Seriefigurer och förtäring

Mat och dryck har en tendens att se mycket godare ut i serietidningar än i verkligheten.

Exempelvis:
Dagobertmackan (från serien "Blondie") har fått många att försöka anamma konceptet i verkligheten.
Vi kan kalla en macka för en Dagobertmacka, men mackan kommer aldrig vara i närheten av att se så god och tilltalande ut som the real deal.
Öl i serietidningar: Skummet ser fantastiskt gott ut.

Har ni fler exempel eller tankar och åsikter kring hur mat och dryck skildras i serietidningar?

Maträtterna är väldigt idealiska.
Jag tänker spontant på hur Thanksgiving och jul framställs i serietidningar. Det är en ugnsstekt kalkon, lagom stor för ett glupskt fotbollslag
https://townsquare.media/site/622/fi...ksgiving26.jpg

Bra exempel.

Sedan äter de oftast upp köttstycket så bara benen finns kvar. Inga senor, inget brosk, bara vitt mumsigt kött.

Festerna i Asterix är ett annat typexempel. Obelix som äter vildsvin som andra äter majskolvar. Benen samlas i en hög bakom Obelix. Ölen flödar. Alla verkar glada över att äta samma rätt hela tiden.

Karl Alfred blir stark av spenat. Ett exempel där läsaren ska lära sig äta nyttigt..kanske?

Läskeblask. Även om läskeblask är ett samlingsnamn för olika drycker (?) , ser läskeblask ut att vara den ultimata läskdrycken.

Karaktärernas uppspelta minspel när de äter och dricker spelar en stor roll med. De dreglar och har sig. Inga bordsgrannar man önskar ha i verkligheten, men det funkar i serietidningar

Håller väl med delvis. I exempelvis Nisse Egerbrandts 91:an är maten mest en grå/brun/grön smörja (särskilt i fält!) och Gunnar Persson tecknade aldrig mat särskilt smakfullt (kanske berodde mer på Kronbloms dåliga ekonomi iofs) men Pondus skummande RIMI-öl med tillhörande perfekt poppade popcorn hade man gärna gjort sällskap till.

Disneys serier framställer mat som något smaskigt – och i överflöd. Dock äcklades jag av Björnligans smak för sviskon. Visste inte ens vad det var.

Apropå mitt tidigare inlägg om att maten är väldigt idealisk (eller kanske idealistisk)
Gör ett bildsök på Google på "food anime" och titta på hur maten framställs i japansk animation. Rena rama matporren.

Jag tänker på Kongruensbojd's inlägg om maten i 91:an.
Kan tänka mig att det bygger på en kliché om armékäk. I Knasen, så är Kockis köttbullar som studsbollar. och serveras det inte köttbullar så är maten oftast oätlig för alla utom Schassen (som tar dubbla portioner)...
Skolmat kan ha en liknande avbildning, som en grå sörja som slafsas upp på ett fat. Men här skiljer det sig naturligtvis på var serien utspelar sig. I USA så är det ju mest skolcafeterior som serverar både pizza och hamburgare som alternativ. I Sverige är det det kommunala storkökets käk.

Farmor Ankas mat får det alltid att vattnas i munnen på mig.

Och katten Gustaf har fått mig att bli lasagne-älskare.

Och smurfbärs och bumbibärssaft vill man ju pröva.

Och Lady och Lufsens sätt att äta spagetti på är ju ikoniskt.

Och en ribowich från Krustyburger i Simpsons hade jag gärna prövat.

Som barn blev jag ofta hungrig när jag läste Kalle Anka och såg dem äta hamburgare, pajer, etc. Samma sak med 91:an men där var maten oftast korv och mosbrickor. Många 91:an-avsnitt brukar dessutom ha en tendens att sluta med att figurerna sitter vid dignande bord och vräker i sig mat. Personligen tycker jag att sådana avslut är lite väl "enkla".

Undantaget är väl de enorma bruna korvarna som förekommer titt som tätt i hans serier. De ser dock inte så värst aptitliga ut. Undrar om de hade en förebild i verklighetens svenska militär?

Du har helt rätt apropå de dignande borden med mat som ofta förekommer, särskilt när 91:an och 87:an av någon anledning får smörja kråset på stadt! Att jag glömde detta är faktiskt lite pinsamt.

Korvarna ja.
Jag tror Egerbrandt var fast mentalt i 50-talet och därför var korv med bröd eller mos alltid hans val.

Jag försöker dra mig till minnes vilka kulturella yttringar som jag lärt känna via tecknade serier - i första hand amerikanska sådana. (Disney-serier tecknas givetvis i flera länder, men de skapades i USA). På det gastronomiska området kan man nämna sedvänjan att göra mackor med två brödskivor. Hela konceptet var helt okänt för mig tills jag som femåring, i bokhyllan på lekis, hittade Lycka är en varm valp av Charles M. Schulz. I boken sågs Linus stå med en dylik smörgås i händerna. Texten intill lydde: Lycka är en stor dubbelmacka. Jag började genast experimentera med sådana i köket därhemma.

Efter att ha vuxit upp med min mammas fantastiska äppel- och rabarberpajer - de ser ungefär ut så här - var det en märklig upplevelse att se hur exempelvis Farmor Anka bakade pajer med ett extra lock av deg över fyllningen. Tydligen var de så rika där i Amerika, att de hade råd med sånt överdåd ...

Karl-Alfred / Popeye var inget som jag läste som barn, och var följaktligen omedveten om Wimpy / Frasse och hans omättliga aptit på hamburgare. Det är ju allmänt känt att Frasse i den svenska versionen stoppar i sig parisare eller parisersmörgåsar, eftersom hamburgare var okända i Sverige då serien lanserades. Litteraturhistorikern Conny Svensson, född 1940, berättar i sin roliga bok Tarzan i slukaråldern hur han som liten knodd försökte få sin mor att laga de där läckra mackorna utgående från den knappa information som serietidningen (Karl-Alfred började utkomma 1946) erbjöd!

I en annan klassisk serie, Bringing Up Father / Jiggs & Maggie / Gyllenbom, höll den nyrike mr Jiggs / herr Gyllenbom fast vid sina gamla arbertarklassiga vanor. Han trotsade sin brödkavelsvingande, tallrikskastande fru för att slinka in på sin gamla stamkrog Dinty Moore's Tavern för att träffa sina polare och äta sin livrätt corned beef and cabbage. I den finska översättningen (serien var under 30- och 40-talen otroligt populär i Finland) översattes rätten till får i kål (lammaskaali). Vad åt han i den svenska versionen?

Är det någon som längre minns den svenska seriehjälten Filimon, tecknad av Helge Forsslund (1900-1964)? Filimon älskade rotmos och fläsklägg.

https://seriewikin.serieframjandet.s...elge_Forsslund
http://www.dast.nu/artikel/vad-hade-...elge-forsslund

Av nyare kulinariska företeelser i serievärlden kan nämnas chocolate frosted sugar bombs, som Calvin / Kalle i Calvin & Hobbes / Kalle och Hobbe brukar käka till frukost. Vad kallas läckerheten på svenska, egentligen? Nämnas kan även de fantastiska anrättningarna i Ernie - bläckfiskburgarna som titelhjälten serverar, och de olika rätterna som kärringen Effie lagar, ofta av bläckfisk eller grisfötter.

Det var en Kalle Anka tidning, eller kanske det var en pocket, där Kalle, knattarna och Joakim von Anka skulle åka och hämta ett isblock med ett skepp så som man gjorde förr i tiden innan frysen var uppfunnen. Då upptäckte de till sin stora glädje att de fått ett rött isblock som smakade godis, vilket såg mycket mer välsmakande ut än de isglassar som GB sålde var.

Jag tror att Kalles flingor fick den svenska översättningen Chokladdoppade sockerbomber. Men jag är inte helt säker. Var ett tag sen jag läste Kalle och Hobbe på svenska.

Apropå redan nämnda "Kalle och Hobbe" och oaptitlig sörja, så var det något
Bill Watterson var bra på att illustrera i serien:

https://reluctantmom.files.wordpress.../09/calvin.gif

Ja, smurfbärs lär smaka smurfigt!

Det är alltid kul och intressant att läsa dina välskrivna och informativa inlägg om serier och serietidningar
Dessa amerikanska pajer med lock på (som jag som barn kallade för Tom och Jerry-pajer), är något jag fortfarande vill prova på att äta.
Jag gjorde ett tafatt försök en gång, som ung vuxen, och använde smördeg som lock Slutresultatet blev ingen amerikansk paj till utseendet. Troligtvis inte smakmässigt heller.
Apropå Effie i Ernie: Det ser inte alltför aptitligt ut när Sid, den snåla fan, äter sina gratismiddagar hos Effie. Den ena groteska rätten ersätter den andra.

Trevlig serieminne
Mycket av det goda var väldigt tilltalande som barn i serietidningar: Godishögar som inte ens en diabetessjuk summobrottare skulle kunna äta upp, gigantiska läskdrycker osv.
Härlig dekadens.