Kunde Sumererna se alla planeter i vårat solsystem för 6000 år sedan?

Renare luft men ffa mindre ljusföroreningar gjorde nog iofs att de faktiskt kunde se mer på himlen än vad man kan idag. Plus att folk då inte var fullt upptagna med att stirra i sina smartphones.

Har själv sett stjärnhimlen från ett s k u-land, med knappt någon lampa alls inom synhåll, och det var rent magiskt. Som att vara mitt i en galax med miljardtals stjärnor! Vilket vi ju faktiskt råkar vara på riktigt. Men det ser vi ju liksom inte, iaf i närheten av Stockholm.

Tänk om man iaf någon gång på året kunde släcka ned precis allt, så att alla kunde se mer hur stjärnhimlen faktiskt ser ut?

Det finns flera gamla kulturer som vetat om de yttre planeterna tusentals år innan teleskopen uppfanns.
"Gudarna" lärde dom säger de själva..

Rubrik justerad. Utgående rubrik: "Hur kunde sumerna se alla planeter i vårt solsystem för 6000 år sedan?"

Källhänvisning tillagd i trådstarten.

/Moderator

Precis, annunaki kom ned från himmelen och gav dom kunskap om stjärnorna, jordbruk med mera.

Enligt Zacharia Sitchin så visste alltså sumererna om uranus, nepturnus och pluto, planter som den moderna människan inte ens visste om innan 1700-talet, 1800-talet och 1700-talet (pluto anses iofs inte vara en planet längre).

Det är intressant också med deras berättelser om Nibiru, planeten X, vilken annunaki ska ha kommit från.

Planeten x ska gå i omlopp runt våran sol var 3600e år och då även skapa en del oreda på jorden med katastrofer och annat. En del tror att det är dags nu, ge eller ta något år men när som helst nu. Men enligt Sitchin så passerade Nibiru senast 556 fk och kommer alltså passera igen 2900 ek, den som lever får se.

Oavsett så är det väldigt intressant vad sumererna visste och kunde som dom egentligen inte borde vetat eller kunnat enligt historieböckerna.

Det är helt uppenbart att det funnits avancerade civilisationer långt tidigare men många är skeptiska pga att det inte finns några spår exempelvis av teknologi eller byggnader osv av metall och annat så som våran värld ser ut idag.

Det är dock inte så konstigt, kolla bara på Titanic tex som bara legat under vattnet runt hundra år men nästan redan är helt borta och bilar som tex bara stått ute i några decennier tynar bort så tänk på tiotusen till tiotusentals, hundratusentals år så är det klart att det enda som finns kvar är precis det som vi hittar runt om hela jorden idag, monument, byggnader och annat som är byggt av sten. Med tanke på fynden som gjorts så är det uppenbart att människan varit global och haft kommunikation med varandra långt tidigare.

Det finns även tydliga bevis på flera katastrofala händelser med kraftig flod och kometer och annat som enkelt slagit ut tidigare civilisationer och lämnat dom överlevande i stenåldersnivå så dom fått börja om på nytt.

Samma skulle ske om något global hände idag. Alla kan använda en smartphone eller tom en radio men ingen vet hur man bygger en smartphone eller en radio. Vi skulle också få smaka på reset-knappen om något hände idag.

Så det känns ändå inte så konstigt att sumererna visste om stjärnhimmelen och planeterna och mycket annat men att det försvunnit ur tiden så att det för oss kan uppfattas som att människans utveckling från tusentals år sedan till idag är första början av utveckling tills nu och där utvecklingen inte kan vara annat än linjär, men troligtvis går civilisationer i cykler och våran civilisation kommer att slås ut och en ännu ny kommer att ta form.

De kunde se Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Dessa syns tydligt på himlen och deras positioner relativt varandra och bakgrundsstjärnorna noterades av sumererna. Uranus går att se på den kolsvarta himmel sumererna levde under, men eftersom den är så ljussvag och rör sig så långsamt över himlen, kunde de inte skilja den från en vanlig stjärna.

Att de skulle ha sett Pluto och den ännu hypotetiska Planet X är förstås trams.

De fem klassiska planeterna (uppkallade efter romerska gudar), tillsammans med solen och månen, har gett namn åt veckodagarna i många språk. På latin:

dies Lunae = månens dag = måndag
dies Martis = Mars dag = tisdag
dies Mercurii = Merkurius dag = onsdag
dies Iovis = Jupiters dag = torsdag
dies Veneris = Venus dag = fredag
dies Saturni = Saturnus dag = lördag
dies Solis = solens dag = söndag (sön är ett fornnordiskt ord för sol).

För antikens, och de förhistoriska kulturerna, var ju "Solsystemet" det de kunde se med blotta ögat.

Så visst kunde de se "alla" planeterna i Solsystemet.
För dem var det ju alla.

Mänskligheten har uppenbart alltid varit djupt intresserade av himlavalvet och dess beståndsdelar.
Inte bara för dess egen skull - utan för Vår egen skull.

Dvs himlavalvets innehåll och rörelse blev den gemensamma kunskapsbank som alla kunde relatera till, och använda för att göra sig förstådda över generationsgränserna.
Genom att observera stjärnor och planeter, deras uppgång och nergång och rörelser, så kunde de lära sig - och förutse - årets gång.
Och därmed kunna förutsäga de viktiga säsongsrelaterade händelserna, som tex årlig migration. Och när det var dags att odla och skörda.


Och oavsett vem de än träffade på, under tex långa vandringar, så kunde de göra sig förstådda med hjälp av stjärnhimlen.
Det spelade ingen roll om det var Sumerer, Greker eller Kineser - för de såg alla samma planeter och stjärnor.

"Alla" är inte alla och hur många planeter som finns påverkas inte av människans förmåga att observera dem. Det finns inget "alla för mig" eller "alla för dig", antingen ser man alla eller inte och sumererna kunde i brist på teleskop inte se alla planeter i vårt solsystem.

De hade inte en djävla aning om Uranus eller Neptunus, allt yrande om att de kände till dessa planeter är bara UFO-knäppgökeri (inte riktat till dig just i denna tråd). Pluto visste de inte heller om men den klassas ju inte som planet idag.

Uranus är synlig för blotta ögat, under goda omständigheter, och har markerats som stjärna på stjärnkartor långt innan herschel noterade först att den var dimmig och sen att den rörde sig över himlavalvet. Så sumererna kan ha sett den, och om de studerat ekliptikan mycket noga så finns möjligheten att de upptäckte att det är en planet. Men det finns inget som tyder på att de skulle ha gjort det.

Enligt IAUs plnetdefinition existerar bara åtta planeter i hela universum, vi finns enligt deras geocentrism i en helt unik del av universum utan likheter med något annat! Ingen bryr sig om deras ogenomtänkta och plötsligt hophafsade feldefinition.

Men samtidigt så var det ju också en skillnad i syfte mellan urtidens astronimi och den modernare världens motsvarigheter.
Dvs även om "stjärnskådare" ju faktiskt fanns som "yrke" under klassisk tid, så hade de inte som syfte att upptäcka något nytt. Det var ju inte deras huvudsakliga syfte direkt, utan vanligare var att undersöka vilken relation himlavalvets rörelser hade på det världsliga, här på Jorden.
Som att veta vilka stjärnor, stjärnbilder och planeter som kunde ha en relation till viktiga företeelser här på Jorden.

Inte bara lantbruk alltså, utan även det allt mer sofistikerade kulturlivet hos de nybakade civilisationerna.

Det finns tex gamla konstverk som avbildar dåtida astronomer uppflugna på höga torn.
Man hade kanske kunnat tro att de stod i höga torn eftersom de skulle komma närmare stjärnorna, se bättre ... men i själva verket så ville de komma högt upp för att kunna se den obehindrade horisonten.
Och därmed kunna bestämma himlakropparnas upp- och nergång i de olika väderstrecken.


Och riktigt hur gammal kännedomen om himlakropparna och dess relation för livet på Jorden egentligen är, det är ju omöjligt att veta exakt.
Jag undrar tex ibland över hur vissa av de mest välkända, globalt sett, himlakropparna har fått sina namn.
Sirius tex, som kallas Hundstjärnan av väldigt många olika kulturer. Kanske den fått sitt namn redan under de riktiga gamla tiderna när människan levde ett mer nomadiserat liv.
För Sirius närmar ju sig väderstrecken söder nu när våren börjar komma, och det hade i sådana fall passat väl in med en nomadstam som skulle återvända hem efter vinterns pälsjakt i norr.
Dvs namnet Hundstjärna efter idén om att hunden leder ens ägare hem.

Nej, men de kunde se allt som de ansåg hade betydelse för dem, för deras ekonomi och kultur.

Det var ju också på ett fundamentalt annorlunda sätt som sumererna, och motsvarande, uppfattade himlakropparna, jämfört mog under mer modern tid.
Man funderade inte så mycket på vad det i själva verket var för något och hur det kunde se ut "up close". Man var ju mer intresserad av vad de talade om för en här och nu, eller där och då ...


Så den nutida idén om att sumererna skulle ha trott att det fanns utomjordingar som kom från dessa "ljuspunkter i natthimlen," den idén tror jag att man skulle ha fått mycket svårt för att övertyga de gamla sumererna om ...

Sjärnhinlen för sumererna var ju mest "riktmärken."
Inte avlägsna motsvarighet till planeten Jorden och stjärnan Solen ...

Om man skulle kunna träffa en gammal sumerisk astronom idag, och försökt förklara för denne att det skulle finnas varelser som oss själva (typ) som levde tex utanför Hundstjärnan ... då hade de trott att man var totalt galen och säkert frågat en hur det skulle kunna gå till, eftersom de ju då måste vara så oerhört pyttesmå. Pyttesmå världar bredvid dessa pyttesmå ljusprickarna (som ett sandkorn i storlek).


Egentligen behöver vi inte ens resa tillbaka i tiden för att få veta det, utan det finns ju redan antropologer som har rest ut till tex Amazonas djungelindianer och frågat dem om vad de tycker om det faktum att vi, den moderna västerländska människan, minsann har rest till Månen och promenerat omkring där ...
Och dessa indianerna (som inte visste något om den moderna världen) de kunde inte få det att gå ihopa med deras egen uppfattning om vad Månen är för något.
Enligt dem är ju Månen liten ... Det ser man ju själv ... Bara att titta på Månen om natten och hålla upp handen för den, så ser man ju hur liten den är. Månen ryms ju i en handflata ...
Hur ska man promenera omkring där liksom ...

Det är en bra poäng!
Det svåra med historia är att se genom s.k. kultur, alltså det förgivettagna. Hur folk INTE tänkte förr. Lika svårt som att lära sig att inte kunna läsa. Att man skulle kunna upptäcka nya saker genom att studera stjärnhimlen, det mest oföränderliga av allt, var nog en tanke som satt hårt åt att komma på. Kanske inte förrän på 1500-talet. Ny historisk forskning har visat att Giordano Bruno verkligen dömdes att brännas på bålet för att han påstod att stjärnor är Solar som kan ha planeter med liv på. Tidigare har man populärt trott att hans övriga kätteri var orsaken, men det var just hans astronomi som dominerade i dödsdomen.
https://radio.seti.org/episodes/radical-cosmology

Vi får i dessa spekulationer inte glömma precessionen, som förskjuter stjärnhimlens framträdanden under året. Cykeln är ca 26 000 år lång, vilket innebär att Sirius var en sommarstjärna för 13 000 år sedan, åtminstone för norra halvklotet.