du menar att media alltså ska agera domstol så att vissa personer som beter sig illa kommer undan om de har rätt kompisar medan andra straffas oproportionerligt hårt eller till och med helt felaktigt därför att de inte är omtyckta i rätt kretsar? Det är ett sånt system vi ska ha? Hur är det med den där gruppen människor man gärna fryser ut numera för att de har fel åsikter och rösta på fel parti? Hur är det med alla personer som uttryckt sig olämpligt vid något tillfälle utan att mena något illa, får nätaktivisterna på sig och går Rambergs öde till mötes?

Är du så blind att du inte ser vilket samhälle du skapar. Totalt oförlåtligt där det bästa sättet att avancera inom politiken eller på jobbet förmodligen är att hitta på en massa skit om din chef eller trolla i hans namn på nätet så inkvisitionen vänds mot honom och du sedan kan ta hans jobb.

Alla som har sonat sina brott och anses rehabiliterade ska rimligtvis kunna återgå i samhället om de kan fungera i det. Allt annat är idiotiskt, destruktivt och inhumant. Om man inte fattar det är det bara att reflektera över vad alternativet är. Ska vi släppa ut folk från fängelset helt utan möjlighet att fungera i det så deras enda väg framåt är mer kriminalitet Är det smart tycker du? Ska våra skattepengar gå till att hålla efter all skit som de här figurerna ställer till med bara för att de inte kan få ett jävla jobb om de är villiga att göra rätt för sig?

Ska vi ta ett par exempel. Bill Gates arresterades 1977 för att ha kört utan körkort. Kevin Mitnick: då ökänd hackare på FBI:s topplista sedermera fängslad, idag framgångsrik säkerhetskonsult, föreläsare och entreprenör. Mark Wahlberg: då rasistiskt as som fängslades för att ha spöat en vietnameisk man så illa att han blev blind på ena ögat. Nu: filmstjärna och entreprenör. Frank Abagnale mästarförfalskare och primärmål för FBI, nu har han hjälpt FBI och polisen i årtionden i kampen mot brott. Jay-Z: då droglangare som skjutit folk, nu entreprenör och musiklegendar.

Poängen är att människor som gjort fel, särskilt i unga år, kan komma tillbaka och göra mycket för samhället. Grundidén måste vara att om man släpps ut i samhället så måste man få kunna fungera i det.

Ja, men då kan vi ju skippa hela rättsväsendet, skita i åklagare och domstolar. Fängelserna kan tömmas, och så kan brottslingarna hängas ut i sociala medier istället!

Eller inte. Vi kanske ska försöka tänka en liten smula.

Ska vi ha ett rättssystem, eller inte? Om vi inte ska ha det ska heller ingen gnälla om jag skipar min egen rättvisa heller, för det är antingen eller - Inte bara i vissa frågor. Vill jag skjuta en skum främling på min mark? Mitt beslut. En oliktänkande? Mitt beslut. Osv.

Det finns naturligtvis ljuspunkter i denna tanke. Primitiva känslor som attraherar grottmannen i oss. Jag ser framför mig korrupta politiker som ställs till svars av folket. Fackpampar som springer genom gatorna i facklornas sken med mobben strax bakom. Eller varför inte smålangare från plattan, och våldtäktsmän när vi ändå håller på. Som miljörörelsen säger - den bästa människan är den som inte lever. Vi kan revidera gamla domar upp till trettio år tillbaka och jämföra om domarna känns rimliga enligt dagens standard, och om inte bara döma själva.

Min röst ligger dock på det tråkiga alternativet; dvs att se till att hålla våra lagar i samklang med folkets rättsuppfattning och sedan låta en kompetent, politiskt oberoende part värdera argumenten från parterna som tvistar. Domen ska sedan stå över vanliga människors åsikter, och när straffet är avtjänat skall det vara straffbart (enligt förtal) att referera till det i framtiden. Man ska kunna sona sina brott - därmed inte sagt att straffet inte ska kunna sträcka sig resten av livet, men då ska det vara det domstolen dömt och avtjänas därefter.
Det är det enda sättet att göra det på om man inte vill tillbaka till stenåldern. Att feministerna skriker efter blod i dessa frågor är lika förutsägbart som det är ett bevis på deras oförmåga att bidra till seriösa lösningar. Man blir matt när man lyssnar på vindflöjlarna som bräker loss i media. Anne Ramberg stod iaf fast och tydlig, med just detta tråkiga budskap.

Misshandel av människor är ett brott. Psykisk misshandel kanske också ska vara det. Kanske ska det dömas som grovt om offret står i nära relation eller beroendeställning. Jag har inte dom juridiska lösningarna, men är övertygad om att alla offer inte kommer att räddas. En del kommer inte låta sig räddas.
Jag tror på betydligt större resurser till de seriösa kvinnojourer som finns runt i landet. Se till att kvinna som vill lämna ett farligt förhållande kan göra detta enkelt och säkert och med hjälp av andra hela vägen efter det. Hon måste dock fatta beslutet.
Denna typ av hjälp bör finnas oavsett om det gäller män eller kvinnor, barn eller andra som befinner sig i liknande situationer, men jag förstår skevheten med tanke på att det är så pass mycket vanligare att män misshandlar kvinnor än tvärt om.